Drömmen om salighet

Kommentar till en kommentar:

Det enda någon kan göra är sin egen lilla del! Om vi är många som skaffar Volvo 0,38 liter milen så minskar ändå bensinförbrukningen mot vad den hade varit mot om alla hade kört Volvo 0,6! Det mest effektiva vi kan göra är att göra det lilla, för om vi är många som gör det, så överträffar vi det stora! många bäckar små....

Jag är ledsen, men - som Brasse skulle ha sagt - det är fel, fel, fel!

Konsumentmakt är kapitalismens härskarteknik. Att rösta med fötterna är (i det här sammanhanget) lika löjligt som det låter.

Oavsett hur sympatisk varje enskild föresats kan te sig, är den direkt kontraproduktiv om den inte är kollektivt synkroniserad. (Och självklart också grundad i en framåtsyftande, livs- och världstillvänd - läs materialistisk - hållning. Men det vet du ju redan.)

Liberalism och (de flesta former av) hegelianism är folkets opiater - av exakt samma typ som konventionell religion, men om möjligt ännu starkare. Båda tillåter en mycket flexibel och egensinnig personlig moral. Och båda erbjuder en möjlighet att kunna säga "det ordnar sig", hur illa det än ser ut.

Rationellt handlande är ett underspecificerat och farligt begrepp: Alla handlar alltid rationellt, enligt den gängse definitionen: målinriktat, utifrån tillgänglig information. Men vilka är målen? Om dessa inte specificeras blir begreppet snudd på meningslöst. Ändå räcker det idag att hävda att man agerar rationellt. Punkt. Och om man mot förmodan blir ifrågasatt går det alltid att argumentera för att man faktiskt har det - målen uppfinner man efterhand. Medlet har blivit till ett mål i sig själv, ett självändamål. Det är en mycket flexibel och därför närmast oemotståndlig etik, och få undgår frestelsen att utifrån den formulera - och ofta omformulera - sin egensinniga och kortsiktiga men likafullt oantastliga moral. Resultatet är en samling individer som alla kan (och vill) rationalisera sina handlingar - inför sig själva likväl som inför varandra - och en grupp som, som helhet, agerar självdestruktivt.

Diskrepansen hanteras ofelbart av varje enskild individ genom ett uppgivet ifrågasättande av alla andras rationalitet: "Om ändå alla vore lika rationella som jag" - vilket demonstrerar en patologisk (men naturlig) narcissism.

Var och en blir salig på sin fason, heter det. Låt oss definiera salighet som en treenig trosvisshet: Salig är den som är övertygad om 1) det goda och rätta i sitt eget handlande; 2) att detta handlande bör upphöjas till ett kategoriskt imperativ; och 3) att den ingår i en grupp av individer som handlar efter just detta imperativ.

Rekursion: Drömmen om en (enda) salig grupp av saliga individer är religionens och hegelianismens dröm. Den är alltså drömmen om ett samhälle i vilket alla har möjlighet att uppnå sin egen (!) salighet, samtidigt som den emergerande totaliteten på ett trovärdigt sätt utifrån skulle kunna tillskrivas samma möjlighet. Eller uttryckt på ett annat sätt: Ett samhälle där varje individ kan handla efter sitt eget godtycke, utan att det inverkar negativt på någon annan, och där det framväxande kollektiva handlandet som helhet kan beskrivas som målmedvetet, positivt, konstruktivt, framåtsyftande och hållbart i tid och rum.

Den saluförs också som liberalisternas dröm, men i rättvisans namn måste det nämnas att liberalerna egentligen aldrig har varit fräcka nog att påstå att devisen "live and let live" är logiskt konsistent i en överbefolkad värld - bara fräcka nog att underlåta att nämna att den inte är det, och överlåta resten åt fantasin.

(Paradox: Upplysningens människa är en inferensmaskin. Den liberala kapitalismen insisterar officiellt på det är så, samtidigt som den för sin marknadsföring är beroende av att det - faktiskt - inte är så.)

För att hantera inkonsistensen och hålla drömmen vid liv tvingas religionen överge hoppet om denna värld och i dess ställe uppfinna en fantasivärld dit de saliga kommer när allt går åt helvete (vilket lustigt nog framstår som det intellektuellt mest hederliga alternativet). Hegelianerna tvingas - om de inte redan är kvasi-religiösa - att bli Trekkies, d.v.s. galopperande teknikoptimister, eller hopplöst naiva socialpsykologer. New age och scientologi, helt enkelt.

Tro på Gud eller tro på andar.

Liberalismen flyr istället för att illa fäkta: I bästa fall förstår man inte problemet (liberalistisk etik), eller låtsas inte om det, eller skjuter det framför sig, eller - min favorit - berörs inte av det. Man skulle också kunna säga att liberalismen - till skillnad från hegeliansmen - helt enkelt struntar i det rekursiva steget (eller i etiken): Man har inget behov av ett saligt samhälle - bara ett (mindre) antal saliga individer.

"Det enda någon kan göra är sin egen lilla del", säger du. Och på ett sätt har du förstås rätt. Men frågan är vad denna lilla del bör bestå av. Och svaret är inte att köpa en Volvo som drar 0,38 liter milen.

Svaret är: att leda eller inordna sig i en radikal, kollektivistisk rörelse.