Science Salon: Why Free Will is Real: A response to Sam Harris, Jerry Coyne, and Other Determinists
1) Fri vilja har inte med determinism att göra.
2) Att växla förklaringsnivå köper dig inget annat än just bekvämlighet. Och kausalitet föreligger förstås på varje användbar nivå, även den intentionala. (Det fattar inte Schermer heller.)
3) Komplexitet, i bemärkelsen kaotiska input-outputrelationer, är inte icke-deterministisk.
4) Om kompatibilism handlar om något så är det huruvida moraliskt/juridiskt ansvar är förenligt med det faktum att fri vilja inte existerar. (Mitt svar på det är "nja".)
Kommentator 1:
Menar du att kaosalitet är förenlig med kausalitet?
Ja, definitivt! ;)
Kommentator 1:
Men hur är det med fri vilja och determinism, går de ihop? Och vad är fri vilja?
Fri vilja - i den enda bemärkelse jag accepterar - är en viss tolkning av Dennetts kompatibilistiska defintion: ”att du hade kunnat agera annorlunda”. Min tolkning är möjligen ännu något snävare än Dennetts egen, nämligen denna: att du är konfigurerad så att om du hade påverkats av andra faktorer än de som nu förelåg så hade du kunnat agera annorlunda. Ungefär.
I praktiken innebär detta att om vi ”spolar tillbaka bandet” så skulle du INTE agera annorlunda, eftersom exakt samma faktorer föreligger (determinism). MEN du är *påverkbar* på ett sätt som gör det rimligt att tro att du skulle kunna agera annorlunda i en framtida (mer eller mindre identisk) situation.
Du kan då hållas moraliskt/juridiskt ansvarig, åtminstone delvis eller i andra hand, för att inte följa lagar och regler, eftersom du skulle kunna/ha kunnat följa dem. Ungefär.
Retributiv rättvisa, upprördhet, skam och skuld är folkpsykologiska proxies för *försök till påverkan* av framtida beteende, både ditt och andras. Eller för eliminering av dig och/eller ditt beteende.
Du kan, enligt mig, vara skyldig till ett brott men aldrig vara ”värd” ett ”rättvist” straff. Antingen går du att påverka, och då ska det göras (rehabilitering). Eller kan du inte påverkas, men andra kan påverkas av ditt straff (avskräckning) och du bör eventuellt förhindras (frihetsberövande) från att agera felaktigt igen. Ungefär.
Notera att även om världen och/eller ditt eget handlande vore icke-deterministiskt så skulle detta inte innebära någon ”fri” vilja. Tvärtom, det skulle bara göra saken värre. För om det är slumpen som avgör vad du väljer att göra, så är det inte *du* som väljer och du är då *mindre fri* än i en (praktiskt taget) deterministisk värld/situation. Och då kan du heller inte påverkas på ett pålitligt sätt.
Kommentator 2:
Så om det inte är fallet att allt är fullt deterministiskt, vilka är det som ”hade kunnat agera annorlunda?” Människor? Växter? Mineraler? Molekyler? Elektroner? Kvantpartiklar? Vilka faktorer använde de för att välja sitt agerande?
Jag anar att du har en invändning mot mitt resonemang ovan, men jag är osäker på vad den är. Icke-determinism, ”val” och subjektivitet är termer som inte går bra ihop. Det är vi väl överens om?
Kommentator 2:
Nej det är vi nog inte. För det låter som om du säger det finns definitioner av de termerna som alla är överens om, och det vet jag inte om det är sant?
Men min fråga var mer om nån tror på "fri vilja" (vad än det betyder), var någonstans börjar fri vilja? För vem eller vad? Varför då, och varför där och inte någon annanstans?
Det jag i första hand vänder mig emot är den naiva och utbredda "folkliga" och oreflekterade libertarianska idén om fri vilja som - om man skrapar på den - är helt ohållbar. Den bygger på slump, dualism och på tanken på jaget som den orörda röraren. Den leder i sin tur till en felaktig uppfattning av moral och rättvisa som retributiv, och till allsköns vidskeplighet. Enligt List rapporterar uppemot 50% av "vanligt" folk en sådan uppfattning om man ber dem beskriva vad de tror.
I andra hand vänder jag mig emot den form av kompatibilism som verkar smuggla in något liknande, trots att den utgår från determinism, genom att vädja till vetomöjlighet på högre förklarings/abstraktions/intentionalitetsnivå.
Alla borde tvingas läsa Thomas Nagels "Moral Luck". Det är hög tid att vi lämnar primitiva idéer om skuld. Vi kan utmäta ansvar utan att lura oss själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar