Den här har jag funderat mycket på i veckan. Jag läste också Rothsteins bok "Tillsammans" för något år sedan. Det finns mycket att diskutera här. Jag tror att det finns fler problem än fördelar med modellen, och jag förstår inte riktigt Arrhenius kommentar om att offentligt ägda företag "inte är vidare demokratiskt".
Kort sagt: Jag tror att man flyttar man nuvarande problem till en annan nivå, och skapar flera nya.
Notera att jag så sent som för en månad sedan gav utlopp för min utopiska önskan om ett stabilt tillstånd, en steady state. Jag vill verkligen uppnå ett sådant, med fiske på förmiddagen och litteraturkritik på eftermiddagen. Men det här tror jag inte är vägen dit. Den når i alla fall inte hela vägen fram. (Som Roland Paulsen kan man emellertid hoppas att den skulle inspirera till fler förändringar.)
När det gäller problemen så tror jag allmänningarnas dilemma blir minst lika stort med kooperativ, vilket inte ens Elin Ostroms forskning motsäger. Dessutom kan det finnas extra faror i att man tror att det löser sig på detta sätt, men också i att medborgare blir gisslan till sig själva som arbetare och företagare - incitamenten att motverka dilemmat skulle alltså minska. I filmen talas det om man som delägare har ett intresse av att vårda sin lokala miljö. Men sedan när är det den (och endast den) som drabbas mest, snabbast och mest iögonfallande av enskilda företag? Eller av ett enda enskilt lokalt företag?
Sedan tror jag att det finns flera interna problem i ett kooperativ - vilket man undviker att ta upp i filmen. Alla negativa socialpsykologiska effekter man kan tänka sig bör ju dyka upp, och jag misstänker att det ofta urartar, * eller att man är tvungen att reglera på sätt som gör att fördelarna med systemet - känslan av delaktighet och mening - går om intet. Det verkar också finnas en from förhoppning om att specialisering kan undvikas. Det är naivt.
Dessutom skulle många av problemen i den nuvarande kapitalistiska marknadsekonomin kvarstå oförändrade. Kooperativ som konkurrerar med varandra skulle knappast anställa fler medarbetare än nödvändigt, eller betala högre löner (vinstutdelning) än nödvändigt. De skulle därför inte, i sig själva, leda till lägre arbetslöshet eller bättre villkor för vare sig anställda eller arbetslösa.
I värsta fall kan det visa sig att kapitalisterna - som i detta system skulle hyra sitt kapital till kooperativen - får ett minst lika bra förhandlingsläge som idag. Och den solidaritet som nu finns även mellan arbetare vid olika företag, och mellan anställda och icke-anställda, skulle mycket väl kunna erodera.
En amerikansk filosof avlossar den ena non sequitur efter den andra: Varför skulle fattigdomens disciplinerande roll försvinna? Varför skulle kooperativ leda till full sysselsättning? Varför skulle ekonomin sluta växa? Varför skulle företag inte vilja se sina konkurrenter gå i konkurs? Dessutom motsäger filosofen sig själv flera gånger. Ett exempel: Om kooperativa företag maximerar vinst per anställd (snarare än absolut vinst), hur (och varför) ska de då expandera och skapa full sysselsättning, samtidigt som ekonomin inte växer (och miljöpåverkan med den)?
Jag tycker också att man drar för stora växlar på skillnaden mellan marknadsekonomi och kapitalism (och den mellan konsument-, arbets- och kapitalmarknad). Det är ju knappast så att marknadsekonomin i sig är harmlös. Homo economicus är en lögn, och det är också den ideala marknadsplatsen. Dessutom är konsumism en förfelad och osmaklig ansats.
Roland Paulsen säger, 40 minuter in i filmen:
Produktionen gör oss inte lyckligare längre... Snarare kan man ana motsatsen... När produktiviteten ökar hela tiden och arbetstiden är konstant, så måste vi hela tiden hitta på nya saker att producera... Ofta saker som det inte finns något behov av, utan som man måste skapa behov för genom t.ex. reklam... Mer och mer arbete blir meningslöst... Det viktiga är då att inte bara inte ifrågasätta, utan att man t.o.m. uppbådar en entusiasm inför det meningslösa... Man lär sig att hålla sig väl med rätt personer... Skillnaden på att göra jobbet, och att få det att se ut som att du gör jobbet bra, den blir viktigare och viktigare...
---
(*) Djungelns lag, intern konkurrens, faktionsbildning, maffia-tendenser, övervakning, paranoia, stress, utslagning, misstänksamhet...
P.S. Jag är så glad att jag nyligen läste boken A conflict of visions. Jag kan inte säga att jag nu förstår nyliberaler och konservativa, men jag tror att jag vet hur de tänker. Och det gör att jag lyckas hålla mig någorlunda lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar