Totalutilitarism?

Fortsatt diskussion om den framtida människan:

- Men vad säger du om det totalutilitaristiska argumentet att fler människor med hyfsat goda liv gör världen rikare på välmående – är inte det ett skäl att skapa fler människor?

Jag kan nog gå med på att fler människor med samma “hyfsat goda liv” i någon mening är bättre (eller åtminstone inte sämre) än färre människor med exakt samma livsbetingelser och -kvalitet.

Men detta är ju en rent akademisk diskussion. Den viktiga frågan är hur vi kan uppnå en så god livskvalitet som möjligt.

Det synes mig helt bakvänt att premiera, uppmuntra eller ens acceptera befolkningsökning utifrån en förhoppning om att på så sätt “smeta ut” och därmed – på något magiskt sätt – förmera totaliteten av livkvalitet på jorden (vilken enskild individ skulle förresten kunna njuta av denna förmering?).

Vårt problem är att distribuera och förhoppningsvis så småningom förmera den livskvalitet som den befintliga befolkningen åtnjuter.

Och att döma av erfarenheterna så här långt kan vi knappast med självklarhet sluta oss till att ens detta, mindre ambitiösa, projekt är genomförbart: Så länge en stor del av världens innevånare förbrukar fler resurser än vad de själva eller jorden förmår ersätta, måste vi snarare fundera i termer av hur många människor som realistiskt och långsiktigt kan uppnå en dräglig livskvalitet överhuvudtaget.