Lejonet och musen

Den senaste tiden har jag påverkats mycket av två saker: den amerikanska journalisten och aktivisten Naomi Kleins bok This Changes Everything; och ordföranden för svenska Naturskyddsföreningen Svante Axelssons tal Från uppgivenhet till handlingskraft.

Kleins bok är en käftsmäll! Den upprör mig så mycket att jag tvivlar på att jag inom demokratins gränser kan uppfylla min moraliska plikt till motstånd: mot gränslös tillväxt, kapitalism, skitig industrialism, konsumism, marknadsliberalism. Hur kan vi kasta våra barn till vargarna? Det är ju vad vi gör när vi accepterar att deras världsbild formas av reklam; tungt finansierad, systematisk desinformation; och köpta åsikter. Samtidigt som världen går under framför ögonen på oss.

Axelssons tal inspirerar mig, å andra sidan, att med relativt små medel påverka min omgivning. Inte så att jag kan slå mig till ro med personliga livsstilsändringar, kampanjbidrag, konsumentmakt och vädjanden till andras goda vilja. Men genom att börja där faktiskt också starta en process på bredden och djupet. * Jag inser att Axelsson är lika upprörd som Klein och jag, men att hans fokus på det positiva och det närliggande kan vara lika verkningsfullt. I längden. Om vi hinner. Jag vill tro det.

I min roll som lärare kommer jag framgent att verka för att mina elever ska äta mindre kött,  köpa färre prylar, och undvika bil och flyg. Jag kommer att satsa min personliga prestige på detta, och utnyttja min (begränsade) sociala kompetens - och maktposition! Jag kommer att uppmuntra mina elever att efterfråga ekologisk, närodlad och huvudsakligen vegetarisk skolmat; god, nyttig och inbjudande, serverad i en trevlig miljö. (Jag tänker att detta kan bli en intressant lektion i upphandlingens sköna konst.) Jag kommer också att uppmuntra mina elever att påverka sina vänner och familjer.

Som lärare kommer jag också att verka för att en allt större del av utbildningens innehåll får en hållbarhetsprägel, och att dessa frågor verkligen blir levande för eleverna - att de tas på allvar och knyts till den egna vardagen. Skapar en handlingspotential. Detta kräver bl.a. samsyn och samverkan med kollegor (och ledning). **

Jag vet inte hur kontroversiellt detta är, eller skulle kunna bli. Det beror på en mängd detaljer och nyanser, men också på tillfälligheter. Jag kan mycket väl misslyckas kapitalt och kanske också bli obekväm.

---

(*) Naturskyddsföreningen arbetar mycket med skolor och läromedel av olika slag. Ta en titt på deras webb, Facebooksida och Youtube-kanal!

(**) Och till våren kör vi igång ett hållbarhetsprojekt med lokal anknytning.

---

Uppdatering 20/11:

A perfect moral storm (also: Dragons!)

Soon - finally! - Olle Häggström's new book Here Be Dragons: Science, Technology and the Future of Humanity will be published by Oxford University Press. I am proud to count Olle as my friend, and I have the utmost respect for his knowledge, intelligence, and commitment. The world desperately needs more outstanding men and women of Häggström's caliber, integrity, and stamina. And we mere mortals need to make a lot more room for those who, like Olle, combine a unique understanding of our human predicament with deep insights into how we could - and should - handle it.

In addition to doing my bit to promote Olle's book (Buy it! Read it! Act on it!) I can't help but also pride myself on having a tiny, tiny role in its conception: I have had the great privilege of reading and commenting upon drafts of the text. Here is just one example of the kind of reflections that the book's extensive and multi-faceted content stirred in me (to be absolutely clear: these are my thoughts, inspired by Olle's discussion; they do not reflect the text itself).

I don't think it is at all obvious to discuss AGW * as a (solely or largely) ethical or moral dilemma! And it's not clear to me that it should be considered an especially hard problem, either. There are many practical problems, to be sure; but they are just that: practicalities. 

"The perfect moral storm" is a grievous misnomer. It seems to imply that there are major obstacles to agreeing (in principle) on what should be done when, in fact, it refers to a confluence of  aggravating circumstances when it comes to acting accordingly.

The tragedy of the commons isn't an ethical problem, but rather a practical one. Sure, there are ethical considerations regarding how we, as a society, should calculate and weigh different interests and risks. But, again, "moral competence" appears to denote only the ability or desire to act consistent with any reasonable calculus. 

I believe that a failure to distinguish between what should (or could) be done, and what people seem willing (or eager) to do, is highly counter-productive. It leads to "moral hazard"; in effect providing people with a perfect alibi for doing nothing; for not acting constructively, and in accordance with everything they actually know - or are told - to be right (and absolutely necessary).

---

(*) Anthropogenic Global Warming