Tittut!

De senaste dagarna har filmen Don’t Look Up! kommenterats av bl.a. Scott Alexander, Thore Husfeldt och Olle Häggström.

Jag borde inte skriva det här, inte ens om jag hade sett filmen, men…

Jag vill bara deklarera - kanske inte oväntat- att dit ni går förmår jag jag inte helt följa.

Jag vet, och jag vet att ni vet, att ni har goda skäl för era ståndpunkter. Jag tror inte heller att jag är en helt naiv platoniker eller totalitarist (även om jag vet att ni vet att jag har tendenser).

Thore säger att kometen står (eller inte) för klimatförändring. Jag tänker att ändelsen -förnekelse saknas. Den, och dess syskon -förträngning och -förringande.

Däremot spelar det kanske mindre roll vilket fenomen dessa F vidhäftar, så länge det inbegriper pengar och lättja.

Mitt liv har sett ut så här: Från det att jag var ungefär fem år började jag uppmärksamma miljöförstörande aktiviteter överallt omkring mig, och kunde inte förstå hur andra människor inte oroades av dem, eller ens insåg att de var farliga. Jag har försökt förstå detta ända sedan dess, och med vissa förfiningar och undantag är mitt svar än idag detta: dumhet och cynism.

Ja, det finns fler förklaringar. Och det finns argument för varför miljöförstöring inte nödvändigtvis är fel, eller ens ett koherent begrepp.

Men jag är kvar där, fem år gammal i början av sjuttiotalet, och tänker: Hur mycket miljöförstöring hade vi kunnat undvika fram till idag om vi hade gjort allt för att motarbeta dumhet och cynism?

Antingen är vi människor så genomdränkta av vår sociala omvärld att det inte ens går att tänka sig att världens befolkning, var och en och tillsammans, på sjuttiotalet skulle ha kunnat förutse de senaste halvseklets utveckling (för visst stod det lika klart då som nu att utsläpp av både koldioxid och annat var skadligt). Detta är i så fall en så dyster bild av mänskligheten att åtminstone jag upplever att vetenskap, filosofi och samhällsdebatt blir helt meningslös.

Eller så har vi åtminstone delvis möjlighet att se klart och handla därefter. I så fall är en stor del av den miljöförstöring som sker och har skett ett resultat av dumhet och cynism - som hade kunnat undvikas!

Ni vet, lika väl som jag, att sådan existerar (även om vi kanske inte är helt överens om proportionerna i förhållande till andra fenomen).

Att prata om annat - epistemologi, ekonomi m.m. - *i stället för* lättja, vinstintresse, status quo-bias etc. - riskerar att skapa moral hazard, alltså ett bekvämt alibi eller gömställe för all den dumhet och cynism som vi *alla* borde kunna vara överens om skulle gå att undvika.