Bidrar religion till ett bättre samhälle?

Bo Rothstein på DN Debatt (1/3 -15): ”Religionen bidrar inte till ett bättre samhälle”


Argumentationen är inte vattentät. Uttalandena:

(1) "Från detta kan vi alltså slå fast att de ovan nämnda världsreligionerna inte förmått leverera vad de utlovar – samhället får inte en högre etik eller bättre moral ju mer befolkningen utövar religion. Likadan är bilden om vi tittar på mera objektiva mått på mänsklig välfärd såsom spädbarnsdödlighet eller förväntad livslängd. Ju mer religion som utövas desto sämre är som regel värdena på dessa och andra standardmått på mänsklig välfärd."

och

(2) "Således, även i ett ekonomiskt synnerligen rikt land som USA ser vi denna icke-effekt av religion på etiskt handlande och moral."

...följer inte med nödvändighet från de fakta som presenteras. Åtminstone inte om de tolkas som orsakssamband (vilket inte är orimligt att tro).

Jag tycker att en bättre angreppsvinkel är att helt enkelt räkna det totala antalet länder i världen som uppvisar höga resp. låga värden på olika mått av tillit, och att sedan inom respektive grupp räkna antalet länder som uppvisar höga resp. låga värden på olika mått av religiositet. Och stanna därvid.

På så sätt undviker man helt debatten om illusoriska orsakssamband och tendentiösa tolkningar, och levererar samtidigt ett mer relevant resultat: Om, av totalt 100 länder i världen, 45 av de 50 mest tillitsfulla länderna i världen är sekulära och 45 av de 50 minst tillitsfulla länderna är religiösa så kan man konstatera att det inte finns något motiv att propagera för (ökad) religiositet som ett (viktigt) sätt att höja tilliten i ett land. Det spelar ingen roll om det finns några orsakssamband, och inte ens åt vilket håll dessa i så fall går.

Sedan kan man ju fundera på sammanblandningen av begrepp som tillit och korruption, å ena sidan, och moral och etik å den andra. Rothstein kan säkert argumentera för att epitetet "moraliskt högstående" (alltid) är lämpligt just för samhällen som uppvisar hög tillit och låg korruption (och inga andra). Men det skulle kunna bli en ganska lång och komplicerad diskussion, och alla skulle definitivt inte hålla med om allt.

Enklare då att undvika värdeladdade och mångtydiga begrepp, och i stället lyfta fram (mer eller mindre) kvantitativa mått vars egna värden är odiskutabelt positiva.

Slutligen: Oavsett om man vill blanda kvantitativa mått med värdeomdömen eller inte, så måste man ju också fundera på vilka andra mått än just tillit och korruption som kan vara relevanta vid en jämförelse av olika länder. Oavsett vad resultaten från den undersökning som refereras visar, så skulle en snabb genomgång av samtliga dessa styrka trovärdigheten.


---


Uppdatering 7/3:

Efter ett antal repliker svarar Rothstein i DN 5/3: "Fakta tycks inte bekräfta vad tron säger". Patrik Lindenfors karaktäriserar hela debatten som en av Rothstein gillrad retorisk fälla.

I sin avslutande artikel skriver Rothstein bl.a.:

(3) "Men om det inte finns något positivt samband kan det inte heller finnas en positiv effekt."

Detta är inte nödvändigtvis sant. Det är inte heller detsamma som det Rothstein hävdar tidigare i samma artikel:

(4) "Vad jag visar är att något sådant samband inte går att finna i det mest omfattande datamaterial som i dag står forskningens till buds."

Det senare är jag med på, och det är gott så. Utifrån de svar Rothstein har fått av religiösa debattörer kan jag också hålla med Lindenfors om att de har gått i en retorisk fälla.

Men vi kan inte heller utesluta följande möjlighet: Religion har en positiv effekt på tillit och korruption. Det finns emellertid en eller flera andra, eventuellt bakomliggande, faktorer som förklarar de lägre nivåerna av dessa storheter i mer religiösa länder.

Jag påpekar inte detta för att ge religionsförespråkare någon ammunition, utan precis tvärtom. Varför ens bjuda in till missförstånd? Personligen anser jag det så självklart att religion bör avlägsnas från samhället att det det känns onödigt att ens påtala det. Jag tiger helst ihjäl religionen, och jag önskar att den strategin vore nog. Men jag kan knappast klandra dem som inte tiger, ty det är ju uppenbart att många inte är redo att släppa taget om religionen ännu.

Missförstånd, förresten... Låt säga att det faktiskt vore så att religion har en positiv effekt på exempelvis tillit. Ja, låt oss konstatera att religion har, eller åtminstone upplevs ha, någon positiv effekt. Åtminstone för några. (Detta kan vi nog vara överens om, utan att gå in på detaljer, då det annars skulle vara svårt* att förklara dess dragningskraft.)

Skulle sådana positiva effekter kunna motivera religionens roll i ett modernt samhälle? Absolut inte! Att argumentera så är ungefär som att rekommendera någon att kissa ner sig för att hålla värmen.

---

(*) Men inte omöjligt.