Pornografi är sinnesförnimmelse befriad från sinnlighet. Ögat som sexualorgan: penetrerar utan att låta sig vidröras. I detta är pornografin en kraftfull iscensättning av västerländsk separationsmytologi, av en kulturell ideologi av oberoende och distans. Upplevelse inte som deltagande utan som konsumtion.
Ett erkännande av kontextens betydelse är alltså inte liktydigt med ontologisk relativism: med världen får det vara som det vill; till vår upplevelse av världen är vi ofrånkomligen bundna.
Den idéhistoriska drivved vid vilken vi klamrar oss fast är djupast föreställningen om separation, om att kunna uppleva världen utan att befinna oss i den. Övergivandet av denna föreställning placerar oss inte i en post-värld vars realitet konstitueras först i den mänskliga upplevelsen av den, men i en värld i vilken den mänskliga erfarenheten omöjligen kan separeras från den människa som erfar.
Recensionerna är överlag (mycket) positiva, men den här kommer jag att fundera över ett tag. Kanske illustrerar den avgrunden som - förhoppningar till trots - skiljer human- och naturvetenskaperna. Det var nog inte vad Granström önskade.
Ann Lingebrandt ondgör sig (i HD 3/6 2008) bl.a. över att "[a]nti-intellektualismen är skrudad i hyperintellektuella kläder." Onekligen, men det må väl vara förlåtet. Lingebrandt karaktäriserar också texten som "vildsint civilisationskritik". Ja, jo... har Lingebrandt några invändningar mot denna kritik? Och när Lingebrandt skriver att "jag ska inte sticka under stol med att jag hellre hade läst en vanlig diktsamling av Helena Granström", då tänker jag att det vore kanske bäst om Lingebrandt gjorde just det - läste "vanliga" diktsamlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar