Utan tillväxt stannar ojämlikheten, skriver Warlenius.
Ja, eller snarare, klassiska argument för ojämlikhet tappar kraft i takt med att tillväxten begränsas av fysikaliska ramar. (Teknikoptimism oaktad.)
Kortfattat och klart. Bra!
Men det finns förstås många andra skäl att ifrågasätta moraliska och ekonomiska argument för ojämlikhet. Det här med "incitament", t.ex., är ett begrepp som mig veterligen inte har ifrågasatts tillräckligt.
Jag kan möjligen sträcka mig så långt som att en (någorlunda) grundläggande mänsklig drivkraft är att hela tiden förbättra sina villkor - även om det i strikt mening inte är "nödvändigt" eller i efterhand genererar någon reell ökning av tillfredsställelse.
Jag kan också gå med på att vi människor nog ofta vill ha det lite bättre än våra grannar (återigen, oavsett praktisk nytta).
Men det finns inget som säger att detta med nödvändighet är kopplat till pengar och ägande.
Dessutom är det märkligt hur det naturalistiska felslutet att vi därför måste, eller bör, inrätta vårt samhälle för att tillgodose just dessa drivkrafter, ständigt begås utan anmärkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar