I går lade jag upp en länk på Facebook. Länken gick till en s.k. Borowitz Report i The New Yorker med rubriken Republicans Expose Obama’s College Plan as Plot to Make People Smarter.
I dag fick jag, mycket glädjande, ett meddelande från en tidigare elev (*). Meddelandet löd som följer:
Tja!! Jag läste artikeln med Obamas proposition och republikanernas missnöje, men förstår inte riktigt motivet för deras missnöje. Valfriheten kvarstår ju även om man erbjuder subventioner i form av första två år gratis, och jag utgår från att de har ett betygssystem för antagningen? 
Utan att fundera alltför mycket skrev jag ett svar som visade sig bli ganska långt. När jag var färdig slog det mig att det kunde finnas en poäng i att publicera korrespondensen här på bloggen. I meddelandet skriver jag spontant och snabbt och riktar mig till en ung människa som jag fram till nyligen har varit lärare för. En sådan text kommunicerar ju för andra läsare - utöver själva innehållet - också ledtrådar till hur jag förhåller mig till elever både under och efter gymnasietiden. Jag sökte och fick min tidigare elevs tillstånd att göra just detta. Mitt svar löd så här:
Kul att du engagerar dig!
Först och främst: Artikeln i New Yorker ("Borowitz Report") är satir. Men det stämmer att Obama nyligen har presenterat ett sådant förslag, och att högern är kritisk. Förslaget går ut på att 75% av kostnaden för två års (folk-)högskola (typ) betalas av (del-)staten om studenten kontinuerligt får godkända resultat. Alla, mer eller mindre, är alltså välkomna att börja. (Detaljerna är nog inte utarbetade ännu.)
I Sverige är det, som du vet, helt gratis att studera på folkhögskola/högskola/universitet. För att dessutom få studiemedel (för levnadskostnader - INTE skolavgifter!) måste man upprätthålla en viss betygsnivå. Till många högskole- och universitetsutbildningar krävs att man tidigare har läst vissa kurser och uppnått vissa resultat. Men det finns många kurser som har låga eller inga antagningskrav. På svenska folkhögskolor tror jag att det är allmän behörighet som gäller, d.v.s. att man gått ut gymnasiet - men kanske inte ens det altid är ett krav.
Personligen tycker jag inte att det spelar någon större roll hur antagningskraven ser ut, så länge det finns krav på att man fortlöpande klarar av studierna.
I Sverige har finansiering av lärosäten sedan 90-talet varit sådan man får betalt för (1) hur många elever/studenter man antar; och (2) hur många elever/studenter man examinerar. Som du förstår leder detta oundvikligen till en utveckling mot kvantitet på bekostnad av kvalitet, och det leder på sikt till sänkta krav - både för finansiering och examinering. Detta är ett allmänt problem med satsningar som syftar till att fler, eller "alla", eller så många som möjligt, ska studera (vidare).
Jag tror i.o.f.s. inte att Obamas förslag i sin nuvarande form kan kritiseras utifrån detta argument, ännu.
Så vilka argument har högern i USA egentligen för sin kritik? Tja, de flesta är av karaktären "det gaur inte" och handlar om att det blir för dyrt eller krångligt att finansiera. Sådana argument är bara rökridåer - vill man så kan man!
Det tyngsta argumentet går ut på att så fort man subventionerar (halvstatliga) institutioner, så kan (andra) privata alternativ inte längre konkurrera. Det leder till att "incitamenten" för att leverera och vidareutveckla hög kvalitet minskar, och därför kommer också kvalitén att sjunka på sikt. Dessutom är det orättvist mot alla som inte kan ge sig in i konkurrensen på lika villkor. (På tal om frihet.)
Dessa är urtypiska amerikanska argument, och vi hör ju allt oftare liknande diskussioner även i Sverige nuförtiden.
Dessa argument är alltså, med god vilja, de rimligaste, som jag ser det. Personligen anser jag dem vare sig tunga eller övertygande. Men de är åtminstone relevanta.
Om jag nu får raljera lite - och komma till min tolkning av satiren i Borowitz Report (nämnde den verkligen valfrihet, förresten?) - så är det så här:
I USA pratar man vitt och brett om "valfrihet" och personlig frihet o.s.v. Detta har två skäl, ett historiskt och ett retoriskt.
Det historiska skälet är kopplat till det jag skrev ovan, om hur USA från början bygger på just frihet och konkurrens, och hur detta i bästa fall kan tänkas generera både högsta kvalitet (spetskvalitet åtminstone) och maximal frihet från förtryck.
(Här finns en JÄTTE-diskussion om olika former av liberalism, och deras filosofiska rötter och eventuella logiska rimlighet. Men let's not go there!)
Det jag kallar det retoriska skälet - och nu är det vänsterradikalen Björn som snackar - är helt enkelt att överklassen/kapitalisterna för länge sedan kommit på att det här med "frihet" är det perfekta knepet för att lura folk att acceptera ett system som egentligen går ut på att koncentrera makt och rikedom - med motiveringen att "alla kan bli en vinnare". T.ex. är det ironiskt nog så att i USA röstar många av dem som har det sämst ställt på republikanerna (!)
Men det här är naturligtvis en officiell hemlighet! Ingen högermänniska skulle någonsin erkänna detta offentligt. Och, intressant nog: Många gör det nog inte för sig själva heller. Därav min devis: "Dum eller cynisk?"
Nej, det är alltid "frihet" som är slagordet. Ibland uppbackat med incitamentsargumentet ovan. Men det egentliga skälet är - precis som satiren insinuerar - att ju fler som delar på kakan, desto mindre bitar blir det för dem som redan har...
En parallell tolkning/diskussion har med religion att göra. Utan att gå in på detaljer så är det faktiskt många i USA som - av dumhet eller cynism - fortfarande resonerar i termer av ormen i paradiset och kunskapens förbjudna frukt.
Nej, nu måste jag åka till operan - ha en trevlig helg!
---
(*) I sammanhanget kan det vara relevant att nämna min princip att inte acceptera (eller själv göra) vänförfrågningar från nuvarande elever. (Däremot kommunicerar jag i undervisningen med elever via Facebook-grupper.) Efter examen är det emellertid fritt fram, men även då påminner jag mig om den allmänna principen att "informationen och formerna för elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad" (vilken är tagen från grundskolans läroplan - det finns ingen motsvarande skrivning för gymnasieskolan).
P.S. Dagens operabesök (med barnen) inställdes strax därefter p.g.a. stormvarning, men är nu ombokat till nästa vecka.
