Dagens ord


Ansvar väger tyngre än frihet - Responsibility trumps liberty

13 mars 2015

Fascism är en symtomdiagnos

Fascism är en symtomdiagnos.

Om tillräckligt många av ett antal karaktäristiska egenskaper uppvisas av en rörelse så berättigar detta stämplandet av densamma som fascistisk.

I den senaste tidens diskussion om huruvida SD bör betraktas som ett fascistiskt parti, hävdar en del att partiet (hittills) inte uppvisar vissa typiska - eller nödvändiga - drag.

Jag menar att detta är oväsentligt, emedan partiets tongivande tendenser - och de som lockar partiets väljare - förekommer just i fascistiska partier, och endast där.

2 kommentarer:

  1. Varför gråta över fascismen, det handlar om att stävja fascismens uppkomst. Symptomen visar endast att någon mekanism kommit igång, ungefär som en inflammation. För min del kan ett parti betecknas som fascistiskt, liberalt eller bära vilken annan etikett som helst - det viktiga är att de kan adressera problemkällor utan att blunda för dem. Ju längre det blundas, desto större sannolikhet att fascismen tar överhanden, eftersom kraftfullare tag måste tas när något utvecklas under en längre tid.
    Jämför funktionen Problemkonsekvenser=Problemkällor x X^tid
    Identifierar man problemkällan vid t=0 hinner ingen riktning ske, men sker identifiering och åtgärder först vid t=200 så har konsekvenserna gått långt, vilket kräver skarpare åtgärder för att nå balans. Finner man inte heller de korrekta orsakssambanden, så justeras endast delsummor av funktionen.
    Således är det för mig egalt om SD är fascistiskt - om de kan finna rätt lösningar. Deras envetna upprepning av invandringens kostnader, beror på andra partiers envetna vägran att göra det. Summan av idiotierna är noll, idealt sett.
    Varje människa är en resurs bräker liberalerna, men av någon anledning har vi ändå arbetslöshet. Varje människa är en resurs, ändå svälter människor i världen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Således är det för mig egalt om SD är fascistiskt - om de kan finna rätt lösningar."

      Just denna inställning är en stor del av problemet. Ändamålen helgar inte medlen. Jag avstår (med en kraftansträngning) från att ge några konkreta exempel på hur liknande tankefigurer har orsakat enormt lidande genom historien. Använd din fantasi!

      Och du: vad är "rätt" lösning? För vem?

      Radera