Det finns många olika skäl att vara skeptisk till aktuella strömningar som upphöjer den enskilda lektionen och dess metodik till ett universallösning. Ett sådant skäl är motsättningen mellan några av alla de saker som en lärare förväntas åstadkomma under varje lektion, oavsett elevgrupp och övriga omständigheter.
Skolan bör arbeta på gruppnivå för att stärka allas grundförutsättningar. Samtidigt tvingas lärare åt andra hållet: mot ett ökat individfokus. Inte minst gäller detta inklusion av, arbete med och administration kring enskilda elever med sämst förutsättningar.
Vi tappar bort helheten. Både på kort och på lång sikt. Genom att lärarens kraft går åt till att kompensera för allt mer heterogena grupper med allt sämre förutsättningar så blir de långsiktiga resultaten kontinuerligt sämre för det stora flertalet som inte har några "akuta" problem.
Vi ser att läsförståelse, allmän begreppsförmåga och logiskt tänkande minskar för varje årskull. Detta är något som bör åtgärdas i tidig ålder, och sannerligen inte bara i skolan, men vi måste också göra vad vi kan i alla delar av utbildningssystemet, bl.a. genom att planera och sätta in förebyggande åtgärder på gruppnivå. Detta kräver tid och kraft som för närvarande ofta kanaliseras till enstaka och okoordinerade punktinsatser.
En viktig uppgift för skolledningen är att ge lärarna möjlighet att fokusera på undervisningens innehåll. Detta är något som bör prioriteras betydligt högre än många andra populära projekt, med mål att på kort sikt "effektivisera" verksamheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar