Betygsinflation och tydliga krav

Tittade nyss på Björklunds presentation av åtgärder för att minska betygsinflation.

Bl.a. sägs de nya ämnesplanerna och kunskapskraven vara betydligt tydligare än förut - för att minska tolkningsutrymme och variation.

Detta väcker åter en fundering som jag burit på sedan jag började arbeta med det nya bedömningssystemet (GY11):

Är kraven verkligen tydligare? Eller handlar det kanske om en annan, men relaterad fråga:

Är det innehållskännedom eller förmågor som ska behandlas och bedömas?

I ämnesplanen för matematik står det centrala innehåll som ska behandlas under kurserna förvisso tydligt specificerat. Men i kunskapskraven används följande formulering:

Eleven kan översiktligt/utförligt beskriva innebörden av centrala begrepp...

Notera den frapperande avsaknaden av attribut! Inget sägs här om vilka eller hur många av de centrala begreppen som eleven ska kunna beskriva.

Citatet ovan utgör den inledande frasen i samtliga kunskapskrav - allt som följer därpå bestäms till stor del av (avsaknaden av) just dessa mått-attribut*.

Man skulle kunna hävda att eftersom utvecklandet och bedömningen av kunskapskravens förmågor sker utifrån det centrala innehållet, så kommer detta med nödvändighet att leda till och kräva innehållskännedom. Men inget tycks hindra läraren från att välja ut endast ett fåtal begrepp och procedurer i sin bedömning av elevernas kunskaper (efter att ha informerat eleverna).

Man skulle också kunna hävda att det nationella provet, NP, ska vara vägledande. Och eftersom uppgifterna i NP täcker in hela det centrala innehållet följer med nödvändighet att kännedom om detta innehåll krävs för att kunna uppvisa de eftersökta förmågorna. Men detta resonemang innehåller flera tveksamheter.

Kort sagt saknas klart uttryckta krav på innehållskännedom.

Och så var det där här med förmågor... De förmågor som man sedan länge försökt vaska fram i högskoleproven. Förmågor som abstrakta fenomen; neutrala, möjliga att åtskilja från varje kontext, separera från ett konkret stoff. Förmågor som varje individ förutsätts eller sägs besitta eller vara i stånd att utveckla i samma utsträckning; att fylla sin tabula rasa med, allt efter behag. Förmågor som lyfter individen ur sin sociala, kulturella och biologiska miljö: konstituerar den naiva universalismens agent. Förmågor som ideal valuta på en idealiserad marknad; avskalade alla specifika tillämpningar, alla fixerade värdeomdömen.

--

* I slutet av första stycket används även formuleringen "I arbetet hanterar eleven några/flera [...] procedurer".