Lek

Freud menade att barn i leken uppfyller aggressiva och sexuella önskningar och behov, men också bearbetar känslomässigt svåra erfarenheter. Erikson fokuserade mer på lekens sociala natur: I leken utvecklas den egna identiteten, förmågan att hantera besvärliga situationer och kunskapen om andra människor och om världen. För honom var leken ett sätt för barnet att prova på alternativa sätt lösa sina utvecklingskriser.

Piaget trodde – i motsats till de flesta psykologer – att barn inte lär sig något av att leka. Istället tränar de på saker de redan kan, för att på så sätt uppnå en känsla av stolthet och duglighet. Leken innebär ingen ackommodation eftersom barnen i leken anpassar verkligheten till sig själva, istället för tvärtom. Den ”träning” som ändå sker skulle då motsvara assimilering. Det känns naturligt att ifrågasätta denna hållning, t.ex. utifrån föregående resonemang om mentala teorier: Nog är det i samspelet med jämnåriga som barn upplever ”mothugg” och därmed blir tvingade att vidga sina perspektiv? Om leken endast tjänade till träning av redan existerande mentala teorier (om andra barn) – hur och när har dessa teorier då uppstått? Ackommodation tvingas fram i leken, kanske inte av en motsträvig ”verklighet” men av lekkamraternas olika viljor.

Vygotskij delar i stort Freuds och Eriksons syn på leken som önskeuppfyllelse och bearbetning av starka intryck. Vygotskij ansluter även till Piaget i beskrivningen av leken som en känsla till stolthet över vad man klarar av, men betonar också – i motsatts till Piaget – lekens värde för utvecklingen av social kompetens. Leken betraktad som en proximal zon innebär att den ger både utrymme och stöd för att utveckla, prova och utvärdera nya tankar och handlingar.

Bateson fokuserade på lekens potential att utveckla abstrakt och hypotetiskt tänkande. Det ligger nog mycket i hans observation att lek tvingar oss att kommunicera inte bara på en grundnivå, där vi behandlar det vi faktiskt gör, utan också på en meta-nivå där vi utvärderar spelreglerna för våra handlingar. Återigen är detta en process som fortgår i vuxenlivet, såväl till vardags som inom filosofin. Vi arbetar ständigt med att jämka samman olika verkligheter: den medvetandeström som alstras av våra individuella intryck; den gemensamma modell av jordelivet som skapas av (behovet av) bredast möjliga koncensus; och olika metafysiska alternativ.

Barns (och vuxnas) lust att leka kan utnyttjas i undervisningen. Rollek ger träning i samarbete och sociala regler och kan användas från förskoleklass och uppåt för att skapa kunskap om t.ex. samhällets uppbyggnad, behovet av kommunal service och mediernas påverkan. Konstruktionslek kan användas för att befästa naturvetenskapliga teorier, uppmuntra ingenjörsmässigt intresse och dana blivande uppfinnare. Regellekar kan utnyttjas för att göra matematiken lustfylld eller för att konkretisera politiska ideologier.