Jag skäms faktiskt lite över att läsa Sherman (Deacon). Eller så här: jag är tveksam till om jag borde lägga tid på det när det finns så mycket annat viktigare att läsa.
Jag träffade Deacon för några år sedan; lyssnade till hans föredrag (om AI) och pratade en del med honom efteråt. Jag fick samma intryck då som nu, när jag läst en bit: Det finns något skumt/flummigt i hans ansats. Om man (han) avklarnat detta skumma, så återstår inget revolutionerande eller nytt.
Samtidigt som han så gärna vill att det ska finnas något sådant. Han vill vara tydlig och konsekvent, samtidigt som han vill stå för något "magiskt" eller åtminstone genialiskt. Dennett, Carroll och många andra har redan sagt allt av värde som jag, med lite god vilja, hittar även hos Deacon. Men han envisas med att påstå att han säger något mer. Han vill införa något "speciellt", men vill samtidigt inte anklagas för att göra just detta. Och hela jargongen låter lite anti-etablissemang och hippie:esk.
..är mina fördomar och första intryck. Fast jag är skyldig honom en chans. Och jag tror att han har en poäng i att övergången från orsak-verkan till "mål-medel" hanteras lite väl styvmoderligt i många fall, och att definitioner av liv ofta är onödigt flummiga.
We lack an explanatory bridge over our gap in understanding... Selves and non selves, aims and aimlessness are all natural phenomena. The bridge we lack connects two domains one one natural world... Not having a scientific solution to the mystery leaves the sciences ungrounded... We, the scientifically inclined... argue that natural selection is explanation enough... Still, when confronted with the mystery of purpose, we admit evolution does not create selves and aims; it just hones them... Evolutionary theory is therefore an incomplete alternative to supernatural myths...
--- Sherman (Deacon): Neither Ghost Nor Machine, p. 20
Vad Deacon är ute efter här, tror jag, är en tydlig åtskillnad mellan (lokalt) entropibevarande (eller -sänkande) processer och entropihöjande dito. Det är, anar jag, hans distinktion mellan "liv" och "död" o.s.v.
Men varför inte bara säga det, då?
Evolution silar ju fram just de senare. (Så ordet "selektion" behöver inte tyda på en försåtlig betydelseglidning.)
Och visst, evolutionen skapar inte "själv" eller "mål" -- men den skapar entiteter som beskriver sig själva och sin värld i dessa termer, för att det är bekvämt. Mysteriet löst.
