Min reaktion blev:
"Tio sökande till varje plats på lärarutbildningen i Finland".
Hur många sökanden till varje plats i just den här friskolan, i en närmast "gated community" med högre medelklass i upptagningsområdet?
Superlärare eller skevt urval?
"Ordning och reda" utan att alla andra nödvändiga förutsättningar finns...?
Ingressen är ju bara fånig.
Inslaget gränsar till desinformation.
Experten som kom till tals efteråt, däremot, sa flera vettiga saker. (Men det gör han förstås i andra situationer också.) De flesta verkade passera förbi programledarna.
Slutsats: Titta inte på ondskans kanal!
En kommentator svarade:
Men är det otäckt om det skulle råka finnas bra fungerande skolor? Måste man då förfalla till att klaga över att inte "sämsta gemensamma nämnare" måste gälla i varje läge när man ser sig om i samhället. Är det verkligen desinformation när man försöker lyfta fram något som för en gångs skull är bra och fungerar bara för att det finns en risk att eleverna kommer från medelklassen? Är det inte tvärs om en välsignelse i detta att det kan finnas bra modeller och är det inte en jämrans underskattning av människor som inte råkar tillhöra medelklassen att utgå från att detta med en fungerande skola är en utopi i sådana områden?
Jag replikerade:
"är det otäckt om det skulle råka finnas bra fungerande skolor?"
Nej.
"Måste man då förfalla till att klaga över att inte "sämsta gemensamma nämnare" måste gälla i varje läge när man ser sig om i samhället."
Nej. Men inslaget får det att framstå som att alla skolor skulle fungera lika bra, om de bara tillämpade några av de tekniker som används i denna enskilda skola, utan att noga redogöra för vilka ytterligare faktorer och omständigheter som avgör alla olika skolors resultat.
"Är det verkligen desinformation när man försöker lyfta fram något som för en gångs skull är bra och fungerar"
Nej, men se ovan!
"...bara för att det finns en risk att eleverna kommer från medelklassen?"
Jag utgår från att vi alla vill att alla barn, oavsett samhällsklass, ska lyckas väl i skolan. Medelklassbarn, såväl som alla andra, lyckas inte automatiskt i kraft av sin socioekonomiska ställning.
"Är det inte tvärs om en välsignelse i detta att det kan finnas bra modeller"
Vad som är en bra metod avgörs delvis av situationen. "Bra", i bemärkelsen fungerande, metoder behövs överallt. Gynnsamma faktorer, som har en positiv inverkan, oavsett i vilken situation de uppträder, är naturligtvis mycket intressanta.
"...och är det inte en jämrans underskattning av människor som inte råkar tillhöra medelklassen att utgå från att detta med en fungerande skola är en utopi i sådana områden?"
Självklart hoppas och tror jag att vi kan uppnå en fungerande, ja, lyckad, skolgång för alla elever. Men vi kommer inte dit genom segregering. Vi kommer inte heller dit genom att välja ut några faktorer i *en* fungerande skola och tillämpa just dem - och inga andra - på alla skolor, oavsett förhållandena i övrigt.
Det finns många sätt att förhålla sig till detta, särskilt det sistnämnda.
Ur mitt perspektiv framstår rapporteringen som (medvetet) förenklad och cynisk.
Kommentatorn återkom:
Det var i vilket fall som helst bra att du svarade så utförligt, men jag antar att du förstår utifrån det jag skrev tidigare att jag inte håller med dig. Tvärs om så håller jag fullt med [den ursprungliga delaren av klippet] i hans korta men kärnfulla kommentar.
En annan kommentator lade till:
In med mer friskolor. Små enheter. Små klasser. Behöriga lärare. Tydliga koncept med tydliga regler. Det klarar inte den kommunala skolan av. Åtminstone inte i medelstora och stora stöder.
Mitt svar blev:
Och det gör friskolor, menar du? För alla elever?
Den nya kommentatorn replikerade:
Det är vad jag menar. Hos oss ramlar INGEN mellan stolarna. Alla blir sedda. Så, ja, det menar jag.
Replikskiftet mellan den nya kommentatorn och mig fortsatte:
Och med "hos oss" menar du alltså just den skola där du arbetar? Det svarar inte på min fråga
Kommentator 2:
Din fråga är något luddig. Förtydliga dig så går det bättre.
Jag:
Att den friskola där du arbetar fungerar bra är inte ett argument som stödjer påståendet att vi med fler friskolor skulle nå en situation där alla elever lyckas väl.
Kommentator 2:
Det håller jag med dig om. Men det är trots allt så att de flesta friskolor är små och i och med det har man en annan, och bättre, överblick. Man kan fånga upp elever snabbare.
Jag:
Små grupper är nog oftast gynnsamma för eleverna. Därifrån är det emellertid ett mycket långt steg till slutsatsen att alla elever skulle lyckas bra (bättre) med fler friskolor.
Kommentator 2:
Man kan ju vrida och vända på det i all oändlighet men det är inte fruktsamhet. Diskussionen hamnar lätt i obalans små enheter med god överblick; behöriga lärare och en väl fungerande elevhälsa tror jag på. Jobbar själv på en sådan skola, gymnasienivå. Huruvida skolan är kommunal eller fristående är ointressant för mig. Tyvärr hamnar debatten ofta fel här. Det är lätt att lägga politiska värderingar på rena sakförhållanden; t ex hur barnen faktiskt har det i skolan. Då ser man mer till sin övertygelse än till barnens bästa och det är fel. Man har blandat äpplen med päron.
Jag:
De faktorer du räknar upp tror även jag är gynnsamma för alla elever.
Huruvida en enskild välfungerande skola drivs i kommunal eller privat regi kan framstå som ovidkommande för just den skolan. Men om alla elever i en kommun, för att inte tala om hela landet, ska få en lika god skolgång så är det svårt, för att inte säga omöjligt, att uppnå detta med (enbart) friskolor. Det går åtminstone, per definition, inte att garantera.
Det går sällan att helt särskilja värderingar och sakförhållanden. Det är farligt att tro att man kan det.
Hela den här diskussionen har sitt ursprung i att man i inslaget (underförstått) generaliserar från enskilda fall till helheten. Det finns en stor risk att de framgångsfaktorer som uppvisas i en skola är beroende av avsaknaden av samma framgångsfaktorer i andra skolor. Detta är inte (ren) ideologi, utan också en fråga om sakförhållanden och faktiskt också ett helt allmänt resonemang.
Det finns dem som av ideologiska skäl väljer att bortse från alla elevers möjlighet att lyckas, till förmån för vissa, eller en viss andel, elevers framgång. En del människor skulle beskriva en sådan inställning som "realism". Om man, av olika anledningar, är tveksam till målet att alla elever ska lyckas - på något sätt - så bör man deklarera det; alternativt föreslå alternativ som uttryckligen inbegriper konsekvenserna för samtliga berörda.
---
Så här i efterhand inser jag att vad jag egentligen borde ha sagt, med en gång, är detta:
"Ordning och reda" en följd av, snarare än en orsak till, goda förutsättningar.
