Högre utbildning

”Tusentals ungdomar stängs ute från studier i Sverige” (Jan Eliasson i DN, 2/1 2011)

Jag förstår inte hur det kan vara ett principiellt "problem" att erbjuda någonting gratis som andra tar betalt för. Det är precis vad staten - vi - ska göra. "Svarta börs-handel" är inte ett starkt argument emot detta: Man skulle väl knappast ställa in en gratiskonsert p.g.a. risken att besökare blev pålurade T-shirts och annan "merchandise" utanför portarna (eller, för att göra analogin starkare, sittplatsbiljetter som man "bara måste ha" - trots att hela arenan utgörs av ståplatser).

Denna "risk" kvarstår dessutom även om man måste betala inträde.

(Tror man på marknadskonkurrens torde högkvalitativa gratistjänster snarare tvinga ned priserna på andra håll.)

Finansieringssystemet är förvisso ordentligt sönder sedan snart två decennier, men det är ett lika stort problem även utan utländska studenter. Vi måste kunna hålla isär kvalitet och kvantitet. Man kan inte sätta upp tvingande kvantitetsmål för demografiska egenskaper - minst av allt högre utbildning (nivåindelade strävansmål hade varit något rimligare). Detta är emellertid precis vad som gjorts: av sossarna i ett missriktat försök att tvinga fram akademisk jämlikhet; av borgarna för att kunna skylta med tom statistik (och blir man inte akademiker kan man ju åtminstone bli entrepenör).

Jag tror på höga och tydliga antagnings- och examinationskrav; en (mycket) frikostig finansiering, frikopplad från genomströmningssiffror; och en nivåindelad högre utbildning som ger goda möjligheter att avancera.

Möjligen kan jag också tänka mig förtur för svenska medborgare vid antagning, i de fall vi helt enkelt inte har tillräckliga (personella) möjligheter att erbjuda högsta kvalitet för alla kvalificerade sökanden på populära utbildningar.

Jag kan tänka mig att detta sammantaget leder till en god cirkel där inte bara utländska studenter, utan även utländska forskare och lärare söker sig till Sverige.

Snacka om en "win-win situation".


På tal om stipendier, förresten: De är en synnerligen usel form av en nästan alltid lika usel idé om "välgörenhet":

(a) de är i första hand ett sätt att ge *givaren* gott samvete;

(b) de är godtyckligt villkorade, både till storlek och inriktning;

(c) de försätter mottagaren i en förödmjukande beroendeställning;

(d) de används för dold styrning; och

(e) de kan dras in utan tillfredsställande motivering men med bibehållen "god vilja".

Jämför pensionsreformen...