Om jag hade haft tid att blogga...
...så skulle jag ha skrivit något om
den här artikeln. Den handlar om det jag nu för tiden brukar kalla "den enda kvarvarande fråga som är värd att diskutera", nämligen vad som egentligen avgör människors politiska ställningstaganden och agerande. Och, i förlängningen, hur vi ska förhålla oss till detta.
Jag läser just nu boken "Plato at the Googleplex" av Rebecca Goldstein. Den är mycket läsvärd och behandlar förstås liknande frågor. Personligen tycker jag att ibland att både artikeln ovan och Goldsteins bok framstår som något naiva, kanske typiskt amerikanska, vilket är intressant i sig. Ett exempel är följande citat ur artikeln:
we still operate in politics and in media as if minds can be changed by the best honed arguments, the most compelling facts. And yet if our political opponents are simply perceiving the world differently, that idea starts to crumble
Citatet framstår som dubbelt anmärkningsvärt, eftersom det ideal som beskrivs inledningsvis rimmar illa med verkligheten, även om man
inte tar dessa relativt nya (eller kanske ändå inte så nya) rön i beaktande. Detta är något som artikelförfattaren egentligen verkar vara medveten om, vilket framgår tidigare i texten:
[This] challenges everything that we thought we knew about politics—upending the idea that we get our beliefs solely from our upbringing, from our friends and families, from our personal economic interests, and calling into question the notion that in politics, we can really change (most of us, anyway)
Kognitiv dissonans? Önsketänkande?
Jag önskar innerligt att alla som önskar en välfungerande demokrati tänker igenom förutsättningarna för en sådan och agerar därefter.
För egen del är jag mest fascinerad av följande paradox, vilken har följt mig genom livet.
the question of how conservatives can have a higher negativity bias, and yet not have neurotic personalities. (Actually, if anything, the research suggests that liberals may be the more neurotic bunch.) Indeed, conservatives tend to have a high degree of happiness and life satisfaction.
Jag är inte helt nöjd med den lösning som föreslås i artikeln.
successfully monitoring and attending negative features of the environment, as conservatives tend to do, may be just the sort of tractable task…that is more likely to lead to a fulfilling and happy life than is a constant search for new experience after new experience.
För att fungera behöver denna förklaring kompletteras med det obekväma konstaterandet att de negativa faktorer som relativt enkelt låter sig kontrolleras oftast ligger nära den egna individen i tid och rum. För att uppnå ett bekymmersfritt tillstånd krävs alltså både ett mått av egocentrism, och en förmåga att förtränga de orosmoment som man inte själv har direkt kontroll över - på det ena eller andra sättet.
---
Tillägg 6/12
How Conservative Brains Are Wired Differently and What This Means for Our Politics
Tillägg 20/12
Why Conservatives Win: George Lakoff Explains Why Framing Is Important and What Democrats Must Learn
