Against Democracy: Första intrycken

Brennans nya bok, "Against Democracy" är riktigt rolig. Jag uppfattar den som en blandning av intressanta, men obekväma, idéer; skarpa resonemang; kaxighet och provokation; och kallhamrad libertarianism, dragen till sin spets (och dekorerad med ett "blödande hjärta").

Riktigt kul och utmanande.

Är du en hob, en huligan, eller en vulkan?

🙄   👺   👽

En motvikt till Brennan är Fishkins "När folket talar"; en av de mest sympatiska böcker som jag någonsin har läst. Jag är bara i början av Brennans bok, men jag undrar om han tar upp något som inte redan har "lösts" av Fishkin. Fast helt nöjd var jag inte med Fishkin heller. Jag skrev om hans bok här, här, här, här och här.

Brennan vill framstå som ideologiskt obefläckad och rationell. Han verkar överhuvud taget ha svårt att hantera ideologier, förutom som grupptillhörigheter och källor till systematiska felbedömningar och "motivated reasoning". Ett tydligt exempel på detta är hans oförmåga att se olika kluster av åsikter som annat än tillfälligheter. (Trots att han flitigt refererar till Haidt. Jag hade också rekommenderat honom att läsa Sowell.)

---

Uppdatering 29/4: Brennan argumenterar för att demokrati (allmän och lika rösträtt) inte har någon av de positiva effekter som förespråkare hävdar. Jag upplever att han upprepade gånger - underförstått - utnyttjar vad jag skulle karaktärisera som soritesparadoxen. (När ger ett extra sandkorn upphov till en hög?) Samtidigt anklagar han uttryckligen olika argument för demokrati för att begå the fallacy of composition/division. Efter att ha ägnat någon timme på Stanford Encyclopedia of Philosophy (och naturligtvis gjort en mängd utflykter) känner jag mig i behov av filosofisk terapi.