Prioritering av matematik-kunskaper

Gabriel H Sahlgren på DN Debatt: ”Viktiga kunskaper offras i det finländska skolmiraklet”

Jag är tveksam till både argumentationen och slutsatserna i artikeln. Författaren utgår från att kompromisser måste göras, och menar att dessa bör göras lokalt. Samtidigt lägger han vikt vid likvärdighet. I bästa fall skulle förslagen leda till godtycke och splittring samt bristande kontroll och styrningsmöjligheter.

Jag förbigår här egentligen frågan om vilka dimensioner av matematiken som eventuellt saknas i det finländska "undret" eftersom premissen för artikeln är att kompromisser är nödvändiga - även i Sverige. Det är olyckligt om diskussionen hamnar där.

Som lärare har jag svårt att med gott samvete prioritera bort något.

På gymnasiet innehöll alla kurser, enligt det gamla systemet, följande moment: Aritmetik, Algebra, Funktioner, Geometri, Statistik.

I Gy 11 är det "centrala innehållet" i samtliga kurser uppdelat på Taluppfattning, aritmetik och algebra; Geometri; Samband och förändring; Sannolikhet och statistik; samt Problemlösning. I princip ska alla moment behandlas i alla kurser, med progression.

I och med Gy 11 är prioriterings-processen igång:

(1) Progressionen är nu indelad i olika spår: a, b och c. A-spåret riktar sig till yrkesprogram; b-spåret till samhällsvetenskapliga program; och c-spåret till naturvetenskaps- och teknikprogrammen. Grovt uttryckt innehåller b-kurserna mer stoff än a-kurserna; och c-kurserna mer stoff än b-kurserna. Här har alltså en prioritering gjorts av vilken (och hur mycket) matematik olika elever/yrkesgrupper "behöver".

(A- och b-kurserna innehåller enstaka moment som inte behandlas i b- eller c-kurserna. Exempelvis ska b-spåret innehålla "estetiska aspekter" (symmetri) och budgetering; och a-spåret ska behandla praktiska mätningar och användande av manualer, formulär m.m.)

(2) Utöver det centrala innehållet betonar Gy 11 sju förmågor: Begrepp, Procedur, Problemlösning, Modellering, Resonemang, Kommunikation och Relevans*.

Faktum är att om man lusläser ämnesplanerna och övriga styrdokument framgår att undervisningen ska syfta till att utveckla dessa och att endast förmågorna ska bedömas. Alltså inte i vilken grad eleverna behärskar det centrala innehållet! Detta är mycket kontroversiellt och har hittills inte uppmärksammats i tillräckligt hög grad (vilket jag försöker ändra på.)

Dessa förmågor ska bedömas på olika sätt i de olika spåren. Exempelvis krävs för betyget E i kurs 1a bl.a. att "Eleven kan med viss säkerhet visa innebörden av centrala begrepp i handling samt översiktligt beskriva innebörden av dem med någon annan representation. Dessutom växlar eleven med viss säkerhet mellan dessa representationer." Motsvarande krav för kurs 1b och -c är att "Eleven kan översiktligt beskriva innebörden av centrala begrepp med hjälp av några representationer samt översiktligt beskriva sambanden mellan begreppen. Dessutom växlar eleven med viss säkerhet mellan olika representationer."

Utöver detta läser elever på olika program olika antal matematikkurser. På yrkesprogram är endast kurs 1a obligatorisk (och elever kan endast med svårighet välja att läsa fler kurser). På samhällsvetenskapliga program är kurs 1b och 2b obligatoriska och kurs 3b ett inriktningsval medan ytterligare kurser endast med svårighet kan inlemmas i studieplanen. På teknik- och naturvetenskapliga program är kurs 1c, 2c och 3c obligatoriska, och kurs 4 och 5 vanliga och lätt-ackommoderade inriktningsval. (Utöver dessa finns också fördjupningskurser.)

Alltså: En central och mycket tydlig prioritering har precis sjösatts. Utöver de politiska och pedagogiska synpunkter man kan ha på denna, återstår att se hur implementationen kommer att lyckas.

Som en motvikt till denna explosion av alternativa vägar inom ett detaljerat ramverk har man i samband med Gy 11 å andra sidan inskränkt lokala alternativ: Enskilda skolor får inte längre erbjuda s.k. "lokala" kurser. Man får inte heller erbjuda alternativa inriktningar på de olika nationella programmen. Detta har inneburit att mängden kurser och program som en enskild elev nu har att välja bland är betydligt färre.

Jag gillar inte den ovan länkade artikelns förslag över huvud taget. Och givet den aktuella situationen är de mycket olämpliga, kontraproduktiva och fel-tajmade. Samtidigt är de troligen delvis en reaktion på just de inskränkningar som gjorts av olika lärosätens godtycke.

Rent konkret innebär dessa inskränkningar bl.a. att friskolor inte längre kan locka elever med "alternativa" utbildningar (exempelvis massör, spa-terapeut, turistguide, frisör, ridsportare o.s.v.). Jag tror att man har sett alltför många exempel på att sådana "lock-utbildningar" inte håller måttet, och att de i praktiken inte garanterar en allsidig och likvärdig utbildning i och bedömning av gemensamma kärnkunskaper. (Och betänk då att det är just den sittande regeringen som inte har kunnat undgå att komma till denna slutsats...)

---

* En akronym som stöd för minnet är BegrePPsMöRKeR