Skuggor

Coetzee låter huvudpersonen i Ett dåligt år skriva:

Varje redogörelse för statens uppkomst utgår från förutsättningen att "vi" [...] deltar i dess tillblivelse. Men det är ett faktum att det enda "vi" som vi känner till [...] är födda in i staten... Det står knappast i vår makt att förändra statens form och det är omöjligt att upphäva den, eftersom vi egentligen är maktlösa gentemot staten. I myten om statens uppkomst, så som Thomas Hobbes har framställt den, steg vi frivilligt ner i maktlöshet...

s. 3

Det som inte nämns i Hobbes myt [...] är att maktöverlämnandet är oåterkalleligt.

s.4

Michel de Montaignes unge vän Etienne de la Boétie anser i en skrift från 1549 att befolkningens passivitet gentemot sina härskare är en till att börja med förvärvad och därefter nedärvd svaghet, en envis "vilja att bli styrd" som blir så djupt rotad "att så småningom inte ens frihetskärleken tycks anses som helt naturlig".

s. 11

...Icke desto mindre har la Boétie på en viktig punkt missuppfattat det hela. Alternativen är inte fridfull träldom å ena sidan och uppror mot träldomen å den andra. Det finns en tredje väg som varje dag väljs av tusentals och miljontals personer. Det är passivitetens, den frivilliga obemärkthetens och den inre emigrationens väg.

s. 12

...Valmanskåren -demos - tror att dess uppgift är att välja den bäste, men i själva verket är dess uppgift mycket enklare: att helga en man genom smörjning... Att räkna röster kan tyckas vara ett sätt att ta reda på vilken som är den verkliga (det vill säga den högsta) vox populi, men styrkan hos systemet ligger [...] i det faktum att det är objektivt, otvetydigt och utanför den politiska stridens fält. Det skulle vara lika objektivt att kasta krona eller klave, och man kan därför med lika stor rätt hävda (så som det har hävdats) att det representerar vox dei.

s. 14

Nödvändighet, necessità, är Machiavellis ledstjärna. Den nya, machiavelliska inställningen går ut på att det är helt i sin ordning att att bryta mot morallagarna när det är nödvändigt.... Den moderna staten åberopar moral, religion och naturrätt som den ideologiska grunden för sin existens. Samtidigt är den beredd att inskränka i vilket som helst av, eller samtliga, dessa begrepp för sin egen självbevarelses skull.

s. 17

Översättning av Ulla Danielsson