Socialdemokratin baseras på en önskan att både ha kakan och äta den. Dess storhetstid berodde på en historisk tillfällighet, då detta till synes var möjligt, och kommer aldrig tillbaka.
När Sverige inte längre befinner sig i en privilegierad situation och när gränsen mot andra nationer förtunnas, bryts partiet oundvikligen upp i en vänster- och en högerfalang. Opportunism och separationsångest efter decennier i självklar maktposition leder till att högerfalangen tar befälet. Vänsterfalangen bryts i sin tur upp i resignerade, vanemässiga eller blåögda kappvändare, respektive desillusionerade utbrytare.
Den naturliga fortsättningen är att Socialdemokraterna officiellt räknas som ett borgerligt mittenparti och att rakryggade medlemmar och väljare går över till Vänsterpartiet. I bästa fall kan vi se fram emot en förnyad polarisering i svensk politik och – i takt med ett accelererande globalt ekonomiskt och ekologiskt sammanbrott – en starkare och tydligare vänstervridning än någonsin tidigare, där Sverige på nytt blir ett föregångsland som stakar ut sin egen väg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar