Medan moderniteten berusades av löftet om total frigörelse inser vi nu att den avgörande frågan var vad vi skulle gör med vår frihet. Friheten är inte det viktigaste: hur vi bestämmer oss för att använda vår frihet är det viktigaste. Ur de politiska och ekonomiska förändringar som gav människor tillräckligt mycket makt och handlingsfrihet för att omvandla jorden uppstod alltså valet. De krafter som påverkade valet, mellan ansvar och försummelse, var konkreta historiska krafter. Som jag har nämnt har ansvarssidan mobiliserat vetenskapens insikter om jordens fysiska begränsningar, bevisen för de negativa effekterna av konkreta ekologiska rubbningar, det långsiktiga egenintressets logik, den politiska kraften i miljöfrågan, det känslomässiga engagemanget för naturens skönhet och integritet, och en känsla inom vissa kulturer och religioner att vi har en plikt att skydda skapelsen. Mot denna armé har försummelsesidan mobiliserat den inneboende girigheten i en ekonomisk struktur med vinstsyftet som främsta drivkraft, det enorma politiska inflytandet för näringslivsintressen, den till synes omättliga efterfrågan på materiellt välstånd, och mänskliga svagheter som selektiv blindhet, apati, undanflykter och förnekelse.
Clive Hamilton, Den trotsiga jorden, s. 218-219
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar