Dagens ord


The individual was not the prime mover of history, but its result

18 juli 2015

When the facts change


Efter tips från Olle Häggström börjar jag nu läsa Tony Judts sista bok. Jag har tidigare läst "Ill fares the land" med stor behållning.

Boken inleds med följande citat av Albert Camus:
Other men will make history. ... All I can say is that on this earth there are pestilences and there are victims - and as far as possible one must refuse to be on the side of the pestilence.

Förordet avslutas med en anteckning:
You cannot write with a view to impact or response. That way you distort the latter and corrode the integrity of the writing itself. In that sense, it is like shooting at the moon - you have to allow that it won't be in the same place by the time the rocket gets there. Better to know why you are sending it up in the first place and worry less about its safe landing. ... 
You cannot anticipate either the context or the motives of readers in unconstrained futures. So all you can do is write what you should, whatever that means. A very different sort of obligation.

12 juli 2015

Den andra maskinåldern



En skrämmande inblick i "den andra sidans" världsbild och resonemang. Att den här boken, trots alla sina brister, blivit så omtalad är svårförklarligt och ledsamt. Den infriar alla mina fördomar om ekonomer.

7 juli 2015

Svagheter i Haidts resonemang


Grimsholmens naturreservat, 10 km söder om Falkenberg

1. Haidt blandar ihop psykologi och filosofi; deskriptivt och normativt; moral och etik; "är" och "bör". 

2. Haidt ser inte att evolverade kapaciteter kan användas för att transcendera sina ursprungliga syften och svagheter. 

3. Haidt tillmäter alla moraliska instinkter samma vikt, vilket ironiskt nog inte kan motiveras som annat än en ansats till rättvisa - just den instinkt vars betydelse han vill minska. 

4. Haidt är inte konsekvent i sin diskussion om biologisk kontra kulturell evolution, och om medfödda kontra inlärda beteenden. Han lyckas inte förklara varför liberaler inte värderar lojalitet m.m.; alternativt varför konservativas betoning av lojalitet m.m. skulle vara "naturligare".

5. Haidt säger att utbildning inte påverkar personlig moral. Enligt honom kan det politiska samtalet aldrig höja sig över en minsta gemensam nämnare, där debatter huvudsakligen ses som (riggade) retoriska tävlingar. Han ser inte att utbildning kan resultera i en benägenhet att underkasta sig kollektiva ramar som i sin tur formar individuella beteenden. 

6. Haidt överskattar värdet av det jag kallat "kvarterskyrkan" (*) och sportfanatism. Samtidigt underskattar han den solidaritetsbyggande potentialen hos mer "universalistiska" rörelser. Haidt verkar tro att "rationalister" saknar sociologiska och existentiella insikter.

7. Haidt kan inte tänka sig en vänster som inte också är närmast libertariansk. Han menar att "liberals" egentligen inte är intresserade av rättvisa; de ogillar bara att bli utnyttjade av andra som har det bättre än de själva. Högern, däremot, har insett vikten av solidaritet - men bara med de närmaste (och bättre än så blir det inte). Socialism, i den mån något sådant finns, likställer han med fascism. För att få sina antaganden att gå ihop med enkätsvar från internationella undersökningar tvingas han lappa och laga sin teori om moraliska grunder tills den blir hopplöst komplicerad.

8. Haidt verkar inte vara det minsta bekymrad över globala problem som miljöförstöring och klimatförändringar. Viktigare är, enligt honom, samhällens rätt att sköta sig själva.



---

(*) I praktiken är liberalismens autonoma individ beroende av kollektiv på flera nivåer. Trots att moderniteten skenbart tycks frikoppla individen från en mängd beroenden, visar en närmare inspektion tvärtom att dessa beroenden ökar i både styrka och antal. Detta beroende döljs och förnekas genom att hävda att just - och endast - den egna, lokala gruppen, "kvarterskyrkan", representerar det rätta och nödvändiga.

---

Uppdatering 17/7:

Jag störde mig mer än väntat på Haidts bok. På Olle Häggströms blogg skrev jag nyligen:
Efter att nyligen ha läst både Haidts och Greenes böcker (i omvänd ordning) är min uppfattning att Greene är betydligt vassare. Faktum är att jag mot slutet av Haidts bok upplevde honom som desperat raljerande: Han vill så gärna vara en upplyst "liberal" men blir med åren alltmer konservativ (och religiös?) och svingar vilt omkring sig för att försvara sina instinkter. 
Kärnan in Haidts bok är ett (1) enda diagram. Förutom de metodologiska invändningar man kan ha om detta (se t.ex. Greene) är större delen av boken spekulation. 
Visst är det intressant att människor värderar olika aspekter på olika sätt. Jag tycker att detta är det viktigaste forskningsområdet som finns! Men Haidt kommer inte mycket längre än till att formulera det uppenbara (som t.ex. att religiösa idéer om "renhet" har rent hälsofrämjande ursprung). Han lyckas vare sig förklara varför olika människor har olika värderingar; eller föreslå lösningar. Framför allt är han mer intresserad av att motivera status quo än av det långsiktigt bästa.

6 juli 2015

The Righteous Mind

Jonathan Haidt: The Righteous Mind. Jag borde ha läst den här tidigare. Intressant och utmanande, men inte helt övertygande.


3 juli 2015

Moral Tribes

Just nu: Moral Tribes av Joshua Greene.



Mycket trevlig läsning. Stundtals bländande; oftast mycket givande; ibland övertydlig; vid enstaka tillfällen något inskränkt. Greene har (i betydligt högre grad än Haidt, vad det verkar) både hjärtat och hjärnan på rätta stället. Och han har modet (och argumenten) att ta tydlig ställning. De två största svagheterna i Greenes resonemang är, som jag ser det (1) att han verkar anse att "Allmänningarnas dilemma" är så gott som löst (och att vi därför i stället kan fokusera på "Det sunda förnuftets dilemma") samt (2) hans okritiska hållning till marknadsekonomi, så som den faktiskt tar sig uttryck i dag.

---

Uppdatering 27/7: A Dialogue on Morality från Existential Comics. Argument för moralisk realism och en form av utilitarism som jag tror att Greene skulle instämma i.







19 juni 2015

Knuffandets politik

Jag kommer antagligen att bli mycket frustrerad av denna bok. De sista kapitlen i Kahnemans bok gjorde mig besviken, och här kommer uppenbarligen fortsättningen. Watch this space..!



Förlagets beskrivning:

Tillsammans med Richard H. Thaler publicerade Cass Sunstein år 2008 den mycket uppmärksammade boken "Nudge: improving decisions about health, wealth, and happiness". De argumenterade där för en ”libertariansk paternalism” som inte tvingar utan ”knuffar” människor i riktning av mer förnuftiga val, i betydelsen fördelaktiga för deras långsiktiga välfärd. I denna uppföljare redogör Sunstein klart och koncist för tankarna bakom denna ”knuffandets politik”, och förhåller sig då också till de invändningar som den blivit bemött med. ”Paternalism” förknippas med förmynderi och har alltid varit en skottavla för liberaler. John Stuart Mill hävdade att det enda som kan legitimera en begränsning av personers frihet är att förhindra skada för andra, inte att förhindra skada för en själv: över sig själv, sina egen kropp och själ är individen suverän. Mill antog att vuxna personer som regel vet sitt eget bästa. Sunstein mobiliserar de senaste decenniernas omfattande psykologiska och beteendeekonomiska forskning om hur människor tänker och beter sig, och i synnerhet om riskerna för allvarliga misstag i ovanliga eller obekanta situationer. Mer än vi tror, och Mill trodde, är vi styrda av det psykologerna kallar ”system 1”, som arbetar snabbt och intuitivt, och inte av det långsammare men reflekterande och kalkylerande ”system 2”. Insikten om mänskliga misstag och skevheter i vårt tänkande gör att vi inte kan ta för givet att människor väljer det som är till deras bästa, eller snarare: vi förstår nu bättre varför de väljer det som rentav är skadligt för deras välfärd. Människor kan vara kortsynta och impulsiva, fästa överdriven vikt vid kortsiktiga intressen, de är offer ”framing”, hur något presenteras, de prokrastinerar, är överoptimistiska, viljesvaga osv. Sunstein hävdar nu att i sammanhang där människor är särskilt benägna att begå misstag kan paternalistiska ingripanden i form av ”valarkitektur” förbättra deras tillvaro. Med ”valarkitektur” menar han olika sätt att leda våra val i en viss riktning utan att avskaffa valfriheten. Ett enkelt exempel på ”valarkitektur” är hur olika slags, mer eller mindre sunda, maträtter exponeras i en kafeteria. Ett annat är default-regler som styr vad som händer om man inte gör något, t ex automatisk inskrivning i en pensionsförsäkring. Det betyder att använda kunskapen om de psykologiska mekanismer som förklarar att människor väljer dåligt för att utforma ”knuffar” som får dem att undgå dåliga val. Om människor kan blir friskare och leva längre genom sådana icke frihetsbegränsande knuffar finns det starka moraliska skäl för myndigheterna att använda sig av dem. 
Cass R. Sunstein är jurist och professor vid Harvard och leder där ett program om beteendeekonomi och offentlig politik. Hans författarskap omfattar rätts- och demokratiteori, riskanalys, offentlighetsteori, beteendeekonomi och statlig regleringspolitik. Sunstein arbetade en tid under president Barack Obama som ansvarig för Vita husets Office of Information and Regulatory Affairs.

---

Uppdatering 6/7 -15: Jodå, jag blev frustrerad!

14 juni 2015

Nollsummespelet

Alf Hornborg: Nollsummespelet, Daidalos, 2015


Inledning, s. 9-15


Uppläsning publicerad med författarens tillstånd.


[...] Den industriella revolutionen innebar inte i första hand en absolut befrielse från markytans begränsningar utan snarare en lokal ökning av förmågan att exportera och omfördela sådana begränsningar i världssamhället. Snarare än att upphäva europeiska markbegränsningar en gång för alla försåg den Europa med medel att tillägna sig markresurser från andra kontinenter. I en annan värld, där utvecklingsbegreppet förlorat sin magi, kommer vi kanske att förstå att teknisk utveckling inte alls är det ymnighetshorn som Ricardo och Marx i allmänhet tänkte, utan lokala manifestationer av ett globalt nollsummespel. Och vad det innebär, om vi betraktar teknik som en i grunden social konstruktion, är ännu mera svårsmält, eftersom det betyder att en konkret maskin som en traktor eller ett järnvägslok helt enkelt inte skulle existera utan den ojämna prissättningen på människotid och naturutrymme i världssamhället. De högteknologiska samhällssektorer som nu hyllas för sin effektiva tids- och rumsanvändning, förefaller i stort sett omedvetna om i hur hög grad denna effektivitet har möjliggjorts genom en exploatering av oerhörda mängder mänsklig tid och naturarealer såväl tidigare i historien som i nutid i andra delar av världssystemet. Även om dessa samband i allmänhet på grund av geografiska och tidsmässiga avstånd befinner sig utom synhåll för dem står de utvecklade sektorerna i lika stor skuld till slaveri och miljöförstöring som till uppfinningsrikedom och entreprenörskap.

(s. 190)

---

Elin Grelsson Almestad i GP 16/7:
Det är märkligt att leva i en tid med rubriker om utrotning av biologisk mångfald, massdöd och oåterkalleliga förändringar i ekosystem och livsvillkor för allt levande på jorden. Märkligt kanske framförallt för att rubriker om utrotning och katastrofer inte leder till någonting alls. Du skräckas lite av att livet på jorden står under akut hot, länkar på Facebook, sedan har någon lagt upp ett roligt klipp på en kattunge och du går vidare. Klickar like, bokar den där flygresan, lyssnar vidare på politikernas käbbel och pratar om husrenoveringar och jobb. Från politiskt håll råder absolut konsensus om att hålla tillväxten igång, trots medvetenheten om jordens ändliga resurser, och enorm tilltro sätts i stället till tekniska framsteg och marknadsekonomins möjligheter att reglera miljöutsläpp och utvinning av fossila bränslen.