- Arvet är avgörande, och utgör en potential som realiseras i större eller mindre utsträckning, beroende på miljöns inverkan.
- Arvet är en nyckel, som även om den skiljer sig från andra inte kan sägas vara bättre eller sämre. Låset utgörs av miljön, och resultatet (intelligensen) beror på passformen mellan nyckel och lås.
- Arvskomponenten av intelligensen är i sig själv av underordnad betydelse, men andra ärftliga egenskaper skapar en miljö som inverkar gynnsamt på intelligensutvecklingen.
- Arvet är av ringa betydelse, men (delvis slumpmässiga) variationer i miljön leder till drastiskt skilda resultatutvecklingar.
Tvillingstudier indikerar att arvet har en signifikant påverkan på intelligens. Syskon uppvisar likartade resultat på intelligenstest även om de vistas i skilda sociokulturella miljöer. Dock är det inte klarlagt om det är intelligensen per se som samvarierar, eller om det i första hand rör sig om att syskonen är genetiskt betingade att skapa en likartad unik miljö, vilken i sin tur har en direkt påverkan på intelligensutvecklingen.
Till en förälder som frågar om begåvning är medfödd, kan man säga: ”ja, delvis”, och sedan använda en kombination av punkterna ovan för att betona en konstruktiv hållning till miljöns inflytande. En Mensa-medlem skulle kanske behöva ödmjukas att inse att intelligens och intelligensutveckling alltid är situationsberoende, och att ett potentiellt högintelligent barn troligen skulle hämmas i sin utveckling genom högdragen isolation. En förälder som själv gick i OBS-klass behöver få veta att, oavsett medfödda förutsättningar, är det var, hur, när, med vem och med vad barnet arbetar som i hög grad avgör dess effektiva intelligens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar