Inkomstklyftorna vidgas i Sverige.
Jaså, brukspatron vill ha ett samhälle som "håller ihop"? Nåja, det kan man ju åstadkomma på andra sätt än (ekonomisk) jämlikhet.
"Avregleringen" kalhugger hela vårt Sverige.
Jag känner mig kluven inför Guillou, som ena stunden skriver en dylik artikel, och i nästa stund glorifierar storviltsjakt i Afrika på TV4...
Nåväl, på frågan varför marknadsliberalerna inte själva förmår att se vansinnet är mitt svar: de djupt mänskliga svagheter som gör oss alla benägna att söka bekräftelse snarare än att försöka vederlägga våra åsikter, våra önskningar; och som leder till att vi - i förlägenhet, desperation och krampaktighet - tenderar att försöka bota ont med ont.
Vad kan vara värre än att se de oerhörda negativa konsekvenserna av sina egna handlingar och viljeyttringar? Att tvingas acceptera att de är just det - och att man därmed måste ge upp en stor del av sin identitet, och leva med skammen.
Detta gäller förstås alla människor, och kan lika gärna förklara vansinne på den extrema vänsterkanten.
Varför oppositionen inte förmår bromsa skeendet? Medskyldighet, avsaknad av alternativ, indoktrinering. Men framför allt uppgivenhet: inför väljarkårens nyckfullhet; inför den globala vattenbalja där vi blott är en barkbåt på drift.
Då bortser jag förstås från den förhoppningsvis lilla men mäktiga andelen cyniker som tydligt ser konsekvenserna, och som är nöjda med dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar