Satt nyss på exakt samma plats och gjorde exakt samma sak som för drygt 30 år sedan:
Tittade på "Det var en gång" i föräldrahemmets TV-rum.
Med pirr i magen.
Fast nu som hemmansägare; och den här gången med två pojkar - mina söner - bredvid mig; båda något yngre än vad jag själv var den första gången.
Och pirret i magen var både det äldre och det yngre jagets pirr - på samma gång.
Det äldre blickade tillbaka och förundrades.
Sammansmälte med det yngre som den gången blickade framåt; mot möjligheten.
Svindlande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar