Wiman slirar mellan religiösa och sekulära begrepp. (DN 16/4 -17)
Det är inte nyandlighet vi behöver och uppskattar; det är solidaritet, gemenskap, organisation, samhörighet, gemensamma normer, stöttning, positivitet, tröst, hopp, pålitliga institutioner, en känsla av sammanhang och riktning, m.m.
Allt detta kan vi få utan tillstymmelse till religion. Och det finns massor av prosaiska saker vi som samhälle kan göra för att bidra till dessa värden.
Kyrkan fyller fortfarande ett tomrum, i kraft av sin organisation och sina traditioner. Men inte i kraft av sina idéer.
Den största anledningen till att tomrummet ännu inte har fyllts av moderna, sekulära, alternativ är (i Sverige) en galopperande liberalism.
Kyrkan har under lång tid utvecklat strategier för att härbärgera diversifiering, till priset av inkonsistens, urvattning och hyckleri.
Att använda eller imitera religiösa/kyrkliga institutioner och idéer i samhällets tjänst kan te sig lockande men är i slutänden kontraproduktivt.
Släpp inte in badvattnet med barnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar