Dagens ord


Ansvar väger tyngre än frihet - Responsibility trumps liberty

27 nov. 2012

Terminsavslutning

”Det finns inget advent utan kristet innehåll” skriver Martin Modéus, biskop i Linköpings stift, på DN Debatt (26/11), som svar på de riktlinjer för gudstjänster som dagen innan presenterades av Skolverkets generaldirektör Anna Ekström. Och Modéus har onekligen en poäng.

Angående Skolverkets vankelmod säger Modéus bl.a.:
Det bästa skyddet mot dålig religion är inte frånvaro av religion utan förmåga att på ett moget sätt umgås med religion, vare sig man är utövare eller inte.
Och det kan jag hålla med om.* Däremot inte om Modéus lösning på "problemet" med julavslutningarna.

Nog kan Skolverket anklagas för både dubbelmoral och dåliga kompromisser. Men jag ser dem snarare som utslag av förvirring och kluvenhet än som misstag eller medveten manipulation.

Ett alternativ till att omdefiniera julavslutningen som (ovanligt vältajmad) religionsundervisning** är förstås att helt enkelt avråda från att använda kyrkor som samlingslokaler. Det är ju egentligen vad Skolverkets riktlinjer går ut på, men inte uttrycker rent ut. Det hade varit betydligt mer rakryggat och konsekvent, givet de aktuella utgångspunkterna.

Därmed inte sagt att man inte (t.ex. i anslutning till advent) kan avlägga ett studiebesök i kyrkan. Och vid andra lämpliga tillfällen göra detsamma i synagogan och i moskén.

Men terminsavslutningen, den håller man i aulan.

---

(*) ...men jag gillar inte Modéus försåtliga glidning från "sekularism" till "ett annat religiöst förhållningssätt" till "dålig religion" ***

(**) ...från vilken man, enligt Modéus, kan begära befrielse på samvetsgrunder. Nja, det löser ju knappast problemet, utan resulterar snarare i en mild form av utpressning.

(***) ...en retoriskt tackling som slår tillbaka på sig själv: Med god vilja och väl valda definitioner kan man möjligen jämställa sekularism och religion. Men då lämnar man också fältet öppet för tävlan på lika villkor. Och att då grundlöst utropa sig till självklar vinnare låter sig knappast göras. "Religion är så mycket mer, det är sång och musik, skratt och gråt, berättelser och anekdoter, historia och tolkning, färg och form." säger Modéus. Mer än vad då? Mer än en svårsmält mytologi utan förankring i, och relevans för, upplysta människors liv? Sång och musik, och allt det andra, det råder det ingen brist på i en vanlig aula. Och mot myterna ställer sekularismen berättelser som tar människor på allvar. Vill Modéus kalla det för religion, så är det banne mig ingen dålig sådan.

4 kommentarer:

  1. Jag upprepar gärna min inbjudan till en gästblogg och skulle gärna där be dig om att utveckla dina tankar om den upplysta sekulariserade människan och vad hon då uträttat genom historien. Jag vill ju hävda att människor som inte tror på Gud tror ju inte på ingenting utan på precis vad som helst. Med tanke på hur människor slukar i sig media i form av billig "andlig" underhållning i form av det okända, otaliga spök och häx program på Tv så är den upplysta människans behov att tro tydligen rätt lika med de spökivrare du så tydligt sparkar i baken biskopen först sedan 2000 år av kristen tro för att inte tala om alla judar, alla buddhister med Dalai Lama i spetsen, Gandhi med alla hinduer för att inte tala om Isalm. Tja här finns visst lite att redan ut eller vad tror du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för mothugg, Ulf!

      (Notera att jag har omformulerat mig något ovan. Det gjorde jag innan jag läste ditt svar. Bloggarens privilegium)

      Ett kort svar så länge:

      Spöken och häxor har figurerat under hela kristendomens historia, i minst lika stor omfattning som i dag.

      Organiserad religion är bl.a. ett sätt att ta kontroll över, och utnyttja, människors behov av "andlighet". Först och främst motiveras denna kontroll av rädsla för vad självständigt tänkande människor kan tänkas hitta på.

      Organiserad religion är ett uttryck för konservatism och misantropi. Inga orimliga hållningar, i och för sig, men inte heller rimligare än andra. Din oro för människors oförmåga att navigera i medieutbudet speglar en motsvarande oro som har präglat ett annat, drygt tvåtusenårigt, experiment: demokrati. Just nu verkar 12 % av Sveriges befolkning beredda att rösta på Sverigedemokraterna. Bör vi därför, med hänvisning till somliga medborgares dåliga smak, införa ett enpartisystem? Vilket parti borde vi alla tvingas att rösta på då?

      En spark i baken får man tåla, eller hur?

      Och det där med vad olika sidor har uträttat genom historien... Vi vet båda två att en sådan argumentation snabbt urartar till kontraproduktiv pajkastning. Låt oss konstatera att goda uppsåt och verk står att finna på bägge sidor.

      Radera
  2. Den svenska sekulariserade människan är bara 61 år gammal. Ska man behöva påminna om det? Upplysningen under 1700-var inte uppskattad av kyrkan, men ledde till stora framgångar för Västvärlden. Dock, oftast i strid med prästerskapet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ditt eget inlägg i frågan kan vara värt att tipsa om, tycker jag.

      Radera