Det kan inte vara en slump...

Publicerad i redigerad version i HN, 29/3 2010


Det kan inte vara en slump att Tomas Österberg nu åter få ta plats i Hallands Nyheter, och denna gång på debattplats. Sist hans texter sågs i tidningen var det under rubriken "Gudsförnekarnas övertro på naturen", ett inlägg som publicerades 9/7 2009 under Ordet är fritt.

Blir det måhända en spalt, eller kanske en krönika nästa gång? Eller något under varia, såsom Livets gång? Österberg är ju långt ifrån den ende skribenten i HN som primärt motiveras av sin tro.

De flesta tidningar säger sig skilja på åsikter och nyheter (och annat redaktionellt material). Som läsare vill man gärna också tro att en tydlig åtskillnad görs mellan egna och andras åsikter. Ledarsidan i HN "delar centerns grundvärderingar" heter det, och detta får man som glesbygdsbo acceptera och hantera.

Vad jag däremot inte kan acceptera i en modern dagstidning är det jag uppfattar som en försåtlig sammanblandning av politik, lokalperspektiv och religiositet. Jag kan förstå de förhållanden och traditioner som historiskt har bidragit till en sådan sammanblandning - säkerligen delvis omedvetet. Men även utan reell konkurrens måste också en lokalblaska av årgång 2010 strama upp gränserna.

Skulle det, mot förmodan, vara så att ansvariga utgivare aktivt eftersträvar en religiös grundton i tidningen - ja, då får man vara så god att göra ett tillägg till sin redaktionella "innehållsdeklaration". Det spelar ingen roll om det skulle visa sig att 82 % av alla centerpartister är troende, och det spelar ingen roll om detta förhållande skulle kunna betraktas som allmän kunskap. Jag måste som medborgare i Sverige idag kunna utgå ifrån en självklar och tydlig separation mellan kyrka och stat, mellan tro och vetenskap, mellan religion och politik. Och jag måste kunna utgå ifrån att HN också gör denna separation - om inget annat uttryckligen sägs.

Låt oss nu övergå till vad den gode Österberg faktiskt skriver i sin artikel "Ateismen har orimlig tilltro till slumpen" (15/3 2010).

Det är samma visa som förra gången - men denna gång betydligt mer otydlig och osammanhängande. Österberg gjorde redan i sin förra insändare ett försök att återge en del av det tankegods som brukar benämnas "Intelligent Design" (ID) och lyckades då betydligt bättre, så till vida att argumenten lades fram någorlunda klart. Han lyckades emellertid inte med att övertyga om argumentens hållbarhet. Det är nu inte så konstigt, eftersom ID är så lätt att genomskåda att inte ens dess mest framstående förespråkare lyckas särskilt bra med detta. Intelligent Design är en saga (en "teori", säger ivrarna) för de redan frälsta; ett desperat och framförallt ohederligt försök att motverka intellektuellt motiverade avhopp från religiösa samfund.

ID är inte särskilt sofistikerad, jämfört med andra liknande "teorier", oftast framlagda från ärkekonservativt håll (det kan t.ex. handla om genetik, eller klimat). Men i sina mest raffinerade former försöker den ifrågasätta till synes svårförklarliga "hopp" i de evolutionära kedjorna. (Så har man exempelvis frågat sig hur en halv vinge eller ett halvt öga skulle kunna innebära en evolutionär fördel.)

Det grundläggande "tricket" i ID är dock att - medvetet eller omedvetet - missförstå sannolikhetslära. Härav Österbergs mantra om "slumpen och tiden". Hur kan något så komplicerat, så uppenbart ändamålsenligt, uppkomma genom slumpmässiga mutationer - oavsett hur lång tid som förflyter? Det är så astronomiskt osannolikt att det är fullständigt löjeväckande! Detta är Österbergs, och ID:s, grundläggande resonemang. Resonemanget kan låta övertygande, men innehåller två fundamentala fel:

(1) Man kan inte räkna på sannolikheter "baklänges", vilket följande två tankeexperiment får demonstrera.

