Sherpa initierar ett samtal om den ekologiska krisen i anslutning till de senaste prognoserna om global befolkningsökning. Ett strikt utilitaristiskt resonemang verkar leda fel, menar man. Och jag håller med.
Imperativet “föröken eder” var relevant i en annan tid och på en annan plats. Nu är det en besvärande kvarleva som genererar onödiga moraliska bryderier och samvetskval.
Människor som ryggar tillbaka vid tanken på t.ex. barnbegränsning är antingen (1) praktiskt taget bokstavstroende eller (2) den sorts hegelianer som i vårt ultraliberala samhälle har tagit de förras plats. Det är den – outtalade och ofta omedvetna – idén om människosläktets preformation, om “andens fenomenologi” som motiverar en ohämmad och med mänskliga drifter kompatibel framstegstro.
Ja, och så finns det (3) de som endast av gammal vana – inbäddade i en trögflytande kultur – rynkar på pannan åt tanken om återhållsamhet. Vidare (4) de som inte förmår skilja på kvalitet och kvantitet – en konsekvens av vår kognitiva apparatur, såväl som av kommersialismens indoktrinering. Slutligen (5) de som uteslutande ser till sitt eget välmående, och som (av olika skäl) utgår ifrån att detta välmående är proportionellt mot avkommans storlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar