Med det sagt, och kanske just därför - just för att hans resonemang är så solida - reagerar jag på några (små?) saker. Jag har nu läst fram till sidan 100 och hittills har jag framför allt en invändning.
På sidan 98 skriver Bloom "...I don't see the zero-sum argument as the biggest problem with the use of empathy...". Han har tidigare diskuterat invändningen att OM bistånd (i vid bemärkelse) är ett nollsummespel så är det bättre att utnyttja människors empati för att få dem att bidra till NÅGOT (gott) än att inte göra det alls.
Ett exempel är "Make-A-Wish" (i Sverige, TV4:s "Min stora dag"). Bloom, liksom Singer, menar att "warm glow-giving" är ett problem, men verkar samtidigt delvis acceptera dylika fenomen med hänvisning till att de är bättre än inget.
Men här missar han, tycker jag, en viktig poäng. Kampanjer som de ovanstående (som i mitt tycke är närmast pornografiska) har inte endast direkta positiva (och negativa) konsekvenser. De har också en indirekt, större (och troligen viktigare, ofta medveten) effekt, nämligen att invagga människor i en lågfrekvent men beständig självtillräcklighet och självbelåtenhet. Jag skulle gå längre, och säga att de ofta skapas och utformas för att *pro-aktivt* skapa och bibehålla en sådan (social) bakgrundskänsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar