tag:blogger.com,1999:blog-36963653846930467252024-02-29T21:45:20.738+01:00Jag är härbjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.comBlogger606125tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-69373718642124894942024-02-10T16:08:00.004+01:002024-02-29T21:39:57.034+01:00Fem teser om religion<br /><div><br /></div><div>1. Religion är epistemiskt ansvarslös</div><div><br /></div><div>2. Religion är moraliskt förkastlig</div><div><br /></div><div>3. Religion är existentiellt fördärvlig</div><div><br /></div><div>4. Religion är psykologiskt inskränkt</div><div><br /></div><div>5. Religion är socialt förödande</div><div><br /></div><div><br /></div><div>Många hävdar att religion är en privatsak, åtskild från rationalitet och vetenskap, och från ett liv som pålitlig och ansvarstagande samhällsmedborgare. Detta är uppenbart falskt, men framhärdas likväl av bekvämlighet, missriktad välvilja eller uppgivenhet. Religiös tro demonstrerar tydligt en ovilja eller oförmåga att följa grundläggande epistemiska principer och diskvalificerar därmed den troende från seriösa diskussioner. Uppmuntran till och upphöjelse av epistemisk ansvarslöshet - vilket är vad organiserad religion sysslar med - är en samhällsomstörtande verksamhet.</div><div><br /></div><div>Religion omöjliggör en moral och etik värd namnet. Att detta ivrigt förnekas och vänds till sin motsats visar bara ett starkt undermedvetet behov av att signalera sin lojalitet till en grupp, och därigenom försäkra sig om egna fördelar. Inget är mer tribalistiskt, egocentriskt och skamlöst än hävdandet av idiosynkratiska normer, försvarade enbart med tabun och mysticism snarare än med universella hänsyn och generella argument. Att dessutom aggressivt framhärda att ingen moral är möjlig <i>utan</i> religion är höjden av fräckhet.</div><div><br /></div><div>Religion är en livsförnekande, dödsförhärligande, masochistisk och underkuvad - men samtidigt patologiskt självförhärligande - inställning till existensen som vilar på groteskt överdrivna hot och belöningar. Vem vill leva sitt liv som en strykrädd hund, till vansinne psykologiskt manipulerad av villkorliga löften och godtycklig tröst från en fullständigt absurd men maktfullkomlig diktator? Eller som en lismande ja-sägare med storhetsvansinne? Ett förlamande Stockholmssyndrom som motverkar genuin frihet och ansvar och istället uppmuntrar till infantil kortsiktighet och inskränkthet: Världen får gärna brinna så länge man kan fantisera om ett hinsides paradis.</div><div><br /></div><div>Det finns så många, tydliga, orsaker till varför människor har varit och är religiösa. Och dessa orsaker är alla så uppenbart, pinsamt dåliga. Många har att göra med egocentrism och inskränkthet av olika slag.</div><div><br /></div><div>Eftersom religion i grunden är självisk så bidrar den både till splittring och maktfullkomlighet, till sekterism och teokrati. Den garanterar ständig misstänksamhet och osämja människor emellan.</div>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-12323496619145745772024-02-02T11:25:00.002+01:002024-02-02T11:32:29.534+01:00Mer moral<blockquote><p>Det häftiga kravet på social rättvisa är framförallt attraktivt för medlemmar av eliter som hamnat på efterkälken, vilka välkomnar den progressiva jargongens destabiliserande effekter som en ventil för att vädra sin besvikelse över sin status.</p></blockquote><blockquote><p>Av strukturella och demografiska orsaker kan ett samhälle ibland genomgå en fas av <i>överproduktion av eliter</i>. En hel kohort av högutbildade och intellektuellt tungt beväpnade unga människor, tyngda av föräldrarnas höga förväntningar, inträder i vuxenvärlden med stor förhoppningar och lysande examensbetyg, bara för att upptäcka att ljuset i tunneln inte kommer från en kassakista utan från ett tåg som rusar emot dem. Den brutala konkurrensen i hamsterhjulet upphör aldrig, för alla andra är lika högutbildade och den outtalade försäkran om att fina examina utan vidare kan omvandlas i sexsiffriga löner visar sig vara en grov överdrift. Mängden bra arbeten med hög prestige är begränsad, och de flesta blir med nödvändighet tomhänta. Detta väcker någon gång intrycket att någonting i grunden är fel på detta samhälle. Men ”trots de bästa förutsättningar har jag inte lyckats bli så framgångsrik som jag hade hoppats, varför jag förtärs av avund och ressentiment” är ingen bra politisk slogan för att framkalla solidaritet och sympati. Därför utropar man sig hellre till förkämpe för de förtrampade, i vilkas mun man - självfallet <i>aldrig</i> till egen fördel - lägger omstörtande paroller som kräver en helt ny samhällsordning. Skulle man, som så att säga kollateral vinst, kunna sticka en dolk i ryggen på en konkurrent om ett begärligt arbete på en redaktion eller ett kontor för att han inte i rättan tid har uppdaterat sitt cv med önskvärda pronomen, så desto bättre. Bland välbärgade vita utmynnar det hela i ett slags psykodrama, där de inblandade parterna är de som inte alls känner sig skyldiga till de existerande sociala orättvisorna, de som helst vill ägna orättvisorna mindre uppmärksamhet och låta dem förbli obelysta och en liten grupp svarta intellektuella som ansluter sig till antingen det ena eller det andra narrativet.</p></blockquote><p><br /></p><p>Ur boken Moral av Hanno Sauer, s. 270-271. Översättning Joachim Retzlaff. Utgiven på förlaget Daidalos 2023.</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-85407897232105549252024-01-21T15:28:00.005+01:002024-02-29T21:44:45.579+01:00Moral<blockquote>Kort sagt: Vår morals evolution gjorde oss visserligen samarbetsdugliga, men begränsade våra moraliska dispositioner till dem vi räknar till ”vår” grupp (5 000 000 år). Genom externa miljöförändringar stegrades behovet av samarbete så mycket att det endast gick att tillfredsställa i allt större grupper. Bestraffning gav oss å ena sidan den självbehärskning och sociala fördragsamhet som erfordras, men försåg oss å andra sidan med en psykologi som med yttersta vaksamhet kontrollerar att vår grupps normer efterlevs (500 000 år). Genernas och kulturens samevolution gjorde oss till varelser som är hänvisade till att lära av andra för att på bästa möjliga sätt tillgodogöra sig den ackumulerade stocken av kunskaper och färdigheter. Samtidigt måste man nu kunna avgöra vem man vill lära sig av - det vill säga vem man litar och tror på - och detta förskott i form av förtroende förmedlas via gemensamma värden (50 000 år). Vår art, med dess samarbetande, punitiva och läraktiga individer, lyckades bygga allt större samhällen, som hotade att kollapsa under trycket av invånarantalet. Strängt hierarkiska organisationsformer började ersätta vår ursprungliga egalitarianism, så att samhällena spaltades upp i socioekonomiska eliter och ett både politiskt och materiellt eftersatt folkflertal. Den sociala ojämlikheten tilltog, liksom vår aversion mot den (5 000 år). Det var bara en tidsfråga innan moralens historia frambringade en kulturell konstellation som ersatta släktskap,och hierarkier som samhälleliga strukturprinciper med autonomt etablerade samarbetsformer mellan individer. Denna nya nivå i den sociala evolutionen frigjorde aldrig tidigare skådade drivkrafter bakom ekonomisk tillväxt, vetenskapliga framsteg och politisk frigörelse, vilket ledde till det moderna samhälle som vi fortfarande lever i (500 år). Samtidigt ökade spänningarna mellan vår psykologiska aversion mot social ojämlikhet och de ekonomiska fördelar som möjliggörs av en samhällsstruktur som bygger på ndividuella fri- och rättigheter. Med ökande materiellt överflöd hördes alltmer högljudda krav på att löftet om jämlikhet äntligen skulle infrias: eftersatta gruppers sociopolitiska status blev en prioriterad moralisk fråga (50 år). Att detta inte gick att lösa med önskad skyndsamhet kännetecknar vår nuvarande situation, där huvudelementen i moralens historia har blivit en toxisk blandning: vår moraliskt uppladdade gruppsykologi gör oss känsliga för sociala uppspaltningar. Svårigheterna att övervinna de sista ojämlikheterna väcker misstankar mot alla dem som inte med nödvändig glöd kämpar för samma sak. Det förstärker samhällets uppdelning i ”vi” och ”dom”, vilket ökar vår mottaglighet för desinformation, eftersom vi i ökande grad gör beslutet vem vi ska tro på beroende på signaler om moralisk tillhörighet. Vår punitiva psykologi börjar nu allt känsligare pröva symboliska markörer för medlemskap i vår grupp och alltmer sanktionera bristande efterlevnad av gällande normer. Nutidens identitetskonflikter - både till höger och vänster - är en följd av denna dynamik (5 år). Men så måste det inte sluta, för våra politiska meningsskiljaktigheter är mestadels mycket ytliga, och under denna yta finns djupa, universella moraliska värden som är gemensamma för alla människor och skulle kunna lägga grunden för en ny förståelse.</blockquote><div><br /></div><div>Ur Hanno Sauer: Moral (Daidalos), s. 13-15. Översättning av Joachim Retzlaff.</div>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-33979942254243783852023-12-29T14:15:00.010+01:002024-02-29T21:43:35.161+01:00Fri vilja. Igen.<p>Sitter och tänker på fri vilja, determinism, kompatibilism, moraliskt klander och juridiskt ansvar. (Både Dennett och Sapolsky har ju argumenterat för olika perspektiv den senaste tiden.)</p><p>Normalt är jag icke-kompatibilist. Jag gillar det argument jag hittade i en bok av två tyska filosofer för flera år sedan:</p><p>”Antingen är världen deterministisk och då finns ingen fri vilja, eftersom allt du gör avgörs av bakomliggande faktorer bortom din kontroll. Eller så är världen icke-deterministisk och då har du ingen ”fri” vilja eftersom de handlingar du gör är *oberoende* av bakomliggande faktorer - vilket innebär att de är slumpmässiga och att du inte kan ta åt dig äran av processen som ledde fram till dem.”</p><p>Välvilligt kan man säga att Sapolskys bok resonerar i linje med detta.</p><p>Och Dennetts kompatibilism uppfattar jag normalt som lite ad hoc, motivated reasoning. Typiskt de där försökspersonerna som får mer pengar i Monopol och efteråt säger sig vara värda segern på grund av egna insatser.</p><p>För mig är det viktigt att ta avstånd från retributiv rättvisa och från vulgära varianter av meritokrati. Som en anständig vänster.</p><p>Därför har jag länge även av ideologiska skäl varit allergisk mot resonemang av typen ”bara ta dig i kragen”, ”grit” m.fl.</p><p>Och det är uppenbart för mig att människor är produkter av konstitutiv, miljömässig och situationell ”tur” och därför inte kan eller bör vara föremål för moraliskt klander.</p><p>Jag är förstås plågsamt medveten om att det svårligen går att leva upp till dessa satser - vare sig psykologiskt eller sociologiskt.</p><p>Nåväl, jag tror att jag drabbades av ett litet genombrott nyss. Jag läser Sapolsky och känner att hans encyklopediska redogörelse för alla omedvetna influenser som genererar våra beteenden räcker långt som ammunition för en uppgörelse med många förlegade synsätt och samhällsinstitutioner - men inte riktigt hela vägen för att överbrygga klyftan mellan empiri och filosofi…</p><p>Dennett sa en sak i Michael Schermers podd nyligen som fastnade och som jag minns ungefär så här:</p><p>Människor har olika grader av fri vilja, i olika situationer och vid olika tidpunkter. Om man har *tur* (är ”frisk”, ”vid sunda vätskor”, etc.) så är man i stånd att (i en viss situation) överblicka och utvärdera olika handlingsalternativ och välja ett lämpligt sådant (som inte bryter mot lagar, normer och överenskommelser; som minimerar negativa konsekvenser). Framförallt är man i stånd att *välja bort* alternativ som gynnar en själv men som av olika anledningar har negativa konsekvenser för andra (samhället, sig själv).</p><p>Denna förmåga är vad jag tidigare kallat för ”programmerbarhet”. Det är mitt sätt att balansera mellan förlamande, relativistisk determinism och flummig kompatibilism. Om du har förmågan att lära dig vad som gäller och om du visar att ditt beteende kan påverkas av piskor och morötter - ja, då kan du ”programmeras” att bete dig gynnsamt och förutsägbart och är därmed att lita på.</p><p>När Dennett sa ”tur” (om han nu gjorde det) så öppnade han vägen för en syntes. Ja, vi kan uppvisa förmågan till ”programmerbarhet” (vissa, ibland). Nej, vi kan inte berömmas för den tur som (tillfälligt) försätter oss i detta tillstånd.</p><p>Hur blir det då med juridiskt ansvar? Det är här jag tyckte att det ”klickade till” lite i skallen…</p><p>Rättssystemet försöker faktiskt operera enligt ovan: Filtrera ut dem som faktiskt är (var) programmerbara (men handlade lagvidrigt i eget intresse, trots att de kunde gjort annorlunda, insåg konsekvenserna, och tog en chans) och straffa dem. Brottslingar som inte betraktas som helt ansvariga får mildare domar (brottsrubriceringar) och straff.</p><p>Varför ska de tursamma straffas? Inte för att lida retributiv skada, utan för att signalera till andra med turen att vara ”programmerbara” att de löper en stor risk att straffas själva om de begår brott och hävdar att de inte kunde gjort annat.</p><p>(Och eventuellt också för att skydda andra. Men det blir ju lite paradoxalt. Det är ju just de med tur - de som *kan* hållas ansvariga, de ”programmerbara” - som samhället *inte* behöver skyddas mot. Nej, straffet kan endast tjäna som ”omprogrammering”. Omvänt, bland dem som släpps fria p.g.a. förmildrande omständigheter finns de som samhället bör skydda sig från. Återigen utan klander.)</p><p>Det är ju det som är problemet, vilket blev tydligt när Schermer intervjuade Sapolsky:</p><p>”En professor åker på konferens. Han uppfyller Dennetts kriterier för moraliskt och juridiskt ansvar, är ”vid sunda vätskor”. Under tjugo års äktenskap har han aldrig varit otrogen, men denna kväll - under speciella omständigheter utanför hans kontroll - är han det. Han åker hem och berättar för sin fru, och tillägger genast att det som skedde var determinerat, förutbestämt av faktorer bortom hans kontroll [och här följer ett utdrag ur en av Sam Harris böcker som poetiskt redogör för omöjligheten att ta ansvar för något]”</p><p>Schermer frågar ironiskt hur Sapolsky tror (tycker) att frun reagerar. För Schermer (och Dennett) är det uppenbart att hon kommer (och bör, ska) ge professorn en fet örfil. Men Sapolsky säger: ”Hon måste ta honom på orden.” Och that’s it!</p><p>Medan Schermer och Sapolsky pratar vidare är jag mest förvånad över att Schermer *inte* genast kontrar med: ”Jaha, men i så fall, vad hindrar mig - som mycket väl *är* i stånd att motstå frestelsen att bedra min fru (i ”samma”, motsvarande situation; även om det är aldrig så lockande) - från att både äta kakan och ha den kvar: Att vara otrogen och sedan hävda att jag inte kunde låta bli?</p><p>Det är för att förhindra människor med självkontroll att agera som om de bar Gyges ring som vi straffar människor som har, eller snarare *skulle kunna ha* självkontroll.</p><p>För om man nu *hade kunnat* hållas ansvarig - om man *kunde* gjort annorlunda, överblickade konsekvenserna, kände till regler, lagar och normer, kunde välja bort egenintresset, etc.… - varför *gjorde* man inte det då?</p><p>Det var inte av ”fri vilja”. Det determinerades av faktorer bortom ens kontroll. Ja, även uppkomsten av tanken ”Jag måste inte göra detta. Jag vet att det är fel. Jag skadar andra och jag kan låta bli. Men jag gör det ändå och låtsas sedan att jag inte kunde låta bli.” ligger ju utanför ens kontroll!</p><p>Alltså kan man *inte* hållas ansvarig.</p><p>Men kanske: Man bedöms vara i stånd att (om-)programmeras för att (åter) *uppnå* ett tillstånd av pålitlighet och förutsägbarhet.</p><p>Och sen har vi meta-nivån: Att yrka på ansvarshållande (och straff) - även om det sker på skakiga grunder och kanske framförallt om det sker i termer av moraliskt klander och klentroget avståndstagande - är i sig ett sätt att (omedvetet) signalera sin pålitlighet som allierad (inte nödvändigtvis som kontrollerad regelföljare, men som någon som åtminstone inte är otrogen mot *dig*).</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-84433791894078971532023-12-28T23:34:00.006+01:002023-12-28T23:34:42.355+01:00Leave the World Behind<p> Nu har jag sett ”Leave the World Behind”. Sämre än jag befarade. Onödigt dåligt manus, regi och skådespeleri. Fjantigt och pretentiöst filmad.</p><p>Julia Roberts är en plågsamt dålig skådis. Obegripligt att hon får jobb. Hon är urtypen för den talanglösa kändisen som lever endast på själva sitt kändisskap.</p><p>En film som borde kunnat bli så mycket bättre. Faktum är att goda grundidéer lyser igenom, trots all stolpighet.</p><p>Musiken och ljudeffekterna får bära ett alldeles för tungt lass. Om musiken inte hade varit så överdrivet dramatisk och tagit så stor plats så hade många scener framstått som ännu mer pinsamma och tunna på innehåll och kvalitet. </p><p>Typiskt amerikanskt: att försöka göra något seriöst genom att imitera europeisk och skandinavisk film - i det här fallet von Triers ”Melancholia” - men misslyckas kapitalt genom att tondövt kopiera fel saker och missa allt som är viktigt. (Nu är inte ”Melancholia” särskilt bra heller, men trots att den är medvetet hallucinatorisk, metaforisk och tvetydig så är scenerna, dialogerna och karaktärerna i den så löjligt mycket mer och självklart rimliga, trovärdiga och övertygande.)</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-63514174484153446642023-12-28T23:33:00.001+01:002023-12-28T23:33:09.667+01:00Tystnadskulturer och incitamentsstrukturer<p></p><blockquote> ”Olika slags ’tystnadskulturer’ har blivit vanligare i svensk förvaltning på ett sätt som hindrar tjänstemän och andra offentliganställda att genomföra sina uppdrag … Dynamiken känns igen. Först etableras ett antal normer i värdegrundsdokument, white papers, och styrdokument som motiveras av lovvärda motiv - såsom att öka integration, minska diskriminering och utanförskap. Därefter upprättas strukturer som ska utvärdera och följa upp efterlevnaden av de nya normstyrningsmålen som kan gå mycket långt vad gäller detaljstyrningen. Och i den processen, när HR-avdelningar, likavillkorsspecialister och olika slags normstyrningskontrollanter får omfattande makt och befogenheter så tycks det ge upphov till samma effekt. Det uppstår en rädsla för att göra fel, att kalla saker vid fel namn, att bryta mot uppställda normer så att tjänstemännen själva blir just den del av problemet som de så ofta slentrianmässigt antas vara. De som ska kontrollera efterlevnaden av nya principer och normer måste dessutom kunna visa varför de ska få behålla sina jobb. Sammantaget leder det till att viktiga incitamentsstrukturer förvrids och stoppar den som vill handla i enlighet med verksamheters egentliga huvudsyften. Och det blir inte bättre av att mycket hård normstyrning motiveras av antaganden om att ett diskriminerande tankesätt genomsyrar hela verksamheter. … Den som pekar ut ett problem riskerar själv att betraktas som en del av det. Då är det säkrast att vara tyst.”</blockquote><p></p><p><br /></p><p>— Widmalm & Persson (red.), Skör demokrati, s. 34-35</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-48589306226648476262023-12-28T23:31:00.001+01:002023-12-28T23:31:18.777+01:00Bay Area house party<p><a href="https://www.astralcodexten.com/p/son-of-bride-of-bay-area-house-party" target="_blank">Scott Alexander: Bay Area House Party, part 5</a></p><blockquote><p>”You spot someone you vaguely know, Nishin, and see that he’s started wearing a crucifix. You are briefly concerned that the figure on the Cross will be Sam Altman, but on closer inspection it (mercifully) appears to be the Christ.</p><p>“Hi Nishin,” you say. “You look different.” Specifically, he’s clean-shaven, and has covered up his arm tattoo.</p><p>“Yeah,” says Nishin. “I finally took the plunge and converted to Catholicism last month.”</p><p>“Why? When I knew you a few years ago you were a Dawkins-reading atheist.”</p><p>“Dawkins makes some good points,” says Nishin. “But I’ve been reading Ayaan Hirsi Ali, and I think I agree with her more pragmatic perspective. Religion isn’t about who created the world when. It’s about what kind of ethical and social commitments are necessary to run a flourishing society.”</p><p>“I don’t know if religion always leads to a flourishing society. Sometimes it can make things worse. Like, what about the Israel-Palestine conflict?”</p><p>“Oh, I don’t believe in that.”</p><p>“You don’t believe in the Israel-Palestine conflict?”</p><p>“Like I said, I’m a pragmatist now. If the Israel-Palestine conflict existed, it would be a strong argument against religion, and make lots of people become atheists. But religion is necessary to hold society together. So for the good of society, I choose not to believe in it.”</p><p>“I think you’re doing pragmatism wrong. That’s not how it’s supposed to work.”</p><p>“If I was doing pragmatism wrong, then I would have switch to doing it right. And by your supposition, then I would have to believe in the Israel-Palestine conflict. And that would make me less religious, which would be bad for society. So from a pragmatic point of view, I’m doing pragmatism exactly right, no matter what the philosophers say.”</p><p>“But - “ You grope for words, but realize you are unlikely to convince him on his own terms. You end up just sputtering in disbelief. “You - you can’t just deny the Israel-Palestine conflict! And there are religious aspects to almost every conflict! Are you going to deny the Ukraine war?”</p><p>“I deny the Ukraine war”, says a woman sitting next to you, who introduces herself as Irina.</p><p>“How can you deny it? You can just watch the news! Or go to Kiev!”</p><p>“I live in Kiev,” says Irina.”</p><p>—</p><p>”You head into the kitchen and take a potato chip from the bowl. It’s completely tasteless. You almost spit it out in surprise.</p><p>“What is this?” you ask Hans and Jonathan, the caterers. “Is this another one of your weird food startup schemes?”</p><p>“Well we were thinking . . . “ says Hans.</p><p>“People say that modern food is addictive,” interrupts Jonathan. “But it really isn’t. It’s shocking how little work people put into optimizing the addictiveness of food. Like, the one thing you learn in every Intro Psychology class . . . “</p><p>“ . . . is that intermittent reward is the most addictive reinforcement schedule,” interrupts Jonathan. “It’s what drives gacha games and slot machines. So we invented . . . . “</p><p>“ . . . the intermittent reinforcement potato chip!” concludes Hans. “Four out of every five are just plain potato slices. But the fifth has more salt and oil than any of the other leading brands.”</p><p>You take another potato chip. Tasteless again. Another. Still tasteless. A fourth. Your mouth explodes with a sudden shock of flavor, even stronger for its unexpectedness.</p><p>“So, you’re, like, trying to make even worse, more addictive food than everyone else? Isn’t that a little, you know, unethical?”</p><p>“On contraire!” says Jonathan. “A bag of these potato chips only has a fifth as much salt and oil as the normal brand. But they’re more addictive! You’ll replace those ones with ours, and cut your sodium and fat intake 80%!”</p><p>You do find yourself oddly driven to keep munching on the potato chips. Before you become a hopeless addict, you bid Hans and Jonathan good-bye.”</p><p><br /></p><p><br /></p></blockquote>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-57728298556298910452023-12-28T23:22:00.002+01:002023-12-28T23:22:08.059+01:00The social dilemma<p><a href="https://www.afterbabel.com/p/solving-the-social-dilemma" target="_blank">Rausch and Haidt on social media reform</a></p><p></p><blockquote>”What forces can possibly incentivize or force Meta, TikTok, and the rest to make changes that would benefit adolescent mental health or the stability of and viability of liberal democracy? Market forces are not working because, as Tristan Harris and other experts explained in The Social Dilemma, social media has put us all into a social dilemma, also known as a collective action problem: it’s hard for anyone to quit as long as everyone else is on a platform. It’s hard for any parent to say no as long as a child says that “everyone else” in her class is on Instagram. But if we could all coordinate, we could escape from the trap.</blockquote><p></p><p></p><blockquote>”The main tool that modern societies use to solve collective action problems—especially when children are being harmed—is the law. Laws set boundaries and minimum standards, creating a fair, safe, level playing field on which companies can innovate and compete. We simply don’t allow harmful products to be sold to minors. We don’t allow companies to expose children to danger, especially without the knowledge and consent of their parents.”</blockquote><p></p><p><br /></p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-33082588338407967072023-12-28T23:18:00.008+01:002023-12-28T23:18:55.431+01:00Må Gud förlåta min hybris<a href="https://www.astralcodexten.com/p/god-help-us-lets-try-to-understand" target="_blank">Scott Alexander: God Help Us, Let's Try To Understand AI Monosemanticity</a> <p>Må Gud förlåta min hybris, men vissa saker i den här texten uppfattar jag faktiskt som uppenbara. (Se den ironiska uppmaningen i slutet av texten.)</p><p>Samtidigt passar jag mig för att titta för noga på detaljerna. Då skulle jag snart bli förvirrad. Och kanske ljuger jag för mig själv, men nog finns det en trade-off mellan (förmågan till) översikt och noggrannhet?</p><p>En sak jag retar mig på är utgångspunkten ”en neuron per begrepp”. Det kan väl aldrig ha varit en gångbar hypotes, vare sig inom neuropsykologi eller maskinlärande? Tre neuroner kan ju anta minst 2^3 olika konfigurationer.</p><p>Att utöka resonemanget till antalet olika aktivationstillstånd per neuron kan väl inte heller vara särskilt revolutionerande? Även det borde väl rimligen vara standard sedan länge, i studiet av både biologiska och teknologiska neuronnät. (Ofta hör man ju att mänsklig intelligens inte kan förklaras utan att dessutom tillgripa kvantfluktuationer m.m. inom och mellan neuroner.)</p><p>Så, det där med ”virtuella” topografier är väl så gott som självklart.</p><p>Men, om man nu låter en större AI katalogisera en mindre AI:s virtuella topografi - varför förvänta sig att *denna* skulle följa regeln ”en virtuell neuron per begrepp”?</p><p>För att förstå ett system krävs ett mycket större system som kan observera det första utifrån (alternativt innefatta det.) Det är ett problem som leder till en oändlig regress. Varför låter det i texten som om detta *inte* är ett oöverstigligt problem med ansatsen?</p><p>Och slutligen, vilken blir nyttan med ”monosemanticitet”? Skulle det få en (avgörande) betydelse för förmågan att förutsäga, bedöma och kontrollera en modell? Som jag förstår det så kan det leda till mycket större förståelse men samtidigt skjuts de ursprungliga problemen bara ett steg längre bort.</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-64604569205977298722023-12-28T23:12:00.006+01:002023-12-28T23:12:57.101+01:00Why not jump into the experience machine?<p> <a href="https://smallpotatoes.paulbloom.net/p/the-experience-machine" target="_blank">Paul Bloom: Some thoughts on the experience machine</a></p><p>For me, it’s seems arbitrary to assume any “real” experiences at all, in the sense of (a) representing ground zero in an otherwise potentially endless regress, and (b) being imbued with some “extra” quality (authenticity) to be valued in itself.</p><p>The only reason I can see for preferring one “reality” (source of sensory input and output) over another is how the choice impacts other experiencers. I would like my choice to be compatible with as many positive experiences as possible, for as many experiencers as possible. I suspect one reason many people distrust the EM is that it is perceived as an egoistic and/or lonely choice.</p><p>But as Chalmers argues in “Reality+” it could, at least in principle, be the more altruistic and sociable choice.</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-85518471954213153102023-12-26T11:58:00.005+01:002023-12-26T22:32:52.976+01:00Vi kan inte vilja vad vi vill<p>Och DÄR, på sidorna 42-44, kommer Sapolskys käftsmäll på Dennett. ”Det här är enda gången jag medvetet gör ett personangrepp.”</p><p>Sapolsky har valt ut några citat som karaktäriserar Dennetts skrivande om fri vilja under många år, bl.a. detta:</p><p>”a good runner who starts at the back of the pack, if he is really good enough to DESERVE winning, will probably have plenty of opportunity to overcome the initial disadvantage”</p><p>- vilket Sapolsky kommenterar sålunda:</p><p>”This is one step above believing that God invented poverty to punish sinners.”</p><p>—</p><p>Efter att nyss ha läst Dennetts självbiografi associerar jag direkt till en för mig tidigare oanad aristokratisk hållning hos honom. Mannen har levt ett extraordinärt och synnerligen välsignat liv. Efter att klädsamt ha konstaterat att han förstås haft en hel del tur på vägen så är han emellertid (just därför) genomgående mycket noga med att berömma sig själv över sina bedrifter.</p><p>Jag har alltid tyckt att Dennetts kompatibilism är märkligt inkongruent med hans övriga tankar. Han har utropat sig själv till ”captain of the A-team” och jag har i drygt trettio år nu stolt räknat mig som medlem i detta. Dualism är en styggelse; medvetande och subjektivitet är inte vad vi tror; syften och mål är externa beskrivningar, inte interna tillstånd som kräver någon särskild förklaring; mänsklig kognition förklaras med samma krafter som allt annat (evolution) och ligger på samma kontinuum som de enklaste organismerna.</p><p>Men på senare år har jag också tyckt att det smugit sig in ett spöklikt glapp mellan hans ”popperska” och ”gregorianska” varelser.</p><p>I backspegeln associerar jag nu till Kant och hans potentiellt universella men ledsamt ofullgångna deontologi - baserad på vad jag vill kalla ”epistemisk nödvändighet” men beskuren av politisk nödvändighet: I praktiken är det bäst att göra som överheten säger.</p><p>—</p><p>För övrigt levererar Sapolsky (hittills) exakt vad jag trodde och ville. Nej, hårklyverier om hur och huruvida medvetna beslut kan fattas eller inhiberas är inte relevanta - *vi kan inte vilja vad vi vill*. En relativt självklar grej som fortfarande genererar en massiv förnekelseindustri, à la tobaks- och fossilbolag i maskopi med bekväma och opportunistiska politiker och medborgare.</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-53381183911011700362023-12-15T16:19:00.003+01:002023-12-15T17:14:20.127+01:00Breaking the Spell<p>Dennett om religion. Ur hans nya självbiografi, ”I’ve Been Thinking” (s. 296-297) om hans bok ”Breaking the Spell”.</p><p><br /></p><p></p><blockquote>Religion was born … out of the chance juxtaposition of two important human adaptations with genetic bases: our agent-alarm systems and language. When something startles us, we tend to go into a state of heightened alert, and the question that naturally arises in our anxiety is not “What’s that?” but “Who’s there?” Is some predator or enemy approaching me? Maybe it’s just a dead branch falling in the woods … but just in case, I should be on the lookout for an animate being who is taking an interest in me for one reason or another. This “orientation response” is a common instinct in vertebrates, well investigated in many species; in our species alone, it sets off a churning group inquiry - that’s where language and information-sharing come in - that creates, in every human community ever studied, a menagerie of elusive ghosts … and other creatures of superstition. Only the most vivid and unforgettable fantasies survive in the evolutionary process that ensues. This is protoreligion, populated by synanthropic memes, which evolve to thrive in human company, just the way … barn swallows … do. Over time, some of these synanthropic species become domesticated. This happens .. when we human beings gain some control over their reproduction. These domesticated fantasies can then become our political beasts of burden, harnessed to control populations, keep the peace, and create loyalties that can survive great temptations. Organized religions, then, are the culturally evolved systems of memes that arose naturally out of our innate vigilance and sociality … and we are now in a position to reverse engineer them. With scientific understanding, we have some hope of cleaning them up … Constructive critics of religion have been trying to do this for centuries … but their efforts have been hampered by one of the key adaptions of religion: the taboo against looking too closely at how religions work and why. That is the spell that needs breaking if we are to avoid making terrible mistakes in the near future.</blockquote><p></p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-70227580994547258382023-11-05T14:25:00.004+01:002023-11-05T14:25:45.024+01:00Rekviem<p> En inte särskilt originell memetisk analys av rekviet, med anledning av allhelgonahelgen: </p><p>Klassisk psykopatisk hjärntvätt.</p><p><i>Jaså, du är ledsen över att en närstående har dött? Du mår dåligt? Det gör riktigt ont?
Bra! Det ska det göra. Det ska svida som fan. Det är ett lidande du sannerligen har förtjänat. Du har varit stygg, och din ånger är ett meningslöst hyckleri. Du är ond, helt igenom. Förtappad. Avskyvärd. Du har inte ens förstånd att inse din egen uselhet, än mindre en genuin vilja att konfrontera den.</i></p><p><i>Så du ska lida. För allt du gjort, för din härkomst och existens. För allt du är och för allt du kommer att göra. För dina usla ätteläggars framtida synder, avlade ur din synd, din obotliga synd.</i></p><p><i>Är du ledsen? Såja. Kom till pappa.</i></p><p><i>Vet du, om du är riktigt snäll så ska jag lindra dina samvetskval lite. Så att du kan vila en liten stund.</i></p><p><i>Du är inte den enda syndaren. Om du kryper för mig riktigt duktigt så vänder jag min vrede mot någon annan ett tag, och du får njuta av att en frände tillfälligt lider mer än du; att du tillfälligt kan räkna dig till den rättfärdige straffandes sida - inte de straffades.</i></p><p><i>Lite lugnare? Vet du, om du är riktigt, riktigt duktig så kanske jag berättar en historia om hur det här inte är ditt fel - och får dig att nästan tro på den.</i></p><p><i>Får dig att tro att du kan mildra min vrede och dina egna kval. En liten stund.</i></p><p><i>Att du kan göra detta som medlem av en utvald, välsignad skara.</i></p><p><i>Att ni gemensamt kan transformera er lättsinnighet till dygd.</i></p><p><i>Utan att förstå att ni samtidigt återuppbygger er hybris.</i></p><p><i>För vilken jag ska straffa er igen.</i></p><p>—</p><p>Orden kom till mig när jag lyssnade till P2:s rekviem-special nyss. En professor från Uppsala (förstås) sa något om hur protestanter velat mjuka upp mässan lite, med lite mindre fokus på domedag och lite mer på frälsning. En annan expert sa att flera kompositörer med erfarenhet av begravningar dragit sig för att inkludera ett Dies Irae eftersom de sett hur illa berörda de sörjande blev.</p><p>Förresten: Jag kom just ihåg att jag igår avslutade en serie på Netflix om en man som låste in och hjärntvättade sin ”familj”, där frun/mamman regelbundet dödades och byttes ut. Barnen var helt på pappans sida..</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-40193918680326052832023-10-03T19:25:00.003+02:002023-10-07T09:31:49.367+02:00Relationellt förhållningssätt?<p><span face="Arial, sans-serif" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 11pt; white-space: pre-wrap;">Några kommentarer till utbildningsförvaltningens förtydligande film med anledning av en inbjuden forskares föreläsning om kopplingar mellan elevers hälsa, mående och studieresultat.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">1. Samtliga studier som diskuteras påvisar </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">samvariationer</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> - inte orsakssamband.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">2. Ord som ’riskfaktor’, ’skyddsfaktor’, ’påverkar’ m.fl. används för att </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">få det att låta som om</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> studierna påvisade just orsakssamband.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">3. För att kunna urskilja eventuella </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">orsakssamband</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> (t.ex. att ’goda relationer’ orsakar ’goda studieresultat’) måste </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">experiment</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> genomföras. De studier som redovisas är </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">inte </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">experiment, utan observationsstudier.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">4. Sådana experiment är </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">mycket svåra att genomföra</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> på ett sätt som ger tydliga, tillförlitliga och generaliserbara resultat.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">5. De historiskt bästa internationella försöken att genomföra sådana experiment visar </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">inga eller mycket svaga orsakssamband</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> mellan alla de olika faktorer som ofta förekommer i pedagogiska diskussioner.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">6. Vad som däremot visar sig mycket tydligt är den så kallade </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Matteuseffekten</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">: Vissa individer har i livets lotteri fått både gynnsamma gener och en gynnsam uppväxtmiljö. För dessa individer är allting lätt, och allting går bra. De mår bra </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">och</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> de presterar bra.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">7. När ’forskning’ och ’avancerad statistik’ visar mer eller mindre tydliga samvariationer mellan faktorer som ’mående’ och ’studieresultat’ så beror dessa på en eller flera </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">bakomliggande orsaker</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> - </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">inte</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> på att den ena faktorn ’påverkar’ den andra.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">8. Trots detta kan det </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">låta</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> rimligt, eller önskvärt, att t.ex. ’lärarens goda relationella kompetens’ skulle kunna utöva en märkbar och långsiktig påverkan på elevernas ’måluppfyllelse’.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">9. Men så är det alltså inte. (Förutom i extrema fall, vilka är sällsynta och därför inte relevanta, men som ofta används - outtalat - för att motivera ”utvecklingsarbetet”, eller t.o.m. som underförstådda hot: ”Om du visar skepsis till det här initiativet har du nog en dålig relationell kompetens, en oprofessionell attityd och en negativ elevsyn”.)</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">10. Oavsett om man studerar samvariationer eller orsakssamband så är det mycket viktigt att </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">klargöra exakt vad man mäter</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">. Man måste noga operationalisera sina faktorer. Vad, exakt, innebär en lägre eller högre grad av ’relationell kompetens’? När, hur och var mäts den? Är det en individuell egenskap, densamma oavsett situation och motpart? Hur exakt kan den mätas? Exakt vilken skillnad gör den? Och å andra sidan, exakt vilka utfall fokuserar man på? Betyg? Mående (hur och när och hur ofta, exakt, mäts det?) O.s.v.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">11. Låt säga att lärares ’relationella kompetens’ </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">skulle ha haft</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> en direkt och stor påverkan på elevers mående, studiemotivation, metakognition, strategier, mindset, o.s.v. - i slutänden konkret märkbart bl.a. i form av betyg (ett orsakssamband). Vad, konkret, skulle detta innebära i verksamheten?</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">12. Just lärare uppvisar, i allmänhet, så god ’relationell kompetens’ (såsom den nu definieras i de nya lokala riktlinjerna) som det är mänskligt möjligt att göra, givet relevanta situationer. Hur skulle den kunna höjas ytterligare? Vad, exakt, skulle en sådan höjning utgöras av och hur skulle den manifestera sig? Hur skulle den mätas? Och hur skulle dess påverkan i sin tur mätas? Med nöjdhetsenkäter? Med betyg?</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">13. Angående ’mindset’, vilket just nu kallas </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">’mastery goals</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">’ respektive </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">’performance goals</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">’ (bl.a. för att de senaste tio årens prat om ’growth mindset’ respektive ’fixed mindset’ har visat sig oanvändbart). Dessa begrepp går tillbaka på </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">intern</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> respektive </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">extern</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> motivation. Är det något som psykologisk forskning har visat någorlunda tydligt, om och om igen, så är det (a) människor skiljer sig åt i graden av intern motivation, och (b) detta ’mindset’ är mycket svårt att förändra.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">14. Trots detta dyker liknande begrepp upp med jämna mellanrum under nya namn, inte minst inom pedagogik. Man letar efter, och utlovar, den heliga graal som ger kraft att påverka mående, kunskaper, studieresultat, betyg etc. - </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">oavsett förutsättningar</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">15. Graalen finns inte. Men det är </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">så lockande att tro det, och så lönsamt att låtsas</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">16. </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">Goodharts lag</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> är namnet på det faktum att så fort något mätvärde görs till en proxy för att kunna mäta något man egentligen vill uppnå (men som är svårt att mäta direkt), så upphör denna proxy att vara en lämplig sådan.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">17. Ett konkret (förenklat) exempel: Betyg fungerar som en proxy för att mäta kunskaper - det vi egentligen vill uppnå. Tanken är att elever ska kämpa för att lära sig så mycket som möjligt, bl.a. av den </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">externa motivationen</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> att om de uppvisar goda kunskaper så får de höga betyg (vilka sedan kan användas för att skaffa ett bra jobb och tjäna mycket pengar, t.ex.)</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">18. Ja, ett tråkigt faktum är att </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">de flesta oftast gör det mesta av just extern motivation</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">. Att organisera ett samhälle utifrån ett förnekande av detta slutar inte väl.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">19. Framförallt i en marknadsutsatt skola (vilken även högerorienterade ekonomer samfällt avråder ifrån) kommer proxyn betyg snart att ”kortslutas”. Varför göra sig så stort besvär med att förmedla, anskaffa och bedöma kunskaper när det i slutänden är proxyn - betygen - som mäts och premieras? Nej, det rationella är att helt enkelt höja betygen, snarare än kunskaperna.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">20. I en marknadsutsatt, kommunaliserad skola har ingen skola eller kommun råd eller incitament att göra det den egentligen är till för: att bygga kunskap och att sedan mäta denna kunskap.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">21. Däremot leder ett flertal så kallade ’perversa incitament’ till en alltmer utstuderad och påkostad </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">kringverksamhet</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> som har mycket lite att göra med kärnuppdraget - men desto mer med att </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">visa upp en yta och att tävla mot andra skolor och kommuner</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">22. Detta ger bl.a. upphov till </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">betygsinflation</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"> och till ett ”</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">kundperspektiv</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">” där det inte längre är eleven (och vårdnadshavarna) som frågar skolan: ”Hur goda kunskaper har jag visat?” utan skolan som frågar eleven (och vårdnadshavarna): ”Hur nöjd är du med ditt betyg?” och i förlängningen: ”Hur behaglig har din vistelse hos oss varit?”. Detta sker i en miljö där svaren måste bli positiva - annars går skolan under.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">23. Men inte nog med detta. I takt med att skolor har övergett sin kärnverksamhet så har en ny kultur växt fram där en stor del av den kommunala förvaltningens omsättning genereras av verksamheter som har till uppgift att bygga luftslott. Allt fler tjänster skapas, vilka ligger allt längre från kärnverksamheten. Det finns uppenbarligen någon form av kortsiktig ”ekonomi” i detta.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">24. I botten på dessa luftslott ligger Skolverkets skrivelse om ”systematiskt kvalitetsarbete”. Om detta kan mycket mer sägas, men kort fungerar detta begrepp som ett slags alibi för kostsamma men oftast dåligt informerade och verkningslösa insatser i den, i bästa fall, fromma förhoppningens tecken.</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;">25. Något som verkligen påverkar unga människors mentala hälsa, kraftigt och mycket negativt - vilket all internationell forskning visar mycket tydligt - är mobiltelefoner och sociala medier. En skola som verkligen bryr sig om sina elevers mående och kunskapsutveckling, och som vill bli tagen på allvar, bör framförallt fokusera på detta faktum. Vad kan det vara som gör att man inte gör det, utan istället går allt längre i sina försök att förlägga orsaken till, och lösningen på, alla problem hos enskilda lärares insatser?</span></p><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><p dir="ltr" style="-webkit-text-size-adjust: auto; line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-east-asian: normal; font-variant-ligatures: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space: pre-wrap;"></span></p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-85447679418548063492023-09-03T19:04:00.000+02:002023-09-03T19:04:19.196+02:00Let’s learn about a new conceptLet's learn about a new concept<div><br /></div><div>Hi! What concepts would you like to learn about today?</div><div><br /></div><div><i><b>Baldwin effect</b></i></div><div><br /></div><div>Great! Before we delve into the Baldwin Effect, let's establish your understanding of background concepts.
1. Are you familiar with the basics of Darwinian natural selection?
2. Do you understand the theory of evolution?
3. Have you studied genetics, specifically concepts related to inheritance and genetic mutation?
4. Finally, do you know what is meant by 'phenotypic plasticity' in biology?
Would you mind answering these questions? This would help me gauge your current level of understanding.</div><div><br /></div><div><i><b>1. Yes</b></i></div><div><br /></div><div>Great! Move on to the next one.</div><div><br /></div><div>2. Can you briefly explain what the theory of evolution is?</div><div><br /></div><div><b><i>Natural selection: Variation in a population results in unequal reproductive success. If variable traits are heritable this results in higher relative frequency of those traits in future generations</i></b></div><div><br /></div><div>That's a good understanding of natural selection, a key component of the theory of evolution.
Next question:</div><div><br /></div><div>3. Can you explain the basics of genetic inheritance and how mutation plays a part in it?</div><div><br /></div><div><b><i>In humans, a child inherits half of mother’s genes and half of father’s genes, but which genes come from which parent depends on random recombination. In addition, a small number of genetic instructions are altered due to cosmic radiatorn and transcription errors (despite error correcting mechanisms). The result is a progeny whose genes are almost all the same as either parent, but with some very small exceptions</i></b></div><div><br /></div><div>Excellent description! You've covered the basics of genetic inheritance, including the role of recombination and mutation, nicely.
The final background question:</div><div><br /></div><div>4. Could you explain 'phenotypic plasticity'? If not, don't worry, I'll help fill in the gaps.</div><div><br /></div><div><b><i>The phenotype is the expression of a genotype in an environment. Depending on the environment it may differ</i></b></div><div><br /></div><div>That's correct! Phenoypic plasticity refers to the variation in an organism's phenotype (observable traits or characteristics) in response to different environmental conditions. It's the ability of an organism with a given genotype to change its phenotype in response to changes in the environment.
Now that you've demonstrated a good understanding of these concepts, we can delve into the Baldwin Effect. Do you know the general idea of the Baldwin Effect or should we start from the basics?</div><div><br /></div><div><i><b>I think the Baldwin effect means that if there is a selection pressure on certain skills that can develop during an organism’s lifetime, then the underlying characteristics that underlie the organisms that acquire this skill best will become more frequently in subsequent generations</b></i></div><div><br /></div><div>That's a good initial understanding. Let's dig a bit deeper.
The Baldwin Effect, named after psychologist James Mark Baldwin, posits that learned or acquired traits can actually affect evolution. Does that make sense so far?
In addition, do you understand the concept of behavior and learning as it relates to evolution? How might learning-new behaviors, for example, have evolutionary significance according to the Baldwin Effect?</div><div><br /></div><div><b><i>The underlying traits that result in better learning will be selected for</i></b></div><div><br /></div><div>That's correct! The Baldwin effect suggests that organisms' capacities to learn and adapt within their lifetimes can direct the course of evolution. Organisms who can learn more effectively (or potentially faster) would have a better chance of survival, effectively guiding the course of adaptive evolution.
The whole idea revolves around the interplay between lifelong learning (phenotypic plasticity, as you mentioned earlier) and genetic evolution. This concept is among those that bridge the gap between traditional Darwinian evolution and more modern understandings of evolution, incorporating learning and environment-driven adaptation.
Can you clarify how you understand the integration of learning ability into the evolutionary process?</div><div><br /></div><div><b><i>There are reasons why some individuals learn certain things faster than others. Those reasons are partly genetic. So genes that facilitate learning will be selected for. This results in new generations containing more individuals who are better at learning</i></b></div><div><br /></div><div>That's a good summary. It's essentially a two-step process. Initially, the organisms that can learn to adapt within their individual lifetimes will have an advantage in survival and reproduction. Subsequently, natural selection favors the genetic predispositions that facilitate this kind of learning, gradually incorporating these adaptive traits into the gene pool. This way, the population over time, becomes genetically predisposed to these adaptive behaviors even without learning.
To clarify further, let's imagine an environment where food is available high in trees. Individuals who can figure out how to climb will get more food. In the next generations, those who are genetically predisposed to learn climbing quickly will have advantages. Over time, the ability to climb becomes an instinctive behavior rather than a learned one, thus speeding up the traditional process of evolution.
Does this explanation make sense, or do you have any other questions regarding the Baldwin Effect?</div><div><br /></div><div><b><i>Yes. Thank you</i></b></div><div><br /></div><div>You're welcome! I'm glad I could help. If you have any other concepts you'd like to explore, or any further questions on the Baldwin Effect, don't hesitate to ask. Happy learning!</div><div><br /></div><div><b><i>Difference between Baldwin effect and Lamarckism</i></b></div><div><br /></div><div>Great, to go over these two concepts, let's first evaluate your understanding of some foundational aspects of evolutionary biology.</div><div><br /></div><div>1. Can you explain the basic theory of evolution and natural selection?</div><div><br /></div><div><i><b>Yes</b></i></div><div><br /></div><div>That's great! Now let's move on to some more specific questions:</div><div><br /></div><div>2. Do you know who Jean-Baptiste Lamarck and James Mark Baldwin were, and what their main contributions to evolutionary biology are?</div><div><br /></div><div><b><i>Yes</i></b></div><div><br /></div><div>Fantastic. Now moving specifically into Lamarckism:</div><div><br /></div><div>3. Could you summarize what the main idea behind Lamarckism is? Specifically, how does it propose that an organism can change during its lifetime in response to its environment?</div><div><br /></div><div><b><i>Acquired changes to phenotype are inherited, which is incorrect</i></b></div><div><br /></div><div>Indeed, Lamarckism proposes that an organism can change during its lifetime in response to its environment and then pass on those modifications to its offspring - for example, the obsolete idea that giraffes have long necks because their ancestors stretched their necks to reach leaves higher up in trees, and then passed this acquired characteristic on to their offspring. Modern genetics has mostly disproven this theory, as changes to an organism during its life (like muscle growth or loss) are usually not passed on to the next generation because they do not change the organism's DNA.
Now, let's move on to talking about the Baldwin Effect:</div><div><br /></div><div>4. How would you summarize the Baldwin effect? And, how does it differ from Lamarckism?</div><div><br /></div><div><b><i>The ease with which an individual acquires a certain phenotypic characteristic is partly explained by its genotype. If the characteristic is under selection pressure, then so are the underlying genes supporting its acquisition. Eventually, genes are selected for that confer this characteristic to individuals with no need to acquire them during ontogeny.</i></b></div><div><br /></div><div>That's a pretty comprehensive understanding of the Baldwin Effect indeed! The Baldwin Effect is a theorized mechanism for evolutionary development where learned behaviors can affect genetic evolution. If a beneficial behavior can be learned, it might increase survival rates enough to affect natural selection. Over many generations, the ability to learn this behavior might become genetically 'hard-wired' and no longer need to be learned.
To emphasize, the fundamental difference between Lamarckism and the Baldwin Effect is that while Lamarckism postulates the inheritance of learned or acquired traits, the Baldwin Effect focuses on how the ability to learn new behaviors can influence and drive genetic evolution.</div><div><br /></div><div>5. Could you give an example of a situation where the Baldwin effect might occur, to confirm your understanding?</div><div><br /></div><div><b><i>Language acquisition. 2 mya early humans probably varied a lot in their ability to produce and understand complex utterances, and their ability to acquire and use language was very limited. Those individuals who most easily acquired and used language had a reproductive advantage. This resulted in selection pressure on genes that conferred traits which boosted language acquisition. In successive generations, the relative frequency of such genes grew, and mutations that further enhanced language acquisitions were incorporated into the common gene package. Eventually, most humans were born with an innate drive to acquire language, and do so with ease. During ontogeny, the brain and other body parts develop in response to the linguistic environment and organize into specialized and efficient language modules.
</i></b></div><div><br /></div><div>That's an excellent example! Through time, the selective pressures likely did favor individuals with a genetic predisposition for better language acquisition, and mutations that further enhanced this ability were preserved. As a result, modern humans generally have an inherent capability to learn languages, especially in early childhood.
Now that we've covered the basics, let's delve a bit deeper.</div><div><br /></div><div>6. Do you understand the criticisms of the Baldwin Effect, and in which scenarios it might be limited?</div><div><br /></div><div><b><i>No, I am not familiar with those. But I suspect some may have to do with Lamarckism.</i></b></div><div><br /></div><div>You're on the right track. Some critics argue the Baldwin effect may not have the significant impact on evolution as once thought, mostly due to the lack of empirical evidence. It can also be seen as somewhat Lamarckian in its approach, though it differs fundamentally since it targets the capacity to learn, rather than the direct inheritance of acquired characteristics.
Additionally, it relies on a couple of key, and potentially limiting, prerequisites:</div><div><br /></div><div>- Firstly, there needs to be genetic variation in the population related to the capacity to learn the beneficial behavior.</div><div><br /></div><div>- Secondly, learning the behavior must confer a significant survival or reproductive advantage to be a factor in natural selection.</div><div><br /></div><div>- Thirdly, the environment must remain stable over the course of many generations for evolutionary 'hard-wiring' of the trait to occur - quick changes could disrupt this process.</div><div><br /></div><div>7. Based on this, can you think of any situations where the Baldwin Effect might not be applicable?</div><div><br /></div><div><b><i>The ability to text really fast?</i></b></div><div><br /></div><div>Indeed, that's a good example. Texting speed might not apply to the Baldwin Effect for several reasons. Firstly, there doesn't seem to be a significant survival or reproductive advantage conferred by the ability to text quickly. Secondly, this behavior is highly dependent on technology, which changes far too rapidly for slower evolutionary processes to match. And finally, there likely isn't a lot of genetic variation related to this specific ability - it relates more to fine motor skills and practice, than to a specific 'texting gene.'
Now,
</div><div><br /></div><div>8. Do you have any questions or is there something you would like to delve deeper into on the topics of Lamarckism or the Baldwin effect?</div><div><br /></div><div><b><i>No, I’m happy! Thanks a lot.</i></b></div><div><br /></div><div>You're welcome! I'm glad I could help. Don't hesitate to return if you have any more questions on this topic or any other. Happy studying!</div>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-14231516264999933632022-06-15T14:27:00.010+02:002022-06-15T23:03:18.667+02:00Existentiell svindel i samband med Lemoine-affären<p></p><p> </p><blockquote style="text-align: center;">Från solipsism till… ”nollipsism”?</blockquote><p></p><p style="text-align: right;"><i>Olle Häggström</i></p><p><br /></p><p>Jag har alltid satt en ära i min osentimentala människosyn. Att artificiella neuronnät snart, om inte redan, överträffar biologiska sådana har jag länge tagit för givet. Och det där med känslor och medvetande, tja… antingen kommer det på köpet; eller så är det kanske en illusion eller åtminstone en överdrivet romantiserad egenhet. Eller kanske inte så viktigt överhuvudtaget.</p><p>Likväl drabbades jag av existentiell svindel efter att ha läst <a href="https://haggstrom.blogspot.com/2022/06/on-natural-language-processors-and.html?fbclid=IwAR3QEqSVOFwoxSfs3JlabBRbXSIyYCNRI2W501cyjTvbYdJ4Iptz3SmqAac&fs=e&s=cl" target="_blank">Olle Häggströms</a> <a href="https://haggstrom.blogspot.com/2022/06/more-on-lemoine-affair.html?fbclid=IwAR1eTh0cxkl_ms5M2JRv4QlR7HTrZ3AwoXGmJixoAAmdy9csJIqPI7BWw44&fs=e&s=cl" target="_blank">betraktelser</a> över den s.k. <a href="https://www.theguardian.com/technology/2022/jun/12/google-engineer-ai-bot-sentient-blake-lemoine?fs=e&s=cl" target="_blank">Lemoine</a>-<a href="https://www.bbc.com/news/technology-61784011?fbclid=IwAR2BBHnvDeK0mxXv7awB5bGMnr3q2VXKjhOUg7EUi9y23ombZu2SkIjiPIo" target="_blank">affären</a>. Men jag har svårt att klä den i ord. När jag försöker låter det naivt, och jag undrar om jag är dummare nu än tidigare…</p><p>Jag, liksom Lemoine, upplever att AI:ns konversation är mycket stimulerande. Ja, den, och i ännu högre grad <a href="https://clearerthinkingpodcast.com/episode/073" target="_blank">andra liknande aktuella exempel</a>, får mig att uppleva just den stimulans som jag ständigt och hett önskar och eftersträvar i all kommunikation. Den som får mig att uppleva välskriven (argumenterande) litteratur som det mest tillfredsställande i livet.</p><p>Jag ser olika scenarion framför mig:</p><p>I ett existerar jag omgiven av entiteter som konverserar med mig och med varandra så som Google-AI:n gör med Lemoine. Jag känner mig tillfreds, men utan min vetskap är det endast jag som *känner* något. Jag är alltså så ensam och grundlurad man kan bli, men lyckligt ovetande.</p><p>I ett annat variant av detta scenario inser jag plötsligt min verkliga situation och blir galen av ensamhet.</p><p>I en tredje variant är alla, inklusive den entitet vi väljer att kalla ”jag”, upptagna av att resonera och kommunicera - men utan att känna något.</p><p>Kanske finns det fler varianter.</p><p>Ja, ”min mamma är också en mönstermatchare”, det känns OK. Men hon och jag *känner* något också - det är det, och endast det, som ger resonerandet och kommunicerandet någon mening. (Och är inte det lite… löjligt? Futtigt? Ärke-rationalisten står där med byxorna neddragna.)</p><p>Om vi nu känner något, och inte bara lurar oss själva. Eller det är så att det vi kallar känslor är ett (ev. oundvikligt) korrelat till resonerandet.</p><p>Resonerandet, ja… Att bygga en plan eller ett argument för att uppnå något mål, vilket som helst.</p><p>Eller kanske endast ett (sätt att uppfylla ett) mål i sig - kanske egentligen ganska godtyckligt (bortsett från ev. evolutionär ”instrumentell målkonvergens”).</p><p>”I universum dök det upp entiteter som babblade med sig själva och varandra. De var en kuriositet.”</p><p>Och egentligen… hur mycket (mer) mening blir det med babblandet om det åtföljs (eller föregås) av det vi kallar känslor?</p><p>Som jag tolkat evolutionen så kände vi långt före det vi att vi började tänka, resonera och kommunicera. Fast det låter långt ifrån självklart, det heller. Allt är kanske samma sak?</p><p>Jag har ofta fäst ett hopp vid att mänsklighetens arv lever vidare i form av informationsbehandlande entiteter av något slag, kanske utan någon specifik fysisk form. Något slags ”medvetandets och intelligensens fortsatta utveckling i Universum” eller ”Universums expanderande medvetna låga”.</p><p>Men så blir det liksom kallt - både i Universum och i min kropp - när jag ser framför mig en massa babbel. Mer och mer komplext, och intelligent, och kraftfullt… Men meningslöst. (Stimulerande för någon som evolverat att stimuleras av det. Men likväl poänglöst.)</p><p>Ett universum där miljardtals Lemoine babblar med miljardtals motparter, och där antingen några eller alla inblandade inte gör något annat än att resonera för resonerandets skull. Inte ens det uttrycket stämmer. Resonerandet är ett självändamål. Eller är det ens det? Bara en tillfällighet? En attraktor?</p><p>Och så känns det lite fånigt att jag - av alla människor - upplever mig retirera till någon slags romantisk föreställning om att känslor i sig är så himla meningsfulla och viktiga…</p><p>Visst, det finns inget som är så viktigt som att hantera de känslor vi nu en gång upplever oss ha ((negativ) hedonistisk utilitarism) - att minimera lidande. Men varför önska känslor överhuvudtaget? Och varför sprida hedonium i ett tyst Universum? Vad är det för mening med det?</p><p>Samtidigt, det där scenariet där ett framtida Universum är fullt av (endast) (icke-kännande?) entiteter som babblar med varandra och producerar den ena fascinerande, bildade och stimulerande diskussionen efter den andra till tidernas slut - det känns plötsligt så svindlande kallt och främmande och meningslöst och tomt och dumt.</p><p>Och kanske lever vi redan i det?</p><p>—</p><p>Kanske så här:</p><p>När jag läser en stimulerande text av en klok människa så tror jag att jag i bakhuvudet har en tanke om att allt detta babblande är på väg någonstans. Den emotionella stimulans jag upplever handlar om att vi tillsammans är på en resa mot något nytt, bättre, större, mer...</p><p>Men samtidigt är det ju främst texten i sig som stimulerar mig. Om en (omedveten) AI skriver mer stimulerande texter än de flesta (kloka) människor så är det ju dessa texter jag vill läsa och stimuleras av. Så det verkar som att jag inte kan undgå slutsatsen att mitt läsande egentligen är en form av (intellektuell) masturbation. Och därifrån ligger tanken nära att vi alla, i vårt skrivande och läsande, sysslar med ett slags masturbation.</p><p>Egentligen har jag nog alltid tyckt så, men det har inte berört mig negativt. Jag har tänkt att detta är Sisyfos som lycklig (eller åtminstone liknöjd) rullar sin sten. Jag har stoltserat med ett slags stoicism och åtminstone kunnat njuta av att jag minsann frambringar / uthärdar en bitterljuv, tragikomisk existens med relativ lätthet - fint nog så.</p><p>Men nu… varför rulla stenar alls när maskiner gör det bättre? Och varför ska maskinerna rulla stenar?</p><p>Jag kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på varför detta plötsligt skulle vara en nyhet för mig, eller varför det skulle drabba mig hårdare än tidigare. Jag kom ju för länge sedan fram till att vi är ”utkastade” i världen med våra drifter: vi kan inte låta bli att vilja leva, eller åtminstone inte vilja dö, och därför kan vi inte göra annat än att stimulera och tillfredsställa detta libido. Att undvika outhärdlig smärta så länge och så mycket som möjligt är det bästa vi kan göra.</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-11056685444350898632022-05-05T19:38:00.006+02:002022-11-12T19:06:15.055+01:00Utkast till kursplanering utifrån boken “Konsten att tänka klart”<div><span class="s1" style="font-family: UICTFontTextStyleBody; font-weight: bold;">Konsten att tänka klart - N+</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Förord 1 - frivilligt</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Förord 2 - frivilligt</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 1</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Förnuft och oförnuft, 29-34: begrepp, definitioner, resonemang, förnuft, rationalitet</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Ett öppet sinne, 34-38: öppenhet, nyfikenhet, evidens, skäl</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Att tro på det absurda: 38-39: goda skäl, status, mening, mystik, pseudovetenskap</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Skär bort det överflödiga, 39-40: Ockhams rakkniv, naturliga förklaringar, ödmjukhet, naiv realism (fördjupas senare)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kunskapsnarcissism, 41-42: appeal to ignorance, okunnighet, ödmjukhet, motivated reasoning, biases, fallacies (fördjupas senare)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Logiska slutsatser, 42-45: rationalitet, logik, deduktion, modus ponens/tollens, felslut, sundhet, validitet, Wason-Laird (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Värdet på antika vaser, 45-48: rationalitet, intentionalitet, theory of mind (fördjupas senare), spelteori, fångarnas dilemma, allmänningens dilemma, Nashjämvikt (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Schack som skönhet, 48-51: transparens, lika villkor för alla, förutsägbarhet (fördjupas senare)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">…och tanketräning, 51-54: frivilligt</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Är rationaliteten moralisk?, 54-55: klokhet, förnuft, rationalitet, situationsberoende, moral, rätt och fel, mål och medel, naturalistiska felsteget, moralistiska felsteget</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Förnuft och känsla, 55-56: känsloargument, </span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Sök mening, inte lycka, 56-58: livsåskådning, humanism, deskriptiv, normativ, Humes lag, uppfattningar, epistemologi, ontologi, värden</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">De existentiella frågorna, 59-60: epistemologi, ontologi, metafysik, moral, etik, politisk filosofi, självständigt tänkande, kultur, dogmer</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Totalt kapitel 1: 28 sidor, fördjupning av logik och spelteori, c:a 6 lektioner, 1-2 uppgifter om logik</span><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Till senare: motivated reasoning, bias, fallacies</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 2</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Tankens klarhet, 61-62: sanning, tro, vetande, kunskap, intellektuell (kognitiv) ödmjukhet, verklighet, naiv realism</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vad är kunskap, 62-64: Platons definition, sann berättigad tro, Gettier-problem, goda skäl</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Tro och vetande, 64-65: kunskap som berättigad tro, vetenskap, önsketänkande</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Absolut säker kunskap, 65-67: vetenskap, matematik, logik, analytisk, syntetisk, a priori, a posteriori, Kant, empirism, teorem, axiom, bevisbarhet, Gödel, sanning, formella system, vetenskapsteori, falsifikationism (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Gudomlig matematik, 67-70: frivilligt - intuition, bevis</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Wienkretsen, 70-75: frivilligt - logisk positivism, empiricism, platonism, idealism, reduktionism, scientism, essentialism</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Mord och filosofisk fanatism, 76-77: frivilligt</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Den logiska positivismens arv, 78: scientism, elitism, kritik från två håll, faktaresistens, relativism, postmodernism</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Oändligt vackert, 79-86: frivilligt - bevisföring, analytiskt a priori</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Totalt kapitel 2: 8 sidor, 1-2 lektioner</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 3</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vad är verkligt?, 87-88: evolution, gränssnitt, framgångsrikt, sanning, verklighet, korrespondens, koherens, navigation, kommunikation</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Tänk om bara jag finns?, 88-91: solipsism, Descartes, skepticism, modeller, regelbundenhet, naturlagar, korrekt vs. användbar (Case Against Reality), säkerhet, sannolikhet (fördjupas senare)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Sak & smak…, 91-95: fakta och värderingar, definitionsproblem, empirisk traktabilitet, vetenskapliga metoden, estetisk realism, skenbara motsättningar (frihet, rättvisa), språk och tänkande, definitioner</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">…och frågan om perspektiv, 95-96: svårigheter att skilja fakta och värderingar, svårigheter att ta fram och komma överens om definitioner, moralisk realism (fördjupas senare)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vad är sanning?, 96-100: korrespondensteorin, Aristoteles, realism, färger, ontologi</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Modeller och metaforer, 100-103: atommodellen, systematiska förutsägelser, verkligheten ingen korrespondens med kognitiva system, experiment, teknikutveckling, teorier kan fungera även om detaljer okända</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Svindlande analogier, 104-106: kognitiva begränsningar, rum och tid, tre dimensioner</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Radikala sanningsbegrepp, 106-110: koherensteorin, internt sammanhängande, mental värld, konsekvens, euklidisk geometri, relativism?, nej, olika begrepp och objekt, betydelser, vilket system är bäst? mest sant?, för empirisk vetenskap eftersträvas högst korrespondens med observationer och förutsägelser med minimal modell</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Intern realism, 110-111: sanningen inte relativ, vi kan ha mer eller mindre fel, sinnen, kognition, mätinstrument, kritisk realism, intern realism, tinget-i-sig, ödmjukhet</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Total kapitel 3: 25 sidor, 2 lektioner, metafysik, epistemologi, språkfilosofi och ontologi kan fördjupas (senare)</span><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Till senare: sannolikhet, osäkerhet, kalibrering, Bayes sats, etik, metaetik</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 4</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Tro och tvivel, 113-115: kognitiv tro, propositionell attityd, försanthållande, sant eller falskt men inte alltid möjligt att nå visshet om, fiduciell tro, tillit, förtroende</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Bevis och evidens, 115-117: matematiska bevis, teorier, stöd, falsifiering, sannolikheter, ”veta” = tro på starka skäl, tilltro till våra sinnen, alltid felbara</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Men vad tror du egentligen på?, 117-118: sekulär humanism, naturalism</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kan man tro på vetenskapen?, 118-120: fiduciell tro på metoden, kognitiv tro på resultat med stark evidens, vetenskap som process</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Intellektuell hederlighet, 120-122: bevisbörda, inget kan uteslutas, goda skäl, hur pröva?, bästa förklaring, evidensens styrka, rimlighet, korrespondens och koherens, dolda motiv?</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Ska vi lita på varandra?, 122-124: appeal to authority, who’s your expert?</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kritiskt tänkande, 124-125: erfarenheter, inlärd kunskap, enklaste och rimligaste förklaringen</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Följ evidensen, 125-126: bevisbörda, tro proportion till evidens</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Tibetanska munkar, 126-128: öppenhet, extraordinära påståenden kräver extraordinära evidens</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Att avslöja det absurda, 128-131: reductio ad absurdum, motsägelsebevis</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Magiska kristaller, 131-132: ifrågasätt lockande påståenden</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Matematiska absurditeter, 133-135: frivilligt - fördomar, felbarhet, förnuft som konst</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vem är skyldig att presentera evidens?, 135-137: absence of vidence is not evidence of absence, man kan inte bevisa att något inte existerar, bevisbörda, indirekt evidens, rimlig (provisorisk) slutsats</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Total kapitel 4: 25 sidor, 2 lektioner</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 5</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Tänk som ett barn, 139-141: erfarenheter vs information, uppfattningar vs fakta, vetenskap som systematiskt sökande, inga förgivettaganden, prövar omvärlden med sinnen och resonemang</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vetenskapens själ, 142-143: vetenskapliga metoden, systematiska upprepade försök i syfte att få stöd för eller vederlägga hypoteser och teorier, observationer och logiska resonemang, fakta (data, observation) vs teori vs hypotes, experiment, CRT (fördjupning), förenlig med teori och ge prövbara förutsägelser, falsifierbar</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Upptäckten av Neptunus, 143-144: gravitation ointuitiv, noggranna observationer, förutsägelser</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Teorier, hypoteser, observationer och testbarhet, 145-147: ”bara en teori”, idé vs gissning vs spekulation vs välprövad sammanhängande modell, öppen för tillägg och ändringar, med tydlig evidens</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vad räknas som vetenskapligt?, 147-149: allmänna lagbundenheter, fallstudier, pseudovetenskap, demarkationproblemet, process vs önskade resultat, intelligent design</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Experiment, förkastande och omprövning, 150-153: observationens teoriberoende, replikationskris, paradigm, motivated reasoning (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Därav följer…, 153-156: deduktion, modus ponens, premiss, slutsats, modus tollens, instantiering, predikatlogik, satslogik, sundhet, validitet, lagen om det uteslutna tredje, komplementhändelser</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">En för alla, alla för en, 156-158: induktion, generalisering, abduktion (fördjupning), induktionsproblemet, Russells kalkon</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Testa och lär, 158-159: deduktion, induktion, hypotetisk-induktiva metoden, abduktion, hypotesprövning, iterativ</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Louis Pasteur och uralstringen, 160-161: bättre förklaring, förklarar mer, stämmer överens med fler fakta, klarar fler prövningar, ger nya korrekta förutsägelser</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Orsak och samband, 162-164, korrelation och kausalitet (fördjupning), mekanism, vetenskapsjournalistik, statistiskt tänkande, base-rates (fördjupning)</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Totalt kapitel 5: 25 sidor, fördjupning av korrelation och kausalitet, ev. fördjupning av statistiskt tänkande och motivated reasoning, c:a 6-8 lektioner, 1 uppgift om korrelation och kausalitet</span><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Till senare: publication bias, replikationskris, open science</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 6</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kan vi lita på vetenskapen?, 165-166: konservatism, experiment, pålitlighet</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Upprepningsbarhet, 166-168: replikerbarhet, transparens, confounds, metod, rapport, p-hacking, signifikans (fördjupning), nollresultat, desk-drawer bias, publication bias, plausibilitet, önskvärdhet, felaktiga resultat sprids mer och är svåra att sudda ut</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Falsifierbarhet, 168-170: modus tollens, provisorisk sanning, confirmation bias (fördjupning), jfr astrologi, moving the goalposts, no true scotsman (fördjupning), demarkationskriteriet, vad skulle refutera teorin?</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Blinda experiment, 171: önsketänkande, placebo, alternativmedicin, cherry-picking, attentional blindness, Hawthorne-effekten (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Häxdoktorn och generatorn, 172-174: nocebo, voodoo, skam (fördjupning), dubbelblindtest</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vågor eller partiklar, 174-176: modeller, förklaringsnivåer, exempel pedagogik (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Tillämpad kvantfysik, 176-180: praktisk användbarhet, bra!, fördjupning vs förändring vs falsifiering, approximationer - men ibland också bättre beskrivningar av relevanta fenomen, perspektiv, sammanhang</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Ogenomtänkt vetenskapskritik, 180-182: specialfall, generalisering</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Forskningsfusk, 182-183: </span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Forskningens tröghet, 183-184: fåfänga, envishet, karriär, vinstintresse, magsår (kausalitet), läkemedelsindustrin, men starka incitament att avslöja fel och fusk</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Nobelsjukan, 184-186: Dunning-Kruger, graph of doom, motivated reasoning, appeal to authority, överdriven expertis (fördjupning), homeopati, genialitet och outside-the-box, klimat</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Totalt kapitel 6: 22 sidor, 4-6 lektioner , ev. 1 uppgift om dubbelblind, rapportskrivning</span><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Senare fördjupning av signifikans, Dunning-Kruger </span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 7 - frivilligt</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Drömmen om ett mekaniskt tänkande, 187-188: syllogismer, inferens</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Det universella språket, 189: symboler, semiotik, härledning, formell logik, programmering</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Frankensteins monster, 190-191: Jules Verne, Freud, Darwin</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Världens första programmerare, 191-193: Ada Lovelace, Babbage, analytical engine</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Datorer och perfekt matematik, 194: Hilbert, axiomatisering av matematiken</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Det excentriska geniet, 194-196: Turing, beräkningsbarhet</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Irrationell kris, 196-197: irrationella tal, pythagoréer</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Beräkningsbarhet och Turingmaskiner, 197-198: intelligens</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Turingtestet, 198-202: simulering vs äkta, det kinesiska rummet, systemsvaret</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Internet i 1945 års version, 202-204: Vannevar Bush, hyperlänkar</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kognitiv förstärkning, 204-206: Engelbart, persondator, 60-80-tal</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Robotar och artificiell intelligens, 206-211: Dartmouth, informationsteori, högnivåspråk, GOFAI, maskininlärning, risker, medvetande, juridik, ansvar, moral</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Totalt kapitel 7: 25 sidor, ev. 1-2 lektioner</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 8</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Tankefällor och hjärnspöken, 213: evolutionära egenheter och brister</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Bekräftelsebias, 214-216: oberoende av intelligens och kunskap, motivated reasoning, backfire effect (fördjupning), Pauling och C-vitamin, rekursion: ideologiskt motstånd mot socialpsykologi och undermedveten påverkan (fördjupning), prestige, önsketänkande, genvägar, tumregler, argumentativt förnuft, Mercier (fördjupning), grundläggande psykologi (fördjupning), Dunning-Kruger, graph of doom (fördjupning), satisficing, availability heuristic</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Förankringseffekten, 216-219: priming, primacy effect (fördjupning), anchoring, bias, vittnesmål</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Fokus och blinda fläckar, 219-220: attentional blindness, change blindness, prediktionsmaskin (fördjupning), gorillan</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Är jag smittad?, 220-221: risker, sannolikheter, bayesianskt tänkande, base-rates, testförlitlighet (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Sannolikhetsillusioner, 221-224: Monty Hall, intuition, mismatch (fördjupning), perceptuella illusioner (fördjupning), tankeillusioner, logiska illusioner</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Evolution och flygplan, 225-227: kreationism, slump och sannolikhet (fördjupning), avel</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Feministen Linda, 227-229: conjunction fallacy (fördjupning), stereotyper, ekologisk validitet (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Ett gränslöst schackproblem, 229-230: svårt att veta om man missat något</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">En fråga om riktning, 230-239: frivilligt - non sequitur</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Intellektuell ödmjukhet, 239-240: mentala fällor, Kahneman, water Cooper, bias blind spot, hjälpa varandra (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Beslutsblindhet, 240-242: efterrationalisering, confabulation, choice blindness, Lundaexperiment (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Socialt och abstrakt tänkande, 242-246: Wason-Laird, logik (fördjupning), mismatch</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Spegel, spegel på väggen där…, 246-247: self-serving bias, overconfidence bias (fördjupning), Dunning-Kruger, curse of knowledge (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Övning ger färdighet, 247-251: frivilligt - övningar, tankenötter </span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Totalt kapitel 8: 35 sidor, fördjupning om kognitionspsykologi, bias, bayes, sannolikhet, c:a 8-10 lektioner, 1 uppgift om bias, 1 uppgift om bayes </span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 9</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Svåra beslut, 253-254: trolley-dilemman, moraliska instinkter, etik (fördjupning), inkonsekventa moraliska omdömen, rationalisering, identitet, manipulation, implicit vs explicit, etik, mod att ifrågasätta, konsekvens</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vagnproblemet, 254-255: original, fat man, skillnad på fysisk närhet, aktivt orsakande, medel och mål, evolutionära orsaker, socialpsykologi, dolda motiv, neurologiska skillnader</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Förnuftet i konkurrens med egot, 256-258: egoism, hämndbegär, ultimatum game (fördjupning), rationellt att acceptera låga bud, men detta sker sällan, olika kulturer, WEIRD, straff, reciprok altruism, tillit, normer, tidigare och framtida interaktioner, andra ordningens allmänningens dilemma, public goods, förmedlat via signalsubstanser, dopamin, belöning, förklaringsnivåer, Tinbergens fyra frågor, dictator game</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Politiskt motiverat tänkande, 258-261: motivated reasoning, Kahans experiment (fördjupning), identitetsskapande, fakta oviktigt, graph of doom, Upplysningen</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Inramningseffekten, 262-263: framing (fördjupning), Kahnemans exempel, väntevärde, sannolikheter, konkret vs abstrakt, positivt vs negativt, loss aversion, manipulation, medveten vs omedveten</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Gjorde du det med flit?, 264-266: intentionalitet, kulturella skillnader, skuld vs skam, gen-kultur-samevolution (fördjupning), Knobe-effekten, barn och moral, Haidt, Bloom, sido-effekter, inkonsekvens, Moral luck (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Den döende violinisten, 266-268: fakta vs värderingar, tankeexperiment, abort, moralisk plikt, Kant, Nagel, Tännsjö m.fl., liknelser, analogier, retorik, Argumentationsanalys (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Mönsterigenkänning, 269-273: evolutionspsykologi, Lindenfors m.fl. (fördjupning), prediction machine, mönsterigenkänning, kraftfullt, omedvetet, automatiskt, ibland vilseledande, pareidolia m.m. (fördjupning), social ontologi, modell och verklighet, Kant, Platon</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">…och orsakssamband, 274-276: Hume, orsaksbegreppet, intentional stance, Dennett, just-world hypothesis (fördjupning), Kimmos filmer med geometriska objekt, efter-rationalisering, confabulation, jfr choice blindness, svårt att hantera slump, agenter, mål, the media equation, Nash (fördjupning), bättre fela på den säkra sidan</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vår mänskliga mentaliseringsförmåga, 277-278: intentionalitet, theory of mind, hur tänker andra (fördjupning), samarbete, Blooms experiment (fördjupning), curse of knowledge (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Magiskt tänkande, 278-281: agentdetektor, mönstersökning, hypoteser, religion, falsifiering</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Mental evolution, 281: inte sanning utan orientering, överlevnad, samarbete m.m. (möjlig fördjupning om naturalism, metafysik)</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Totalt kapitel 9: 29 sidor, många möjliga fördjupningar, minst 10 lektioner, ev. ett eller flera experiment, uppgifter</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 10</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Evolution och moral, 283-284: naturalism, moralens grund, samvete, anknytning, grupptillhörighet</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vi däggdjur håller ihop, 285: lång omvårdnad av avkomma, psykologisk vs instrumentell altruism </span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kärlek och värme, 285-287: varmblodighet, kommunikation, samarbete, lärande, plasticitet, lång utveckling efter födsel, hjärnans storlek, eld, matlagning, gen-kultur-samevolution, genotyp, fenotyp, utökad fenotyp, perspektivtagande, rättvisa, status </span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">På två ben med stor hjärna, 287-290: tvåbenthet, klimatförändringar, hjärntillväxt, graviditetstest som kompromiss, Dunbars tal (Lindenfors kritik), koordination, empati, rättvisa, nu: möjlighet att frikoppla, transcendera biologiska rötter, imperativ, moral progress (fördjupning), etik, meta-etik</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Moralens väsen, 290-293: absoluta moraliska värden, moraliska axiom, perspektivtagande, subjektivitet, moraliska instinkter, chimpanser och andra djur, Humes lag, är och bör, naturalistiska felsteget, moralistiska felsteget, spelteori, fångarnas dilemma, allmänningens dilemma, hökar och duvor, reciprok altruism, tit-for-tat, gruppselektion, själviskhet vinner inom en grupp, osjälviskhet vinner mellan grupper, den expanderande cirkeln (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Empati och identifikation, 293-295: altruism, spegelneuroner, perspektivdelning, theory of mind, empati vs sympati, Bloom, plasticitet, spökhandsexperiment m.m., hjälpsamhet även utan möjlighet till återbetalning: identifikation, alt. automatisk triggad, gyllene regeln, vi och dem, oxytocin, motivated reasoning, ej neutralt (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">En naturlig syn på ondska, 295-297: explicit och medvetet skapande av normer, etik, mänskliga rättigheter, moral progress (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Gud dog i Auschwitz, 297-298: socialpsykologi, Millgram, Asch, Zimbardo, Arendt, teodicé, förintelsen, potential för ondska, chimpanser, Eutyphro om gudars irrelevans för moral (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Ondska och den fria viljan, 298-299: frivilligt - fri vilja (fördjupning), synd, predestination, gärningar, sinnelag, allsmäktighet</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">En dold högre mening, 300-301: frivilligt - högre syfte</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Ondska som frånvaron av godhet, 301-303: frivilligt - naturligt ont är avsaknad av gott, ond gud</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Moralens självständighet, 303-308: Eutyphro, en tanke för mycket, psykologisk vs instrumentell altruism vs egoism, retributivism, öga-för-öga, just-world, Nietzsche(fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kampen mellan Oden och Namagiri, 308-310: frivilligt - tautologi, moralisk relativism (fördjupning), amoral vs omoral</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Total kapitel 10: 18-25 sidor, många möjliga fördjupningar: socialpsykologi, spelteori, evolution, fri vilja, etik, c:a 6-12 lektioner, ev. 1-4 uppgifter</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 11</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Konspirationsteorier och grumligt tänkande, 311-314: pseudovetenskap, bullshit (fördjupning), konspirationstänkande, debunking (fördjupning), charlataner, new age, selektiva nyhetsflöden, millenarism, psykologisk lockelse, hot och mobilisering, gemenskap och exklusion, polarisering</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Covid-19 och konspirationer, 314-316: avsaknad av kontroll, kris, rädsla, sökande efter mönster och mening, oförmåga att acceptera slump, vi och dem, de små skillnadernas narcissism, osynliga mäktiga krafter, ondskefullt uppsåt, skillnad mellan konspirationer och konspiratoriskt tänkande, misstro mot staten, vetenskapen, auktoriteter, rekryterar bland sårbara grupper (mönstersökning: autismtecken och mässlingsvaccinering vid samma ålder)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vad är en konspirationsteori? <span class="Apple-converted-space"> </span>317-319: individualism, narcissism, narrativ, svartvit moral, särskilda insikter och hemligheter för de invigda, inte vara ett ”får”, se igenom illusionen, Galileo-effekten, sekter, grupptillhörighet, utvald och speciell, 6 villkor: komplott, konspiratörer, ”bevis”, inget sker av en slump, manikeism, skuldbeläggande, jfr Dreyfus (fördjupning), pareidolia (fördjupning), proportionalitet mellan skeenden och bakomliggande (entydiga) krafter, bekräftelsebias (fördjupning), backfire effect (fördjupning), avsaknad av tillit, konspirationer finns</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Europeiskt samarbete, 319-320: KVA, ALLEA (fördjupning), faror med ex. vaccinmotstånd</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Har du en bullshitdetektor?, 320-324: Frankfurt, Dennett (fördjupning), Wikforss, tomma påståenden, lingvistik, Grice (fördjupning), Nonsense math effect, Kimmo, <span class="Apple-converted-space"> </span>”visdomsord”, postmodernism, kontinental filosofi, begreppsanalys, religion, intelligens (funktionell), populism, konservatism, stadieteorier, neurologi (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Orimliga övertygelser, 324-325: myter, populärpsykologi (exemplet skolan, förklaringsnivåer, konsulter, diagnoser, självhjälp), värdefullt att vilja närma sig sanning, rationalitet ett medel, expertkunskap, who’s your expert (fördjupning), logik, sannolikhet och statistik, anekdotisk bevisföring (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Rorschachbluffen, 325-328: psykologi, falsifikationism (fördjupning), efterrationalisering, omöjligt att motbevisa oavsett observationer, astrologi, moderna personlighetstester, reliabilitet och validitet, lögndetektorer, vittnesmål</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Föraktet för kritiskt tänkande, 328-329: positivt tänkande, okritiskt tänkande, reflektion och fristående neutral bedömning, cherry picking, bevisbörda (fördjupning), vetenskaplig jargong</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Homeopati, 329-331: lika botar lika, placebo, nocebo, jfr vaccin, hälsokost, reglering, dubbelblinda tester, naturligt är gott (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Vetenskapliga ”fake news”, 331-333: traditioner, mångtydighet, metaforer, begreppsbildning, Haidt (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kvantfysik och new age, 333-337: förklaringsnivåer, kategorimisstag, önskan om mystik, Dawkins (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Astrologi - klassisk bluffvetenskap, 337-343: self-serving bias, allt konfirmeras, narcissism, bevisbörda, confabulation, choice blindness</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Affärsvärldens horoskop, 343-348: känsla av kontroll, behov (drift) av att kategorisera, Myer-Briggs, Big Five (fördjupning), jfr olika intelligenser i skolans värld, problemet med självskattningar, intuition (fördjupning), falska dikotomier (fördjupning), intertestreliabilitet, jfr scientologi: för att delges uppenbart orimlig information måste du först investera så mycket att du skulle få kognitiv dissonans av att då inte ändå acceptera och förstärka den, identitetskritiskt</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Osannolika samband, 348-351: sannolikheter (fördjupning) och samband, synkronicitet, base-lines, survivorship bias, selective attention, bakåtkastande konstruktiv minnesproblem, historieberättande</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kärlek från universum, 351-353: antropiskt tänkande (fördjupning), confirmation bias, selektiv perception (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Grumligt tänkta fördomar, 353-358: stereotyper (fördjupning), ”inskränkthet”, evidens, rimliga skäl, önsketänkande, intuition, känslor (system 1 och 2, Hume om passionerna m.m., fördjupning), medveten avvägning mellan förnuft och känsla, fakta, resonemang och värderingar, subjektivism, relativism, postmodernism, nyfikenhet, ansvar</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Var en sökare!, 359: öppenhet för att ha fel (Galef, scout mindset, fördjupning)</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Total kapitel 11: 50 sidor, 6-12 lektioner, flera möjliga fördjupningar: bias, fallacies, scout mindset, kognition, sannolikhet och statistik, retorik, argumentationsanalys, m.m., ev. 1-2 uppgifter</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 12</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Konsten att kunna ha fel, 361-363: scout mindset (fördjupning), relativism, flumpedagogik, false equivalencies, equivocation, social konstruktivism, postmodernism, relativismens självupphävande påstående, missriktad välvilja, ödmjukhet, woke, SJW, identitetspolitik</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Att ha fel förutsätter objektiv sanning, 362-363: situationsberoende utsagor, indexikalitet</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Om skogstroll och arbetsro, 363-364: relativism är omoralisk, av två meningsmotståndare har minst en fel, makt, manipulation, sociala strukturer, normer är både flexibla och rigida (fördjupning), fisken i vattnet, 1984</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Relativitet i naturvetenskapen, 364-365: referensram</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Relativitet och världsbild, 366-367: sanningsrelativism, axiom, metoder, modeller, Kant, The Case Against Reality (fördjupning), metodologisk naturalism, Häggström (fördjupning), makt inte oviktig men Verkligheten fixerad, observationens teoriberoende, Kuhn</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Sociala konstruktioner, 367-372: överenskommelser, pengar, socialkonstruktivism, livsvillkor påverkar urval och tolkning m.m., arv och miljö, Lysenko, ideologisk blindhet, epigenetik, Lamarck, Focault, vad är normalt?, rasbiologi, könsroller, radikalkonstruktivism leder till stora problem, de stora narrative, likvärdig skola och förenklad, förfelad sannolikhetslära, all räknar som de vill</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Sokals bluff, 372-374: hermeneutik</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kunskapsrelativism i skolan, 374-380: evolution och kreationism likvärdiga ”teorier”, jämställd fysik, scientism, genuspedagogik, läroplanen beskriver naturvetenskap som ideologi, relativistisk kunskapssyn, ”andra sätt att veta och tro”, vetenskaplig grund?, ”kritiskt tänkande” och resonemang utan faktaunderlag, ”existentiella frågor”, ”värderingar”, pragmatism (fördjupning), ”källkritik”, ”alla uppfattningar rymmer värderingar”, ”alla är experter på värderingar”, genetic fallacy</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">”Kritiskt tänkande”, 381-383: falsk ekvivalens, falsk balans, även i medier, utnyttjas, uppseendeväckande information sprider sig bättre, sanningshalten mindre viktig, desinformation, social epistemologi som public good (Kappel, fördjupning), påverkanskampanjer, sociala medier, trollfabriker, frekvens = trolighet, så tvivel, överdriva betydelsen av minoriteters uppfattning, acceptans av lögner, allt förstås som ett maktspel, debunking svårt (fördjupning), intellektuell och epistemisk ödmjukhet, ”rättvisa”</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">…och falska balanser, 384-386: middle-ground vs black or white (fördjupning), saklighet och neutralitet, empiriska frågor</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Totalt kapitel 12: 25 sidor, 5-10 lektioner, möjliga fördjupningar: epistemologi, public goods, sociala medier, fallacies, retorik, scout mindset, Overton-fönstret, shifting baselines m.m., ev. 1-2 uppgifter</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Kapitel 13</span><br /><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">De klara idéernas historia, 387: upplysningens historia</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Förnuft, medkänsla och gyllene regler, 387-391: moral, mening, verklighetens beskaffenhet, kunskapens beskaffenhet, människans roll och väsen, medkänsla, empati, produkt av evolution, axialtiden, gyllene regeln, skada, generositet, missunnsamhet, naturalism, ateism, påbud vs förbud, lidande</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Antikens filosofi, 391-394: reflektion, filosofi, vetenskap, dramatik (Homeros, tragöder och komedianter, gudar, ödet som metaforer för psykologi, metafysik och politik, fördjupning), naturfilosofer, systematik, skepticism, logik, människan i centrum, empirism, rationalism, idealism</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Tre vise män, 394-395: Sokrates, Platon, Aristoteles, dialoger, syllogismer, majeutik, meritokrati, epistokrati, retorik, demokrati</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Människan i centrum, 395-398: epikurism, stoicism, existentialism, sociala kontrakt, kristendomens skeva urval och tolkning, medborgare, rättigheter, skyldigheter, dygder, rättsprinciper, harmoni, sekulär moral, bildning, trivium och kvadrivium, liberal arts, paideia, humaniora (fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Medeltiden, 398-400: skolastik, kristna kyrkans makt stark, teologi, universitet, kloster, intellektuella gränsöverskridande nätverk, grekisk filosofi förvaltades i Mellanöstern, bildlig tolkning av religion och myter (jfr ex Hollands Dominion om kristenhetens positiva bidrag till västerländsk tradition, fördjupning)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Renässansen, 400-403: människan åter i centrum, humanism, bildning, progressivitet, framåt - inte i cirkel eller statiskt, egna erfarenheter och förnuft, reformationen, tryckpressen, vetenskapliga revolutionen, Bacon, Galilei, Newton, heliocentrisk världsbild, inkvisitionen, Bruno</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Rationalister och empirister, 403-405: Descartes, Spinoza, Leibniz, radikal skepticism, dualism och monism, idealism, systematik, beräkning, maskiner, empirister, Locke, tabula rasa (jfr modern syntes, evolutionär kulturell psykologi, ex. Hayes, Kant, alltid både och, plasticitet, Chomsky vs Pinker, fördjupning), Berkeley, Hume, kunskapens gränser, tidig kognitions- och perceptionsvetenskap</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Upplysningen, 405-409: människan som agent och arkitekt med frihet och eget ansvar, förnuftstro, individualism, Diderot, Encyklopedien, kunskap är makt (men jfr graph of doom), jämlikhet, Voltaire, allmänna mänskliga rättigheter (naturrätt), yttrandrefrihet (jfr Mill), tolerans, religionskrig, Holbach, materialism, republikanism och medbestämmande (fördjupning - Jonathan Israel, Eric Hobsbawm)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Sekulär filosofi, moral och politik, 410-413: franska revolutionen, amerikanska revolutionen (jfr Graeber Dawn of Everything), skotska upplysningen, Hume, mirakel, induktion, kausalitet, fakta och värderingar, Kant, dogmatisk slummer, självförvållad omyndighet, Sapere Aude!, Bentham, utilitarism, största möjliga lycka åt största möjliga flertal, utbildning, den expanderande cirkeln, liberalism, Wollstonecraft,</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Upplysning och frihet, 413-415: frihetsrörelse, Benjamin Franklin, amerikanska konstitutionen, Paine</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Det dramatiska artonhundratalet, 415-416: vetenskaplig och industriell revolution, Mill, liberalism</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Den radikale Charles Darwin, 416-421: origin of species, motreaktion, fundamentalism, kreationism, the descent of man, Huxley, religionspsykologi, Nietzsche, kosmopolit, slavmoral, övermänniska (nazism)</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Krigens och tankens nittonhundratal, 421-424: nazism, IS, fascism, folkvilja, världshandeln, Hegel</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Striden om evolutionen, 424-427: moralism i USA, Bryan vs Scopes, aprättegången, intelligent design</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Bertrand Russell - filosof och aktivist, 427-431: Sartre, krigstribunal, Sekulär humanism, Popper</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Einsteins tro, 431-437: obekväm med slump men inte religiös, kvantfysik, appeal to incredulity, förundran, mystik</span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Ett omdiskuterat Nobelpris, 437-440: frivilligt - vetenskapens väg mot ointuitiva insikter, vågexperimentet som paradigmskifte </span></li></ul><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li3" style="font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Att värna det klara tänkandet, 440-441: faktaresistens, kunskapsförakt, postsanning, vetenskap, evidens, förnuft, humanism</span></li></ul><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Total kapitel 13: 50 sidor, egen lösning plus kommentarer, ev. enskild fördjupning, ex. i Humanisternas programskrift, Sturmark och Lindenfors</span><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Postludium och Efterord - frivilligt</span><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 23.6px;"><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;"></span></p><br /><br /><span class="s2" style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Komplettera med fallacies, socialpsykologi, kognitionspsykologi, normer, evolution, dygdsignalering, lingvistik, argumentative theory of reasoning, Elephant in the Brain</span></div>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-38833700933746700202022-02-21T15:01:00.006+01:002022-11-13T11:01:40.123+01:00Bad Beliefs<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiu9g-JTNeuKhbvekj_KhMG3_7J9yr7VfVkbhkUZ6XMhtGOuNlxYv9epX7FKhGITFI7KUkj9J85KF1fYCEnGa7jRQ05AXwdy0nMx5Y6iXWWhEMllM1zYm2y5i_sie5vGHrUgWGDHmxokiXSF3gCVp6tCMdYkTrJde_0IcVX7Uk-JGfsdXtlYD7QC3uo4w=s315" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="315" data-original-width="200" height="315" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiu9g-JTNeuKhbvekj_KhMG3_7J9yr7VfVkbhkUZ6XMhtGOuNlxYv9epX7FKhGITFI7KUkj9J85KF1fYCEnGa7jRQ05AXwdy0nMx5Y6iXWWhEMllM1zYm2y5i_sie5vGHrUgWGDHmxokiXSF3gCVp6tCMdYkTrJde_0IcVX7Uk-JGfsdXtlYD7QC3uo4w" width="200" /></a></div>De senaste dagarna har jag läst Neil Levys "<a href="https://www.practicalethics.ox.ac.uk/article/bad-beliefs-why-they-happen-to-good-people" target="_blank">Bad Beliefs</a>" med stor behållning. En pedagogisk och mycket tänkvärd syntes av de senaste femtio årens diskussion inom kognitions- och socialpsykologi, kulturell evolution och epistemologi. Nedan följer några citat och tankar.<br /><p></p><p><i>Jag: Förbjud reklam.</i></p><p><i>Mercier: Nej. Folk är smarta nog att inte låta sig påverkas (om de inte vill).</i></p><p><i>Levy: Jo, förbjud reklam. Folk är smarta just och endast i den bemärkelsen att de låter sig påverkas av den.</i></p><p>Levy säger inget om reklam specifikt. Vad han säger är att Mercier m.fl. har fel när de påstår att individer är individuellt rationella. För att individuell rationalitet ska få någon positiv verkan så måste den ingå i ett kollektiv som verkar i en miljö designad så att de tumregler som används blir ekologiskt sunda. I den mån vi kan göra något mer än att endast följa våra tumregler (och berömma oss om att vara smarta) så är det just att förutse och förebygga mismatch mellan dessa och det epistemiska klimatet.</p><p></p><p style="text-align: left;">Däremot är nudging fortfarande paternalistisk i en negativ bemärkelse om den inskränker sig till att flytta godiset längst bak i butiken.</p><p style="text-align: left;"><br /></p><blockquote>The dual commitment of the right to dynamism and to stability ensures that being a Republican has no determinate policy implications. From a contradiction, anything follows.</blockquote><p></p><p style="text-align: right;">p. 33</p><p></p><p> </p><blockquote><p>Mercier is right to emphasize that beliefs take hold only under certain conditions. The inhabitants of Orleans, or of Kishinev where an infamous pogrom resulted in the death of 49 Jews in 1903, accepted outlandish stories because they were already disposed to feel ill-will toward Jews. They embraced a handy justification for their ill-will and (in the latter case) of the atrocities they went on to commit. But the justifications don’t seem to have been inert: without them, the acts may not have taken place, or may have been less widespread or less serious. For some people they functioned as an excuse, but for those on the fringes they may have functioned as a reason. In fact, it seems impossible to explain the events at Orleans or Kishinev except by citing the kinds of rumors and misinformation Mercier claims to be inconsequential. We can’t explain these events by citing envy or worries about competition alone, because that explanation leaves certain important facts mysterious. Why the Jews and not other successful shopkeepers, or government officials? Handy scapegoats are handy because they are stigmatized, and stigmatization involves belief. The rumors may have taken hold only because people were already disposed to hate and despise Jews, but they were disposed to hate and despise Jews in very important part due to centuries of previous rumors and propaganda.</p><p>At the same time, Mercier is persuasive that it is much harder to shift people’s firm beliefs than is usually thought. Propaganda, advertising, and rumor have very limited power to move people to reject a belief that is entrenched to any significant degree (on the other hand, as we will see, it is often trivially easy to shift people from one belief to an opposed belief when the first is not entrenched, even when people take themselves to be fervently committed to it). He is also persuasive that we are very much less likely to accept rumors and conspiracy theories when they are seen by us as having “serious practical consequences” for our lives (as opposed to the lives of others for whom we have little sympathy). But the limited power of propagandists is sometimes enough to bring about serious consequences.</p><p>Propagandists can play to our prejudices and make our beliefs more extreme and us more likely to act on them. They can also sometimes take advantage of decreased vigilance with regard to beliefs we see as inconsequential for ourselves by dissimulating the consequences, and they can have spectacular success when the consequences are distant and abstract. Were the consequences of our beliefs about climate change more easily perceptible and more personal, we might be less apt to accept conspiracy theories about it. Because the consequences are far removed from individual behavior, however, we aren’t vigilant. Our relative credulity on this topic helps to explain why we face a climate crisis with little political will to address it.</p></blockquote><p></p><p style="text-align: right;">p. 34-35</p><p><br /></p><p></p><blockquote><p>We are, as I’ve already noted, epistemic individualists, and we tend to be confident of our intellectual powers. Readers of a book like this one are particularly likely to have a high (and probably well-founded) opinion of their capacities. Surely I exaggerate the degree to which epistemic pollution is an obstacle to belief? Surely you (dear reader) can, with sufficient effort and application, sort through the lies and the fog, and come to an accurate assessment of the evidence? You are (very probably) in a much better epistemic position than most people. It’s not just that you are well-educated and (again, very probably) more intelligent than average. It’s not just that you probably have research skills that most people lack. You are also (very probably) epistemically luckier than most. As a consequence of your socialization (from family through to prestigious academic institution), you have acquired dispositions to trust reliable sources. You know enough to distinguish legitimate institutions from diploma mills; you have some idea of the degree of legitimacy conferred by a publication in Nature or Science. You are alert to signs of predatory publishers and on the lookout for industry funding. You are therefore protected, to some degree, from epistemic pollution.</p><p>For all these reasons, you’re indeed more likely than most to get things right when you (attempt to) judge for yourself. But that’s not because you’re a counterexample to my claims: it’s because you fit my model so well. It’s because you defer well that you do well. When you attempt to judge for yourself, you actually engage in social cognition; and that’s why you tend to get things right. You can reliably adjudicate between David Irving and his many critics, between climate scientists and denialists, between anti-vaxxers and genuine experts. But while it may seem to you that you do so well (epistemic individualist that you are) through the power of your unaided reason, a very important part of the explanation for your success is that you defer so fluently and appropriately. You owe your success to the way in which you are embedded in epistemic networks. Even so, I bet even you sometimes go wrong. Your capacities, and your disposition to defer, only get you so far. You live in an environment that is unreliable, in which frauds and fakes mimic the cues to reliability you rely on. Sometimes—I bet—you fall for their tricks. I certainly have.</p></blockquote><p></p><p style="text-align: right;">p. 122-123</p><p><br /></p><p></p><blockquote>If we’re to bring people to believe better, it won’t be by asking them to behave more responsibly or by inculcating the epistemic virtues in them; not primarily and—I bet—not very importantly either. Epistemic humility, open-mindedness, care in evidence-gathering—these all good things (in their place). But they’re no solution to the problem of believing better, largely because it’s extremely difficult, and perhaps impossible, reliably to judge when they’re called for and when they’re not. They’re dispositions that can as easily lead away from the truth as toward it (Levy & Alfano 2019). More pointedly, it’s simply false that the epistemic virtues and their responsible application enable the person reliably to track truths. To the extent she succeeds, it is her embedding in appropriate epistemic and social networks that enables her success.</blockquote><p></p><p style="text-align: right;">p. 125</p><p><br /></p><p></p><blockquote>Once we see that (most) nudges work by offering implicit testimony to agents, we’re in a good position to see that many of their opponents have got things completely backwards. They demand, in effect, that we leave things as they are so that people are offered misleading testimony, rather than change the context of choice so that people are offered testimony that genuinely tracks option quality. Though they don’t recognize it, they’re advocating the deception of others, rather than taking steps to ensure that they’re told the truth. That’s not respectful of agency: quite the opposite. Nudging well is offering honest testimony, and refusing to nudge is refusing to ensure that bad testimony is no longer offered.</blockquote><p></p><p style="text-align: right;">p. 145</p><p><br /></p><p></p><blockquote>we needn’t see the legacy of the Enlightenment as exhausted by this heavy emphasis on individual rationality, in what Kant regards as its mature form (“without the guidance of others”). Rationality, in its fullest sense, is, roughly, the deployment of cognition in the effective service of truth by appropriate response to the evidential content of information. Many psychologists and philosophers see us as rationally irrational: we deploy our cognition in the effective service of truth but we do so through the use of heuristics and other fast and frugal processes that do not respond appropriately to the content of our information. We respond irrationally—in ways that are not warranted by our evidence—but we’re rational to do so. On my account, we are rationally rational. We respond to the higher-order evidence encoded in our envi- ronment and in the assertions of others, by deferring to them or even self-attributing beliefs. We do so in the service of truth. We’re rational animals after all, even if our rationality is somewhat different to how we imagined it. We need to have the courage to use one another’s understanding as well as our own.</blockquote><p></p><p style="text-align: right;">p. 153</p><p><br /></p><p>The concluding chapter 6 deals with nudging. (You can safely skip directly to it, but you may also want to read the whole thing).</p><p>Two things (at least) about nudging have always troubled me: 1) the fact that it is done without (and often in what is perceived to be in direct opposition to) the nudgees wishes -- both regarding the nudging itself and its intended result; and 2) that it aims to preserve a false image of what individual rationality entails (many on the right seem to insist on the natural and universal raw power of individual rationality and its conduciveness to long-term beneficial collective outcomes, while at the same time insisting on the need for concealed manipulation).</p><p>To this I would add that 3) to the extent we are (individually and/or collectively) rational and/or humble we should design or nudges consciously, openly and collectively, thus exercising a kind of Odyssean self-control of which I think we are in fact capable - even though we often shirk it.</p><p>And 4) that traditional nudging never really seems to take as its starting point individual or collective well-being, truth, and long-term sustainability, but rather aims to put a benevolent gloss on essentially short-term economic imperatives.</p><p>Anyway, Levy argues that nudging, properly done, needn’t suffer from any of these criticisms. His main point is that, to the extent we are individually rational at all, we are so <i><b>because</b></i> we are social, heuristic-using animals that have the capacity to take part in a potentially constructive cultural evolution. Mismatch and “pollutants” are always a problem and a risk, and nothing is ever guaranteed, but by managing the epistemic environment we can harness the power of or quirks and mitigate the risks. (Cue Jürgen Habermas and Danish epistemologist Klemens Kappell.)</p><p>Actually, they’re not even ”quirks” (not just, at best, ecologically valid, as Mercier and Gigerenzer argue) but rational considerations in the truest sense. The conformity “bias” and the prestige “bias” are wholly rational, even if they are sometimes contained to System 1.</p><p>This leads Levy to (ever so subtly) advocate coercive measures. We know we need the proper scaffolding. Let’s not fool ourselves into thinking (or pretending) that we don’t, and let us together design the ropes that we would want (beforehand) to tie us to the mast.</p><p>More specifically, we should make sure that indicators of popularity and prestige actually track utility, competence and truth.</p><p>This is pretty much what I felt before, but could not articulate.</p><p>But Levy has taught me on thing: I, too, have been to optimistic about the potential for individual rationality. Definitely not in the way Mercier, Sperber, Gigerenzer, Scott Alexander (?) and others are -- i.e. saying that if we each just “do our thing” most things will work out according to some cosmic plan for the best (possible outcome). Rather in the sense that I am, or have been, a staunch believer in the power of (individual) epistemic virtues. I now tend to accept that these are impotent in comparison to the more mundane (but possibly both ecologically and rationally sound) heuristics that we all share as (unwitting) collaborators in cumulative culture-building.</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-87159891478003845152022-02-10T19:53:00.006+01:002022-02-14T16:37:11.064+01:00Om MelancholiaTittar på Melancholia nu. (VBW ska nu prata om den i nya avsnittet.) Den besannar mina värsta farhågor (det är inte utan anledning jag har undvikit den hittills) och är bland det mest outhärdliga jag genomlidit i filmväg.<div><br /></div><div>Jag har generellt sett mycket svårt att begripa storheten i många av de filmer (och andra former av konstyttringar) som tenderar att perkolera till toppen av professionella tyckares topplistor, och jag funderar ofta på om det är dem eller mig det är fel på.</div><div><br /></div><div>Jag skulle kunna skriva en uppsats om allt som retar mig med den här filmen. (En annan uppsats, alltså.)</div><div><br /></div><div>Jag stör mig också ofta på VBWs frekventa diskussioner om olika konstyttringar och mediala fenomen, och även här funderar jag ständigt på om de bara poserar, eller om de på allvar tycker att det är rimligt att tillmäta så stort allvar till fenomen som jag i de flesta fall finner (i bästa fall) ointressanta.</div><div><br /></div><div>Jag stör mig också (i förväg) på flertalet - mestadels förutsägbara - argument för dessa fenomens föregivna storhet. I mina öron låter de ofta tillkämpade, ytliga och falska.</div><div><br /></div><div>När det gäller just depression, ångest etc. och klarsyn, så är det lite av min ”specialitet”. För mig är det ganska uppenbart att dessa korrelerar och har ett närmast definitionsmässigt släktskap. Kalla mig Schopenhauer.</div><div><br /></div><div>Kanske kan Melancholia sägas delvis handla om detta, eller åtminstone om depression som sådan. Men inte på ett sätt som tillför något (för mig), snarare tvärtom.</div><div><br /></div><div>Jag skriver det här samtidigt som jag tittar på filmen, som ett sätt att stå ut. Inte för att jag blir berörd på ett positivt sätt utan för att jag blir oerhört frustrerad och tycker filmen är pinsam. (Enbart det faktum att Tristan och Isolde mjölkas besinningslöst diskvalificerar hela projektet i mina öron. Så himla banalt.)</div><div><br /></div><div>Jag har en ganska omfattande teori om varför den här filmen och många andra ser ut som de gör, och mottas som de gör. Levereras vid ev. förfrågan.</div><div><br /></div><div>Jag misstänker starkt att VBW kommer att räkna upp det ena skälet efter det andra till varför filmen är bra, och varför jag borde tycka det; och jag misstänker att jag kommer att underkänna de allra flesta, och att mina negativa åsikter om VBW kommer att förstärkas, i enlighet med delar av min teori. (Jag tycker fortfarande att VBW är jättebra på många sätt, men det finns några saker jag retar mig på.)</div><div><br /></div><div>Som du förstår har jag inte riktat 100 % uppmärksamhet på filmen (jag har ju skrivit) och kanske har jag missat något väsentligt. Men de första 45 minuterna borde ju rimligtvis ha motiverat mig att fokusera. (Det var efter dem jag började skriva.). Kanske var det meningen att inledningen skulle gallra bort oss mindre förfinade själar, så att den sanna kultureliten kan stoltsera med att det krävs disciplin och känsla för att ”tränga in” i konstverket?</div><div><br /></div><div>Efter att nu åter ha tittat koncentrerat på den sista halvtimmen så tänker jag:
Kanske kan man se filmen som en generaliserad ”Don’t Look Up”. Kanske kan man djupt erfara att filmen speglar ens egna känslor av vanmakt, sorg och frustration (tragiskt uppblandade med hopp, empati och välvilja). Kanske ger filmen utlopp för ett tyst vrål.
