En del av marknadens lockelse ligger i att den inte sätter sig till doms över över de preferenser som den tillfredsställer. Den frågar inte om ett visst sätt att värdera saker är bättre än ett annat. Om någon är villig att betala för sex eller för en njure, och en myndig person är villig att sälja, är ekonomens enda fråga: "Vad kostar det?" Marknaden pekar inte finger. Den skiljer inte mellan höga och låga preferenser. Parterna i en affär avgör själva värdet av det som utbyts. Denna icke-dömande inställning till värden utgör kärnan i marknadstänkandet och kan förklara mycket av dess dragningskraft. Men vi har betalt ett högt pris för vår ovilja att befatta oss med moraliska och andliga frågor samtidigt som vi okritiskt anammat marknaden: vi har tömt det offentliga samtalet på moralisk energi och bidragit till den teknokratiska, förvaltande politik som kommit att prägla samhället.
Michael J Sandel: Vad som inte kan köpas för pengar, Daidalos, 2014, s. 20-21.
Uppdatering 20/1 2015:
Nina Björk i DN 20/1 2015: Vilja kan inte mätas i pengar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar