Wright delar in antropologer som studerar religion i "marxister" (d.v.s. cyniker) och funktionalister. De förra talar om prästerskap och ledare som egoistiska demagoger, medan de senare talar om smarta (eller genom kulturell evolution överlevande) strateger i konkurrens med både interna rivaler och fientliga stammar.
Jag hade velat se ytterligare en ansats, längre bort från cynismen, som vi kan kalla kodad visdom.
Denna ansats räknar med "funktionella" men också med "altruistiska" eller "ekologiska" bevekelsegrunder för religiöst färgade samhällsnormer och incitament för deras efterlevnad; tillsammans med både långsiktiga och pragmatiska insikter i socialpsykologi.
De "onödiga" polynesiska ritualerna vid kanotbygge skulle t.ex. kunna innesluta både kunskap och handling inriktad på ett långsiktigt hållbart fiske. Olika former av tabu skulle på samma sätt kunna stävja långsiktigt destruktiv egoism och maktkamper.
Ur detta perspektiv medför religiösa företeelser auktoritet att ingjuta självbehärskning för kollektivets bästa, och att inskärpa långsiktigt gynnsamma beteenden som annars ej nöjaktigt låter sig motiveras för samtliga enskilda individer. Ackumulerad livsvisdom - med nödvändig uppbackning.
Ett sådant synsätt medför också att Wrights diskussion om (själv-)bedrägeri måste kompletteras: Antingen är shamanen en beräknande charlatan eller gör hans falska övertygelse honom till en godtrogen kugge i det sociala maskineriet - eller är han en självuppoffrande "skådespelare" som förvaltar och förmedlar kulturens framgångsrecept.
Utan att ha läst boken så drar jag en suck över det faktum att det går att häva ur sig banal skit om den marxistiska analysen av religion. "Opium för folket" torde vara väl läst och lätt att ta till sig. Varför fortsätter dessa nollor inte att läsa. "Hjärtat i en hjärtlös värld" kan väl inte vara allt för svårtolkat?
SvaraRaderaMen det var värst vad Durkheimiansk du låter. Inte mig emot. Men kolla upp honom och hans The Elementary Forms of Religious Life (finns inte på svenska vad jag vet).
Till Wright försvar måste sägas att han är mycket tydlig med att epitetet "marxist" används för att karaktärisera de antropologer som ser religion främst som ett opium / maktmedel - inte Marx själv, eller marxister. Citat-tecknen som han använder genomgående är ett sätt att visa detta; att han är väl medveten om att Marx själv sade något annat / mer.
SvaraRaderaDurkheim: "Elementary forms..." den skriver jag upp på listan. Tack!