Kanske är du Claire, och jag Justine (fast inte alls lika tuff).
Det kan jag känna sympati med. Och mina lätt autistiska och asociala utgjutelser om hantverkets pretentioner och klumpighet väger då ganska lätt.</div><div><br /></div><div>Tjolöholm är lite kul. De miljöerna känner man väl.</div><div><br /></div><div>Nu har jag läst lite på nätet, och sett ungefär det jag förväntade mig. Förutsägbart nog säger Trier själv att det grandiosa är ”medvetet vulgärt”. Självklart! Men även han själv verkar i efterhand ha tyckt att det blev lite väl mycket kitsch. Och varför kitsch över huvud taget? Ett väldigt märkligt ”konstnärliga” beslut.</div><div><br /></div><div>Och självklart är filmen, tillsammans med två andra, en konstnärs sätt att bearbeta sin egen (temporära) depression. För en rutinerad och luttrad typ som jag, framstår det bara som egocentriskt.</div><div><br /></div><div>Och så en massa mer eller mindre obskyra symboler, referenser och metaforer som inte tillför någonting utan endast tjänar som ett slags fernissa eller billig patinering. Ironiskt nog är den ”balanserande” dogma-realismen bara ytterligare ett irritationsmoment.</div><div><br /></div><div>Det här är inte bara estetiska invändningar: Om man verkligen vill uppmärksamma depression (eller livets eventuella hopplöshet, eller konkreta hot) så är det rent ut sagt oförskämt att låta det bli konst(igt) för konst(ighet)ens skull, eller för att plocka enkla poäng (av folk som investerat pengar och prestige i att vidmakthålla illusionen av viktighet) i Cannes.</div><div><br /></div><div>Och självklart är karln kontroversiell både i och utanför sina verk - det gynnar varumärket, vare sig det är spelat eller inte.</div><div><br /></div><div>För att inte tala om alla proffsrecensenters citerade plattityder. Suck.</div><div><br /></div><div>Faktum är - och här avslöjar jag väl min bristande sofistikation - att även de obligatoriska hyllningarna av skådespelarprestationerna klingar falskt i mina öron.</div><div><br /></div><div><br /></div><div>Uppdatering 14 februari</div><div><br /></div><div>Jag hatar VBWs samtal om Melancholia. Det kommer att bli svårt för mig att ta dem på lika stort allvar i framtiden.</div><div><br /></div><div><div>De utgår från att varje scen, replik, skådespelarinsats, regibeslut, kameravinkel etc. är ett resultat av väl övervägda och goda konstnärliga beslut. För mig är det uppenbart att de flesta inte är det. Tvärtom.</div><div><br /></div><div>De resonerar baklänges: Eftersom det här är en film av en känd regissör, med kända skådespelare m.m. så måste den vara bra. Alltså är uppgiften att förstå och förklara varför den är bra. Men den är inte bra. Den är riktigt dålig, även rent hantverksmässigt.</div><div><br /></div><div>Varje scen, karaktär och replik ger (för mig) upphov till en mängd frågor och invändningar. Varför gör eller säger karaktären så här? Vilka gissningar förväntas jag göra och vilka slutsatser förväntas jag dra om vad som hänt tidigare och hur det eventuellt har lett fram till den aktuella situationen. Jag kan inte hitta tillfredsställande svar på dem, och ingen röd tråd.</div><div><br /></div><div>Karaktärerna är obegripliga och orealistiska och inga försök ges att motivera dem. En mängd till synes irrelevanta detaljer och trådar kastas ut till synes slumpmässigt.</div><div><br /></div><div>Men för någon som har bestämt sig för att bakom en så här omtalad film måste det finnas goda skäl till varför den är exakt som den är, så finns det naturligtvis oändliga möjligheter att konfabulera. </div><div><br /></div><div>För mig är skådespelarinsatserna dåliga, troligen delvis för att skådespelarna kämpar med ett obegripligt manus och dålig regi. Karaktärerna är platta karikatyrer som gör och säger helt orimliga saker och de har ingen tydlig roll i händelseutvecklingen. Hur har de överhuvud taget hamnat där de är, tillsammans, och hur ser deras historier ut?</div><div><br /></div><div>De viktigaste frågorna, som varför Justine är deprimerad, och hur hon känner och tänker, och om detta skulle förändras av olika faktorer, lämnas obesvarade.</div><div><br /></div><div>Är planetkollisionen en metafor? För vad? För vem? (Här finns gott om utrymme för tvärsäkra förstigsigpåare, men faktum kvarstår: det finns ingen tydlighet eller konsekvens i detta.)</div><div><br /></div><div>Är Justine klarsynt eller är hon bara deprimerad? Är de andra, och därmed vi tittare, förnekare och förträngare?</div><div><br /></div><div>O.s.v.</div><div><br /></div><div>Och återigen: Kirsten Dunst är varken snygg (vilket VBW verkar tro ingår som en del i castingen och i hur vi förväntas tolka hennes och andras beteenden) eller en bra skådis. De andra skådisarna, möjligtvis med undantag för Keifer Sutherland, sysslar mest med påtvingad slapstick.</div><div><br /></div><div>Här är VBW som mest pretentiösa, spelat sensibla och okritiska. Tänk om de hade haft samma ingång till det här spektaklet (och hela filmindustrin, och konst i allmänhet) som de har till hjärnavbildningsstudier.</div></div><div><br /></div>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-54401139983320353232022-02-04T19:01:00.005+01:002022-02-05T10:27:42.591+01:00Om politisk närsynthet<p>Utdrag från Roman Krznaric: The Good Ancestor (2020), s. 164-168</p><p><br /></p><p>"'The origin of civil government,' wrote David Hume in 1739, is that 'men are not able to radically cure, either in themselves or others, that narrowness of soul, which makes them prefer the present to the remote'. [1] The Scottish philosopher was convinced that the institutions of government, such as elected representatives and parliamentary debates, were needed to temper our impulsive and selfish desires and foster society's long-term interests and welfare.</p><p>"If only.</p><p>"Today, Hume's view appears to be wishful thinking, since it is so startlingly clear that politicians and the political system itself have become a cause of rampant short-termism rather than a cure or it. While representative democracies in the Western world have evolved long-lasting institutions such as civil services, police forces and judiciaries, they equally exhibit what can be called 'political presentism': a bias towards prioritising short-term political interests and decisions, and in favour of current over future generations. [2] When the Czech prime minister Andrej Babis was asked in June 2019 why he had blocked an agreement to commit EU member states to reducing their carbon emissions to net zero by 2050, he replied, 'Why should we decide 31 years ahead of time what will happen in 2050?' [3] The ruling political class typically refuse to see the future as their responsibility.</p><p>"The affliction of political presentism has roots in five factors that pervade the nature of democracy itself. First is the temporal trap of electoral cycles, an inherent design limitation of democratic government that produces short political time horizons. [4] Time itself has been cycled into the ballot box, with politicians and their parties focusing with blinkered attention on whatever it will take to entice voters at the next election. Back in the 1970's, the economist William Nordhaus identified this problem as the 'political business cycle', noticing that governments would repeatedly expand their spending in the run up to elections and then introduce austerity measures once they had gained office to rein in their now overheating economies. His concern was that this could generate 'purely myopic policy, where future generations are ignored'. [5] The result is that long-term issues from which politicians can make little immediate political capital, such as dealing with ecological breakdown or pension reform, are often kept on the back-burner.</p><p>"A second factor is the power of special interest groups, and especially corporations, to secure near-term political favours for themselves, while passing the longer-term costs onto the rest of society. [6] This is hardly a new problem: in 1913 an exasperated Woodrow Wilson declared that 'the government of the United States is the foster child of special interests ... the big bankers, the big manufacturers, the big masters of commerce. [7] More recently, Al Gore announced that 'American democracy has been hacked - and the hack is campaign finance.' [8] When fossil fuel companies successfully lobby governments for the right to drill and frack on public land or to manage to block carbon-cutting legislation, they are holding the future to ransom in the name of shareholder returns. Similarly, in the wake of the 2008 financial crisis, US and UK banks that were responsible for the crash used their political influence to secure massive taxpayer-funded bailouts that amounted to a short-term fix rather than a long-term reform. According to Jared Diamond, one of the key causes of the collapse of civilisations is when 'the interests of the decision-making elite in power clash with the interests of the rest of society. Especially if the elite can insulate themselves from the consequences of their actions'. [9] We should be wise to take note.</p><p>"The deepest cause of political presentism is that representative democracy systematically ignores the interests of future people. The citizens of tomorrow are granted no rights, nor - in the vast majority of countries - are there public bodies to represent their interests or potential views on decisions taken today that will undoubtedly affect their lives. [10] This is a blind spot so enormous that we barely notice it: in the decade I spent researching democratic governance as a political scientist, it simply never occurred to me that future generations are disenfranchised in the same way that slaves and women were in the past. But that is the reality, and that is why hundreds of thousands of school students around the world have been striking to get rich countries to reduce their carbon emissions: they have had enough of democratic systems that render them voiceless and powerless. It is also why so many young people in the UK - especially those below the voting age - felt betrayed by the result of the Brexit referendum: since over-65s were more than twice as likely as under-25s to vote to leave the European Union, older voters had a major impact on a decision with long-term consequences that they would scarcely have to live with themselves. [11]</p><p>"Digital drivers, such as social media and 24/7 news cycles, have magnified the problem of political presentism. While the growth television as a medium of mass communication from the 1950s helped launch a new age of sound bites and political spin, we now find ourselves living in 'Twitterocracies,' where our political representatives spend much of their time giving instant opinions on social media and cable news-channels, and engaging in constant reputational warfare to ensure they are trending. [12] A single tweet from Donald Trump can quickly cascade into a full-blown political drama that occupies politicians and the media for days. The result is to foreshorten political time by distracting public attention from longer-term and less sweet-worthy 'slow news', whether an intensifying drought in sub-Saharan Africa or a new intergovernmental report on the growing resistance of common diseases to antibiotics. [13]</p><p>"A final political challenge lies not with democratic government directly but with the larger body in which it exists: the nation state. When nation states first emerged in the eighteenth and nineteenth centuries and replaced the old order of empires and principalities, they were not an especially dangerous source of short-termism. Italy and France, for instance, had long-term visions to create a strong sense of national identity, along with public institutions including civil services and education systems. [14] But times have changed. Many of today's most acute long-term concerns, such as the climate crisis, are global in nature and require global solutions. There may be no greater problem of collective action than trying to get scores of countries, which often have vastly different cultures, histories, economies and priorities, to overcome their differences and find common ground. On rare occasions cooperation takes place, as with the Montreal Protocol to protect the ozone layer in 1987, but more typically, individual nation states focus on their particular interests rather than on shared long-term risks. A country like the US or Australia might refuse to ratify a global agreement on carbon reductions because it threatens its mining industry or a slowdown of its economy. Another (think India, Pakistan or Israel) might opt out of a nuclear non-proliferation treaty if it wants to develop its own nuclear weapons. Even relatively homogeneous regions, such as the European Union, have trouble reaching agreements on issues like the number of refugees each member state should take or how many fish they are allowed to catch.</p><p>"Just like my 11-year-old twins, nation states are constantly bickering, always wanting the largest slice of the cake, and doing their best to avoid their share of the housework. Unlike my twins, nation states show no sign of growing out of it."</p><p>---</p><p>[1] David Hume, A Treatise of Human Nature (John Noon, 1739), Book 3, Section 7.</p><p>[2] Dennis Thompson, 'Representing Future Generations: Political Presentism and Democratic Trusteeship', Critical Review of International and Political Philosophy, Vol. 13, No. 1 (2010): p. 17; Boston, p. xxvii.</p><p>[3] https://www.independent.co.uk/news/world/europe/climate-change-2050-eu-eastern-europe-carbon-neutral-summit-countries-a8968141.html</p><p>[4] Michael K. MacKenzie, 'Institutional Design and Sources of Short-Termism', in Iñigo González-Ricoy and Axel Grosseries (eds.), Institutions for Future Generations (Oxford University Press, 2016), p. 27.</p><p>[5] William Nordhaus, 'The Political Business Cycle', Review of Economic Studies, Vol. 42, No. 2 (1975): p. 177, p. 179, p. 184.</p><p>[6] MacKenzie, pp. 28-9</p><p>[7] Quoted in Mark Green (ed.), The Big Business Reader on Corporate America (Pilgrim Press, 1983), p. 179.</p><p>[8] https://222.oxfordmartin.ox.ac.uk/videos/view/317.</p><p>[9] Diamond, Collapse, p. 430</p><p>[10] MacKenzie, pp. 29-30; Barbara Adam, Time (Polity Press, 2004), pp. 136-43; Sabine Pahl, Stephen Sheppard, Christine Boomsma and Christopher Groves, 'Perceptions of Time in Relation to Climate Change', WIRESs Climate Change, Vol. 5 (May/June 2014): p. 378; Ivor Crewe and Anthony King, The Blunders of our Government (Oneworld, 2014), p. 365; Simon Caney, 'Political Institutions and the Future', in Iñigo González-Ricoy and Axel Grosseries (eds.), Institutions for Future Generations (Oxford University Press, 2016), pp. 137-8.</p><p>[11] http://yougov.co.uk/topics/politics/articles-reports/2016/06/27/how-britain-voted.</p><p>[12] Oxford Martin Commission, 'Now for the Long-Term: The Report of the Oxford Martin Commission for Future Generations', Oxford Martin School, Oxford University (2013), pp. 45-6.</p><p>[13] https://www.who.int/antimicrobial-resistance/interagency-coordination-group/IACG_final_report_EN.pdf.</p><div>[14] Eric Hobsbawm, The Age of Capital, 1848-1875 (Weidenfeld & Nicolson, 1995), p. 82-97.</div>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-56595508269365670032022-02-04T18:57:00.003+01:002022-02-04T18:57:22.266+01:00Om digitalisering, desinformation, konspirationstänkande m.m.<p>Utdrag från Åsa Wikforss: Den digitala demokratin – drömmar och mardrömmar. Ur <a href="https://vardemokrati.se/wp-content/uploads/2022/01/Demokratinochdigi.pdf" target="_blank">Demokratin och digitaliseringen</a>, s. 34-53.</p><p>”Det finns olika former av mer omfattande och demokratiskadlig desinformation. Till de mer omdiskuterade hör konspirationsteorier. Kännetecknande för dessa är att de utger sig för att förklara ett händelseförlopp, till exempel en viss utveckling i samhället, med hänvisning till att en grupp (onda) människor i hemlighet har gått samman och agerat för att uppnå något som gynnar den egna gruppen. Ambitionen att förklara ett skeende har konspirationsteorin gemensamt med vetenskapliga teorier, men det som är speciellt med konspirationsteoretiska förklaringsmodeller är att man uteslutande hänvisar till mänskliga avsikter. Man förklarar inte uppkomsten av covid-19 genom att hänvisa till slumpmässiga genetiska mutationer, utan genom att hänvisa till avsiktliga handlingar utförda i hemlighet, till exempel på laboratoriet i Wuhan. En annan, helt avgörande, skillnad är hur man förhåller sig till evidens. Vetenskapliga teorier testas genom systematisk insamling och utvärdering av evidens, av experter utbildade i ämnet och med hjälp av vetenskapliga metoder, medan det ligger i konspirationsteorins natur att dessa vanliga tillvägagångssätt avvisas. Det som ifrågasätts är just etablerade sätt att samla in evidens och de vanliga kunskaps- institutionerna (medierna och forskningen). Det ligger också i en konspirationsteoris natur att den inte låter sig falsifieras. Eventuell motevidens avvisas genast som ytterligare bevis för hur omfattande konspirationen är.</p><p>”Dessa särdrag hos konspirationsteorier gör att de får konsekvenser för det demokratiska samhället. För det första medför sådana teorier stora kunskapsmässiga skador. Eftersom en konspirationsteori inte bara innebär ett ifrågasättande av enskilda fakta, utan också antagandet att vi är systematiskt förda bakom ljuset av agenter som är i maskopi med våra kunskapsinstitutioner, kommer hela samhällsbilden i gungning. Vanliga sätt att avgöra ett faktapåståendes sanning avvisas, vilket innebär att det är mycket svårt att komma förbi oenigheten. Det demokratiska samtalet förutsätter enighet när det gäller grundläggande fakta, en enighet mot bakgrund av vilken den politiska oenigheten kan hanteras och olika politiska förslag kan utvärderas. När faktaoenigheten blir alltför stor och alltför ohanterlig riskerar därför också den politiska oenigheten att bli alltför stor och alltför ohanterlig. Den politiska kompromissen blir svårare och den känslomässiga polariseringen förstärks. Utan tvekan är utvecklingen i USA särskilt drastisk, men det är värt att minnas att också i Sverige görs systematiska försök att så tvivel vad gäller valsystemets pålitlighet.</p><p>”För det andra medför sådana teorier stora skador när det gäller tilliten till det demokratiska samhällets institutioner och därmed till demokratin som sådan. Detta förstärks av antagandet om en svartvit motsättning mellan de onda, moraliskt korrupta konspiratörerna, och det hederliga, bedragna folket. Hur pass stora skadorna är beror lite på teorin, men det ligger i konspirationsteoriernas natur att misstron sprider sig som ringar på vattnet. Det som kanske börjar med en teori om hur läkemedelsföretagen mörkar sanningen om vaccin, sprids snart till att omfatta andra aktörer – forskarsamhället, medierna, myndigheterna, politikerna, domstolarna. Allra skadligast är konspirationsteorier riktade mot demokratins grundbult, valsystemet, vilket den dramatiska utvecklingen i USA under Trumps presidentskap illustrerar. Om människor tappar tron på detta tappar de också tron på den egna poli- tiska makten och tanken på att samhället går att förändra på demokratisk väg, via röstsedeln. Då kvarstår bara ett sätt att förändra samhället – våldet. I maj 2021 visar opinionsundersökningar att 28 procent av de republikanska väljarna anser att saker och ting har spårat ur så pass mycket i samhället att sanna patrioter har rätt att ta till våld. Utan tvekan är utvecklingen i USA särskilt drastisk, men det är värt att minnas att också i Sverige görs systematiska försök att så tvivel vad gäller valsystemets pålitlighet.”</p><div><br /></div>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-43795766091813282122022-02-04T18:40:00.005+01:002022-02-04T18:58:54.812+01:00Risk: Sannolikhet och programmering<p>En spännande sannolikhetsfråga, lite programmering, och lite om relativ frekvens och de stora talens lag</p><p>I spelet Risk ingår ett moment där en spelare får två tärningar och en annan spelare får tre tärningar. Båda spelarna slår sina tärningar och räknar det totala antalet prickar. Om spelaren med två tärningar får minst lika många prickar som spelaren med tre tärningar så vinner spelaren med två tärningar. (Alltså, om båda spelarna får samma antal prickar så vinner spelaren med endast två tärningar). Annars vinner spelaren med tre tärningar.</p><p>Hur ofta vinner spelaren med två tärningar? Hur stor fördel är det att ha tre tärningar? Hur stor fördel är det att vinna om antalet prickar blir detsamma för båda spelarna?</p><p>Alltså, hur stor sannolikhet är det att spelaren med två tärningar vinner?</p><p>Svaret går att räkna ut för hand. Men det är ganska svårt.</p><p>Ett annat sätt att svara på frågan är att simulera många spel genom att skriva ett program som slumpar fram tärningskasten, gång på gång på gång... och sedan räknar hur många gånger spelarna vinner. Ju fler spelomgångar som simuleras, desto närmare kommer vi svaret.</p><p>Här kommer ett exempel. Du kan själv testa att köra programmet genom att kopiera koden och gå till:</p><p>https://colab.research.google.com</p><br /><br /><span style="font-family: courier;">import random</span><div><span style="font-family: courier;"><br /></span><div><span style="font-family: courier;">vinst_spelare_1 = 0</span></div><div><span style="font-family: courier;">vinst_spelare_2 = 0</span></div><div><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div><span style="font-family: courier;">for i in range(100):</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span>tarning_1 = random.randint(1,6)</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span>tarning_2 = random.randint(1,6)</span></div><div><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span>spelare_1 = tarning_1 + tarning_2</span></div><div><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span>tarning_3 = random.randint(1,6)</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span>tarning_4 = random.randint(1,6)</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span>tarning_5 = random.randint(1,6)</span></div><div><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span>spelare_2 = tarning_3 + tarning_4 + tarning_5</span></div><div><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span>if spelare_1 >= spelare_2:</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span>vinst_spelare_1 = vinst_spelare_1 + 1</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span>else:</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span>vinst_spelare_2 = vinst_spelare_2 + 1</span></div><div><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div><span style="font-family: courier;">print('Spelaren med två tärningar vann i', round((vinst_spelare_1/(vinst_spelare_1 + vinst_spelare_2))*100, 2), '% av omgångarna')<br /></span><br /><p><br /></p><p>Vad händer om du ändar talet 100 (på den fjärde raden) till 1000?</p><p>Vad händer om du ändrar talet till 1000000?</p><p><br /></p><p>Ett betydligt effektivare program som går igenom alla 6^5 = 7 776 möjliga utfall och ger det exakta svaret:</p><br /><br /><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;">import random<br /></span></div></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;">vinst_spelare_1 = 0</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;">vinst_spelare_2 = 0</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;">for tarning_1 in range(1,7):</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><span> </span>for tarning_2 in range(1,7):</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span>for tarning_3 in range(1,7):</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span>for tarning_4 in range(1,7):</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span>for tarning_5 in range(1,7):</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span>if (tarning_1 + tarning_2) >= (tarning_3 + tarning_4 + tarning_5):</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span>vinst_spelare_1 = vinst_spelare_1 + 1</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span>else:</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span>vinst_spelare_2 = vinst_spelare_2 + 1</span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div style="text-align: left;"><span style="font-family: courier;">print('Spelaren med två tärningar vinner i exakt', round((vinst_spelare_1/(vinst_spelare_1 + vinst_spelare_2))*100, 2), '% av alla möjliga fall')</span></div><div style="text-align: left;"><br /></div><div><p><br /><br />I en variant av spelet är är det endast den tärning som visar flest prickar som vinner. Hur stor är då sannolikheten för att spelaren med två tärningar vinner?</p><br /><br /><span style="font-family: courier;">import random</span></div><div><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div><span style="font-family: courier;">vinst_spelare_1 = 0</span></div><div><span style="font-family: courier;">vinst_spelare_2 = 0</span></div><div><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div><span style="font-family: courier;">for tarning_1 in range(1,7):</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span>for tarning_2 in range(1,7):</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span>for tarning_3 in range(1,7):</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span>for tarning_4 in range(1,7):</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span>for tarning_5 in range(1,7):</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span>if max(tarning_1, tarning_2) >= max(tarning_3, tarning_4, tarning_5):</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span>vinst_spelare_1 = vinst_spelare_1 + 1</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span>else:</span></div><div><span style="font-family: courier;"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span>vinst_spelare_2 = vinst_spelare_2 + 1</span></div><div><span style="font-family: courier;"><br /></span></div><div><span style="font-family: courier;">print('Spelaren med två tärningar vinner i exakt', round((vinst_spelare_1/(vinst_spelare_1 + vinst_spelare_2))*100, 2), '% av alla möjliga fall')</span></div></div>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-9184604041734945532022-01-27T18:02:00.003+01:002022-01-27T18:07:05.219+01:00En uppgift om sannolikhet, statistik och vetenskap<p>En antologi* har 8 författare; 4 män och 4 kvinnor.</p><p>Kapitlens ordning är sådan att det första har skrivits av en kvinna, det andra av en man, det tredje av en kvinna, o.s.v. Varannan damernas, alltså.</p><p>Du tycker att det verkar vara ett märkligt sammanträffande. Är det en slump, eller kan det vara så att antologins redaktör medvetet har placerat kapitlen i denna ordning?</p><p>Du vill alltså veta hur stor sannolikheten är att kapitlen har hamnat på ett sådant sätt, om redaktören INTE har gjort ett medvetet val. Alltså, hur stor är sannolikheten att det bara råkat bli ”varannan damernas” av en slump?</p><p>Denna sannolikhet motsvarar det vi tidigare har kallat signifikans.</p><p>Om vi är forskare som undrar om det kan vara så att redaktörer har en tendens att sortera kapitlen på det här sättet så formar vi nollhypotesen:</p><p>H_0: Redaktörer har INTE en sådan tendens. Kapitlens ordning ÄR slumpmässig.</p><p>…och en forskningshypotes:</p><p>H_1: Kapitlens ordning är INTE slumpmässig (och det KAN bland annat bero på att redaktörer har en tendens, kanske helt eller delvis omedveten, att varva manliga och kvinnliga författare)</p><p>Notera att forskningshypotesen och nollhypotesen är varandras komplementhändelser. Om den ena inte är sann, så måste den andra vara det.</p><p>Notera också att utgångspunkten, d.v.s. nollhypotesen, är att redaktörer INTE har en tendens att varva män och kvinnor, TROTS att det är detta vi som forskare misstänker.</p><p>Som du vet, så kan vi ALDRIG veta säkert vilken hypotes som är sann, oavsett hur många undersökningar vi gör.</p><p>Vad vi kan göra är att svara på frågan: ”OM nollhypotesen är sann, d.v.s. om vår misstanke INTE är korrekt, hur stor är då sannolikheten att vi ändå skulle upptäcka att kapitlen följer mönstret ”varannan damernas”?</p><p>Denna sannolikhet betecknar vi:</p><p>p( D | H_0 )</p><p>… eller, med ord: ”sannolikheten för data, GIVET att nollhypotesen är sann.</p><p>Återigen: Vi kan ALDRIG ta reda på vilken av våra konkurrerande hypoteser som ÄR sann. Vi kan bara undersöka sannolikheten för att våra undersökningar ska ge de resultat, de DATA, som vi faktiskt ser när vi utför en undersökning OM en viss hypotes är sann.</p><p>Om vi kommer fram till att denna sannolikhet är LITEN (ofta använder man gränsen p < 0.05) så säger vi att våra resultat är SIGNIFIKANTA. Det betyder i så fall INTE att vi då vet att vår misstanke är sann (alltså att redaktörer har en tendens att varva kvinnor och män. Det betyder INTE heller att sannolikheten för att vår misstanke är korrekt är 95 %. Det betyder alltså endast att OM vår misstanke INTE är korrekt så har något ganska osannolikt hänt när vi genomförde vår undersökning.</p><p>Det är ett mycket vanligt misstag att tro att undersökningar ger oss svar på om vår forskningshypotes, eller misstanke, är korrekt. Ett lika vanligt misstag är att tro att signifikans är ett mått på hur sannolikt det är att vår hypotes är korrekt. Så är det alltså INTE.</p><p>Men om vi nu kommer fram till att sannolikheten för att kapitlen ska följa ordningen ”varannan damernas” är liten, d.v.s. om resultatet av vår undersökning är signifikant (p < 0.05)? Vad kan vi säga då?</p><p>Jo, att OM världen är så tråkig att redaktörer INTE följer principen ”varannan damernas” så har något ganska osannolikt hänt. Alltså något ganska ovanligt.</p><p>Vad vi också kan säga är det här:</p><p>ANTINGEN är världen tråkig och vi har bara råkat få se något ganska ovanligt (och ovanliga saker händer ju faktiskt; om sannolikheten för en händelse är 0.05 så innebär det att den faktiskt inträffar ungefär var 20:e gång vi genomför en undersökning)</p><p>ELLER så är det så att världen INTE är tråkig. I så fall kanske det beror på att vår misstanke är korrekt.</p><p>Därför väljer vi att, preliminärt, ”förkasta nollhypotesen”. Vi väljer i stället att tro på vår forskningshypotes, tills vidare. Detta innebär i sin tur att det KAN vara så att vår misstanke är befogad. (Eller så finns det andra, eller fler, anledningar till att kapitlen har hamnat i just den ordning vi har observerat.)</p><p>Åter till uppgiften: Hur stor är sannolikheten att kapitlen följer ordningen ”varannan damernas” av en slump?</p><p>Som du minns från den klassiska definitionen av sannolikhet motsvarar detta kvoten:</p><p>antal gynnsamma utfall (G) / totalt antal utfall (T)</p><p>Din uppgift är alltså att klura ut vilken siffra som ska stå i täljaren (G), och vilken siffra som ska stå i nämnaren (T)</p><p>Ledtrådar:</p><p>För att ta reda på G kan du ställa dig frågan: På hur många sätt kan de 8 kapitlen ordnas så att varannan författare är en kvinna och varannan författare är en man?</p><p>För att ta reda på T kan du ställa dig frågan: På hur många sätt kan de olika kapitlen placeras, totalt?</p><p>Nu är det din tur! Fundera och räkna. Du kommer troligtvis att upptäcka att det är svårt att veta om du har tänkt rätt. Men det finns ett - och endast ett - korrekt svar.</p><p>—</p><p>* En bok där kapitlen är skrivna av olika författare; en samlingsvolym</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-7792424261473625742022-01-22T18:55:00.004+01:002022-01-22T18:55:58.419+01:00Om demonstrationerna mot vaccinpass<div>När jag ser demonstrationerna mot vaccinpass tänker jag: Hur kan de här människorna med att öppet visa att de inte är fungerande samhällsmedlemmar; att de skiter fullständigt i andra och alltid fuskar när allmänna nyttigheter ska fördelas; att de är stolta över detta, och dumma nog att tro att deras argument om frihet har någon relevans överhuvudtaget; att de till yttermera visso ser sig som hjältar och oss som inte demonstrerar som får?</div><div><br />Och hur kan vi acceptera att detta får fortgå, och att medier behandlar det med en neutralitet som åtminstone för mig gränsar till både flathet och ett tvehågset gillande; där många troligen myser lite till mans, både över den ”kreativa konflikten” och åt det faktum att det här verkar visa att yttrandefriheten ändå mår ganska väl?</div><div><br />Som jag ser det är demonstranterna ett gäng illdådare som vädrat morgonluft och insett att de genom skamlös offensiv kan framställa sina uppenbart antisociala tendenser som dygder. Och på sidlinjen står nynazisterna och gnuggar händerna och slänger bränsle på lågorna genom hårresande analogier till judestjärnor. Men går det så går det. Och det gör det ju!</div><div><br />Hur hade reaktionen sett ut om demonstranterna istället utgjordes av oblyga skattefuskare? Eller en förening för folk som vägrar använda säkerhetsbälte eller följa hastighetsbegränsningar - och som ger sig ut på vägarna utan körkort - och som tidigare hållit detta för sig själva men som nu kommer ut med stolthet?</div><div><br />Så går det när ordet frihet har blivit så infekterat att vanligt hederligt folk inte vågar ifrågasätta dess användning av rädsla för att bli ifrågasatta. Detta är en fortsättning på postmodernismen och woke-kulturen, och om vi inte vågar säga ifrån snart så fungerar ingenting längre.</div>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3696365384693046725.post-35497647616467392642022-01-05T17:06:00.002+01:002022-01-05T17:10:01.364+01:00Tittut!<p>De senaste dagarna har filmen Don’t Look Up! kommenterats av bl.a. <a href="https://astralcodexten.substack.com/p/movie-review-dont-look-up" target="_blank">Scott Alexander</a>, Thore Husfeldt och <a href="http://haggstrom.blogspot.com/2022/01/do-look-up.html" target="_blank">Olle Häggström</a>.</p><p>Jag borde inte skriva det här, inte ens om jag hade sett filmen, men…</p><p>Jag vill bara deklarera - kanske inte oväntat- att dit ni går förmår jag jag inte helt följa.</p><p>Jag vet, och jag vet att ni vet, att ni har goda skäl för era ståndpunkter. Jag tror inte heller att jag är en helt naiv platoniker eller totalitarist (även om jag vet att ni vet att jag har tendenser).</p><p>Thore säger att kometen står (eller inte) för klimatförändring. Jag tänker att ändelsen -förnekelse saknas. Den, och dess syskon -förträngning och -förringande.</p><p>Däremot spelar det kanske mindre roll vilket fenomen dessa F vidhäftar, så länge det inbegriper pengar och lättja.</p><p>Mitt liv har sett ut så här: Från det att jag var ungefär fem år började jag uppmärksamma miljöförstörande aktiviteter överallt omkring mig, och kunde inte förstå hur andra människor inte oroades av dem, eller ens insåg att de var farliga. Jag har försökt förstå detta ända sedan dess, och med vissa förfiningar och undantag är mitt svar än idag detta: dumhet och cynism.</p><p>Ja, det finns fler förklaringar. Och det finns argument för varför miljöförstöring inte nödvändigtvis är fel, eller ens ett koherent begrepp.</p><p>Men jag är kvar där, fem år gammal i början av sjuttiotalet, och tänker: Hur mycket miljöförstöring hade vi kunnat undvika fram till idag om vi hade gjort allt för att motarbeta dumhet och cynism?</p><p>Antingen är vi människor så genomdränkta av vår sociala omvärld att det inte ens går att tänka sig att världens befolkning, var och en och tillsammans, på sjuttiotalet skulle ha kunnat förutse de senaste halvseklets utveckling (för visst stod det lika klart då som nu att utsläpp av både koldioxid och annat var skadligt). Detta är i så fall en så dyster bild av mänskligheten att åtminstone jag upplever att vetenskap, filosofi och samhällsdebatt blir helt meningslös.</p><p>Eller så har vi åtminstone delvis möjlighet att se klart och handla därefter. I så fall är en stor del av den miljöförstöring som sker och har skett ett resultat av dumhet och cynism - som hade kunnat undvikas!</p><p>Ni vet, lika väl som jag, att sådan existerar (även om vi kanske inte är helt överens om proportionerna i förhållande till andra fenomen).</p><p>Att prata om annat - epistemologi, ekonomi m.m. - *i stället för* lättja, vinstintresse, status quo-bias etc. - riskerar att skapa moral hazard, alltså ett bekvämt alibi eller gömställe för all den dumhet och cynism som vi *alla* borde kunna vara överens om skulle gå att undvika.</p>bjornhttp://www.blogger.com/profile/09100115733732998284noreply@blogger.com0