Temperament

Temperament är ett samlingsnamn för hur en individ beter sig i olika sammanhang, och kan bedömas utifrån dimensioner som t.ex. aktivitetsnivå, irritabilitet, positiva känslouttryck, intimitet och reaktivitet. Olika temperamentsdrag verkar till stor del vara medfödda, och är relativt stabila över tid. Men utvecklingen av temperamentet sker i samspel med miljön, och olika personlighetsdrag kan både förstärkas och försvagas av de erfarenheter en individ gör.

Det som från början är en egenskap hos individen blir snart en kvalitet hos olika relationer. Därför blir det viktigt att försöka bryta onda cirklar, och att istället skapa goda cirklar. Ett exempel på detta skulle kunna vara att en elev som i botten har en undvikande natur saknar positiva upplevelser av grupparbete och därför förstärks i sin roll som ensamvarg.

Klasskamrater uppfattar ett avståndstagande och reagerar reciprokt, vilket signalerar till eleven att dennes sällskap vare sig är välkommet eller nödvändigt. Här blir lärarens roll att skapa positiva upplevelser av grupparbete för eleven, och därmed bryta den onda cirkeln.

En god cirkel bildas t.ex. då en elevs goda humör smittar av sig på läraren, som i sin tur agerar på ett behagligt sätt gentemot eleven. Om majoriteten av eleverna i en klass är förnöjsamma smittar detta – via läraren – troligen av sig även på övriga elever.

Anpassning av undervisningen kan ske t.ex. för att tillgodose elever med hög grad av reaktivitet och regelbundenhet genom att undvika skarpa kontraster och att upprätta fasta rutiner.