Hur stor är sannolikheten för att det imorgon föds en bäbis på länssjukhuset i Halmstad; att denna bäbis väger exakt 2 435,6 gram och är 48,4 cm lång; att dess föräldrar heter Maja Zachrisson och Arne Mörk af Slånbär; och att dessa bor på Meteorvägen 4 (o.s.v., o.s.v.)? Ja, chansen är förstås astronomiskt liten - löjeväckande liten. Men likväl kommer det imorgon att födas en bäbis på länssjukhuset i Halmstad; med en exakt vikt och längd; med två mycket specifikt (och möjligen fantasirikt) namngivna föräldrar; och med en specifik adress (o.s.v., o.s.v.). Vi vet inte idag vilka vikterna, måtten och namnen är, men vilka de än blir växer sannolikheten för just dessa vikter, mått och namn till det i sannolikhetssammanhang gigantiska värdet 1 (alltså 100 %) så snart händelsen är ett faktum!

Hur stor är sannolikheten att du vinner en miljon på Lotto om du lämnar in en kupong i morgon? Försvinnande liten!* Hur stor är sannolikheten att någon vinner en miljon på Lotto under den närmaste tiden? Mycket nära 1 (eller 100 %). Och hur stor är sannolikheten att han (eller hon) som faktiskt vinner en miljon nästa vecka då har gjort det? Just det, 1 (100 %)!

(2) Det är inte slumpen som driver evolutionen. Det förstår varje skolbarn, utifrån de mest rudimentära kunskaper. Att driva tesen - vilken Österberg formligen skriker ut - att evolutionen är ett slumpverk visar en av två saker: antingen (a) att man inte har kunskap eller förstånd nog att ta till sig de relativt enkla grunderna i teorin; eller (b) att man medvetet förvränger teorin. (Kanske finns det också ett tredje alternativ: att man omedvetet - på grund av "ideologiska skygglappar" - förvränger teorin.)

"Slumpen" ingår som en liten del i evolutionsteorin, och det enklaste sättet att beskriva dess funktion är kanske att den svarar för att ta fram urvalsmaterial - olika möjliga utvecklingsvägar. Men den väg som utvecklingen faktiskt tar har ingenting med slumpen att göra. Den är tvärtom definitionsmässigt ändamålsenlig: det som fungerar tar plats, på bekostnad av det som inte fungerar (lika bra). Om något enda ord skulle användas för att beskriva evolutionen skull det vara urval. Ett problem - åtminstone i det här sammanhanget - är dock att ordet kan leda tankarna till att någon gör ett medvetet urval - men så är det alltså inte, och det är bland annat det som gör evolutionsteorin så vacker: det behövs ingen (intelligent) agent bakom urvalet.

Slutligen vill jag förtydliga några mycket viktiga saker. Detta är inte en debatt om tro kontra vetenskap. Religiös (kristen) tro utesluter inte vetenskaplighet (och därmed ett accepterande av evolutionen). Naturvetenskaplig skolning står inte nödvändigtvis i motsättning till religiös tro.

Oavsett hur tydliga bevisen är för evolutionens historia; oavsett om fysiker och kemister lyckas visa hur livet uppstod på jorden; och oavsett hur nära astronomerna kan komma Big Bang, så kommer vi alltid att kunna ställa oss frågor som: Men vad hände (fanns) innan det, då? Och varför? Och sådana frågor kommer vi aldrig att kunna besvara med vetenskap. Ett sätt att hantera detta kan vara att vända sig till religionen. Det finns andra sätt att hantera existentiell ovisshet, och det finns också andra skäl att vända sig till religion.

Men två saker vill jag alltså kräva: Demonstrera tydligt de grundläggande värderingar och bevekelsegrunder som ligger bakom dina ställningstaganden och åsikter. Och var öppen och ärlig - inte minst mot dig själv - om du vill övertyga andra om dina åsikter.

---

(*) Ungefär 1 på 10 miljoner