Några tankar efter det inledande kapitlet:
Rothstein anför sju motiv för ekonomisk demokrati, t.ex. i form av kooperativ, och lyfter då bl.a. fram Ostroms forskning, som enligt R visat att lokal demokrati är överlägsen central styrning för att hantera "allmänningens dilemma". R menar att detta går att överföra till "möjligheten att på demokratisk väg säkra företags ekonomiska uthållighet, eftersom företag för de anställda kan ses just som en gemensam resurs".
Något senare förordar R överföring av offentliga serviceuppgifter till kooperativ i en (icke-kapitalistisk) marknadsekonomi. R menar att vänsterns traditionella motstånd mot ett sådant arrangemang är något av en paradox, och tar upp några vanliga - men enligt R ej tillräckliga - motargument, bl.a. fackföreningars oro för underbudskonkurrens och självexploatering.
Jag, som känner mig träffad av R:s anklagelse om "mental blockering", funderar mest på hur just allmänningens dilemma skulle lösas eller minskas (enbart) med ett dylikt arrangemang. Så länge "företaget" (med litet "f") är den resurs som står i centrum, och så länge flera konkurrerande företag opererar på samma allmänning, ter sig detta problem i princip oförändrat för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar