Av var och en efter förmåga

Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Måste man acceptera att bli betraktad som utopist, kommunist, marxist eller kanske fascist, ja, t.o.m. anarkist (!) för att man säger sig stå bakom denna devis?

Nä, inte ännu, verkar det som. Mona Sahlin kom undan med det (?) vid Kommunals kongress 2007.

Sverige har råd med rättvisa. Det var Sahlins rubrik. Och nog har hon rätt. Även nu. Och även om vi måste kompromissa med ordet rättvisa, är det slående hur fattiga de flesta svenskar uppenbarligen känner sig...

Med anledning av att vi på min arbetsplats under den gångna våren fick uppleva både höga generella (och individuella) lönehöjningar och ett stort antal varsel, uppmanade jag fackmedlemmar att avsäga sig sina lönepåslag för att på så sätt hjälpa kollegor som riskerade att bli arbetslösa (Jag kunde gladeligen ha tänkt mig att sänka min egen lön.) Ingen nappade. Hade inte trott något annat. Det hade ju varit kontraproduktivt i ett längre perspektiv. Ja, det hade det nog. Vi är alla fast i ett ekorrhjul.

Just min arbetsplats har mycket liten autonomi (ironiskt nog), jämfört med många andra (och då talar vi alltså om en marknadsliberalistisk sken-autonomi). Och man hör ju faktiskt talas om liknande initiativ i ganska stor skala då och då...

Likväl är det frapperande att dagligen höra människor prata om hur svårt de har det, ekonomiskt. Kanske har man inte ens råd att åka på chartersemester i år... Kan inte äta ute lika ofta. Måste tänka lite mer på vad man köper varje månad....

Nämen, halledudane mig, då!

Jag tackar Emma Nilsson, Kommunal, för följande förtydligande:

Mottot tillskrivs Louis Blanc ca 1847, men grundtanken lär visst vara ännu äldre och härröra från den utopiska socialismens fader, Henri de Saint-Simon. Mottot blev hur som helst inte spritt förrän det användes av senare filosofer som Karl Marx.