Dagens ord


Ansvar väger tyngre än frihet - Responsibility trumps liberty

4 jan. 2015

Politisk korrekthet och Galileo-effekten

Patrik Lindenfors länkade till ledaren i DN i dag: Det politiskt korrekta SD. Min reaktion är följande.

Om PK ska betyda något annat än "comme-il-faut" så är det detta: Att sätta upp och agera efter regler som går på tvärs mot individuella intuitioner och önskningar för att på så sätt uppnå en högre moral på samhällelig nivå.

Om man verkligen är "PK" så är man också den första att erkänna att man inte alltid handlar efter eget godtycke - och att detta råkar sammanfalla med det accepterade eller anbefallda - utan tvärtom att man ibland (ofta) känner hur ens egna önskningar står i konflikt med etablerade regler - men att det är just detta som motiverar reglerna.

Att i dag skälla någon för att vara "PK" innebär underförstått att denna någon blint följer regler. Omvänt, att i dag stolt utnämna sig till "icke-PK" innebär underförstått att man minsann kan tänka självständigt.

Om "PK" ska ges en vettig innebörd, så blir resultatet det omvända: Att vara "PK" är då att upplyst följa regler istället för att agera i blint egenintresse; och att vara "icke-PK" innebär att man (mer eller mindre stolt) öppet erkänner att man inte vill följa några andra regler än sitt egenintresse.

Begreppsförvirring kommer alltid att uppstå, ty (i) samhällets moral förändras ständigt; och (ii) de lagar och regler som kodifierar denna moral kommer alltid att släpa efter. Detta leder till att det i varje givet ögonblick kan finnas visst fog för att lyssna till någon som föreslår att aktuella regler inte speglar eller ej optimalt uppfyller "allmänviljan" eller "allas" bästa.

Att med eller utan fog idka eller uppmana till civil olydnad kommer då att framställas om "icke-PK". Här finns en stor risk för Galileo-effekten, d.v.s. att "fritänkaren" felaktigt utgår från att hen är den enda som insett sanningen.

Problemet är alltså att gallra ut falska profeter och att ta vara på de verkliga i den inkrementella förbättringen av (kodifieringen av) samhällets moral. Och lackmus-testet består alltså i att fråga huruvida protester eller nya förslag baseras på egenintresse eller inte.

(Ett ytterligare problem är att avgöra vilka "alla" är, eller i vilkas "egenintresse" något ligger. Det är ju långt ifrån självklart var gränserna för ett "samhälle" går.)

---

Nu när du har läst så här långt, så får du gärna läsa den här texten också:

Stereotyper och fördomar

Uppdatering 11/1: Som en extra bonus rekommenderas debatten Escaping the Moral Maze:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar