Jag har åtskilliga gånger argumenterat mot ett alltför stort fokus på individuella lärare och effekten av deras praktik på elevernas (uppmätta) resultat.
Här kommer ytterligare ett skäl för min skepsis mot en alltför stor tonvikt på själva klassrummet och lektionen (t.ex. uttryckt som en rekommendation att filma och reflektera över vad som händer där och då). Det är också en förklaring till hur jag som person kan hävda att jag är en reflekterande och engagerad lärare, samtidigt som jag inte prioriterar sådana aktiviteter.
Jag är övertygad om att de flesta av mina kollegor håller med.
Mitt, och dessa kollegors, fokus ligger på varje enskild elevs faktiska och långsiktiga utveckling och kunskaper, snarare än på ett förfinande av vår egen lärarpraktik, mätt i enskilda lektionsaktiviteter.
Detta yttrar sig bl.a. så att vi arbetar för att göra lektionen så oviktig (!) som möjligt, i åtminstone några avseenden. Eller snarare: Vi arbetar långsiktigt för att elevernas arbete ska vara så okänsligt för de specifika omständigheterna - vare sig deras arbete sker under lektionstid eller inte. Ja, faktiskt är det också så att vi vill förmedla budskapet till eleverna att det är deras individuella arbete och kunskapsbyggande som är det viktiga - inte lektionen i sig.
När jag hävdar att "allt rullar på" menar jag inte i första hand att jag som lärare gör som jag alltid har gjort (utan att reflektera över hur detta påverkar eleverna, eller hur min praktik kan optimeras). Nej, jag menar att jag upplever att mina elever har nått insikt om hur de själva bäst arbetar för att så effektivt som möjligt tillägna sig kunskaper, utveckla sitt eget tänkande, och dra mesta möjliga nytta av de resurser - inklusive mig som lärare - som skolan har att erbjuda dem.
Detta är en insikt som jag på olika sätt förmedlar, med olika mer eller mindre subtila och individanpassade signaler, utdelade under en längre tid (så länge som krävs), tills dess att eleven är oberoende (!) av mig som lärare.
Att vara oberoende i den här bemärkelsen betyder inte att man inte behöver hjälp. Tvärtom: Det innebär att man vet exakt när, hur, var, med vad och varför man vill ha hjälp! Av läraren eller från något annat håll.
Att vara oberoende innebär också att man "vet vad som gäller", d.v.s. man har förstått innehåll, mål och bedömningskriterier, samt inom vilka ramar dessa ska uppnås.
Säger jag nu allt detta för att jag önskar en så bekväm tillvaro som möjligt som lärare? Nej, knappast! Jag är precis på väg till en timmes extralektion med en (1) elev. Detta gör jag gärna, och förväntar mig ingen extra ersättning eller tacksamhet.
Det är eleven själv som har efterfrågat denna extralektion. Detta är oberoende! Eleven har också förberett ett antal konkreta frågor inför lektionen. Detta är oberoende!
Exakt hur denna lektion utspelar sig (om den hade filmats)? Tja, det spelar liksom ingen större roll.
Återigen, jag är övertygad om att mina kollegor tänker, och gärna gör, likadant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar