Dagens ord


Ansvar väger tyngre än frihet - Responsibility trumps liberty

16 nov. 2019

Östlig harmoni och västlig instrumentalism

In 1405, Admiral Zheng set off from China with a glorious armada, leading three hundred magnificent ships on a thirty year odyssey to distant lands as far afield as Africa.  Everywhere he wen, Zheng - a muslim by birth whose father had completed a pilgrimage to Mecca - heightened the prestige of the empire. He left such a fine impression that, in some parts of Southeast Asia, he was even deified, with temples still venerating him to this day. His ships inspired awe in those he visited - not surprisingly, since his crew of twenty-seven thousand men was larger than the entire population of man ports of call. Indeed, his fleet was the largest the world had ever seen, dwarfing the technological capabilities of Europe at that time. Zheng's largest ships had as many as nine masts and luxurious cabins with balconies, while his armada included troop and horse transports, patrol boats, warships, and tankers holding fresh water. 
Later that century, Christopher Columbus set sail from Spain with a crew of ninety men in three threadbare boats, each of which could have fit ten times into one of Zheng's. After just three days, one of their rudders broke, and they had to stop in the Canary Islands for repairs. 
And yet, in spite of this enormous technological chasm, it was Columbus's voyage that would change the course of history, while Zheng's armada left virtually no imprint on the world. Why?


(Hur stora var de spanska och engelska armadorna på 1500-talet? Hur stora var de persiska armador som belägrade Grekland redan 500 år f. Kr.? Varför jämföra en upptäcktsresa med en eriksgata? Hur kunde Alexander erövra större delen av Asien 350 f. Kr.?)


Jag fick en kraftig ingivelse. Satt och funderade koncentrerat och inspirerat en lång stund. Hittade kopplingar mellan Heyes, Tomasello, Wrangham och Lent, m.fl.

Kanske finns det en ”reduktionistisk” version av Lents argument. Och kanske börjar den med Diamond (longitudinell topografi).

Av evolutionär logik och tillfälligheter var det nog ändå judarnas stamfäder som låg bakom den västerländska instrumentalismen. Vi är det utvalda folket; jorden är vår att förbruka. De arkaiska hebréernas skoningslösa egocentrism och övernaturligt förstärkta självförtroende (i en karg miljö) kanaliserades så småningom in i kristendomen och vidare in i både renässans, upplysning, vetenskaplig och industriell revolution. Detta i en, i jämförelse med sydostasien, relativt karg och glest befolkad miljö. (Det här är inte antisemitism; de råkade bara vara den av alla konkurrerande etniska grupper som fick störst kulturellt genomslag.)

Så skribenterna i Dagen har nog en poäng när de, provocerande, hävdar att västvärldens ”framgång” vilar på det kristna arvet (snarare än - enbart - på axialtidens greker och deras dualism och den därifrån spirande västerländska rationalismen).

I Kina och sydöstasien (Orienten) var klimatet mildare, den odlingsbara marken mer vidsträckt och homogen och matproduktionen större och mer kollektiv. Det ledde till en längre gången genetisk (?), ontogenetisk och kulturell självdomestikation än i nordvästra Europa, vilket i sin tur undantryckte individualistiska och streberaktiga (aggressiva) tendenser och tvingade fram normer för långsiktig samexistens, ekvilibrium, kretslopp, harmoni.

Lent hävdar att Kina på 1000-talet var teknlogiskt överlägsna Europa i början av 1600-talet. Jag tänker att de kulturella miljöerna vid det här laget var så olika att Öst kunde vidmakthålla sitt fokus på harmoni trots tusen år av teknologiska ”lockelser”, medan Väst så snart tillfälle gavs drog iväg mot en alltmer accelererande exploatering. Öst stod emot Väst ökande inflytande i ytterligare 300 år, men har nu (tillfälligt?) tvingats att kämpa mot - och besegra (!) inkräktarna på deras egen planhalva.

När Kina nu uppnår världsherravälde, kan vi då se fram emot en återgång till (globalt) kretsloppstänkande? (Mer eller mindre auktoritärt.) Eller är Öst nu för alltid korrumperat? Även om det vore tänkbart, är det likväl för sent? Jordens komplexa system har i Antropocen kastats in i en ny ”hysteres” där endast kamp för överlevnad och flykt är alternativen.

1 nov. 2019

Du sköna nya värld

Göran Rosenberg önskar nog att han kunde äta upp sitt förord till "Du sköna nya värld", vilket han skrev för snart 20 år sedan. "Vi behöver inte oroa oss för Orwells framtidsvisioner längre; historien är slut". Och det är bara början: Sen följer den äppelkindade liberalens vanliga flum om fri vilja och mänsklig kreativitet, och den garderobskonservatives kvasireligiösa dravel om högre mål och mening förenat med småborgerliga kärnfamiljsideal.

Huxleys egna förord till den andra upplagan, skrivet 15 år efter originalet kom ut (och alltså efter 30- och 40-talens händelser) är betydligt intressantare. (Very Bad Wizards var inne på liknande tankar nyligen.) Men även här återfinns en del av samma tankegods. Huxley målar nu upp tre - till skillnad från tidigare två - möjliga poler:

1) militaristiska diktatoriska nationalstater i evig kamp med varandra (i princip Orwells värld; läste Rosenberg inte detta?)

2) en enda överstatlig diktatur - den som faktiskt beskrivs i boken

3) en starkt decentraliserad värld à la Kropotkin - där varje enskilt samhälle i bästa fall verkar likna det Rosenberg vagt skissar på

Jag reagerar på att pol 1 och 2, och liknande resonemang, nästan alltid blir karikatyrer och varnande exempel. Vad är det för fel på utilitarism? På välstånd? På vetenskap och teknik? På ordning och reda? För flumliberalen verkar dessa i sig vara problematiska - även om varningarna som ges också motiveras med möjliga eller oundvikliga problem. Det som verkligen skrämmer flumliberalen, minst lika mycket som möjliga och faktiska excesser, är avsaknaden av "magi". Men det finns ingen magi. Lägg av!

Huxley skriver att han önskar att det vore möjligt att hitta en tredje väg för Förnuftet, där det kan underställas människans Högre Mål och Mening. Om han (och Rosenberg) med detta endast hade menat att vi ska använda teknik i människans tjänst och inte tvärtom så hade jag hållit med. Men det gör de inte: De silar mygg - välbefinnande på "artificiell" väg är alltid suspekt - och sväljer kameler - det faktum att industrialisering, kapitalism och konsumtionssamhälle under hela den moderna epoken *inte* brukats till allmänt välstånd utan i första hand till ökade klyftor. Även om de själva inte tillhör den yppersta eliten så ingår de i en klass självgoda popfilosofer som mentalt masturberar om anarkistisk tankefrihet, kreativitet och uppgående i något mystiskt högre medvetandetillstånd - fast med mindfulness i stället för droger förstås.

https://www.lindco.se/bocker/du-skona-nya-varld/


---

Den här boken står på min att läsa-lista:

The Age of Surveillance Capitalism
The Fight for a Human Future at the New Frontier of Power
av Shoshana Zuboff

Typiskt sånt som vare sig Rosenberg eller Huxley varnar för - och kanske inte ens bekymrar sig om.