Jag börjar undra om inte Uppdrag Granskning (UG) blivit kontraproduktivt.
Inslagen verkar ofta bygga på en den outtalade premissen att det är förvånande och förfärande att vissa företag agerar fult. Det hör alltså till ovanligheterna och kan åtgärdas genom att få företagen att skämmas.
Men så är det ju inte. Varför skulle företag agera moraliskt? Vore det inte bättre att tydligt uttala och utgå från faktum, nämligen att alla vinstdrivande företag till sin natur är (eller blir) patologiska profit- och maktmaximerare?
Det blir värre. UG gör inte tillräcklig skillnad på privata vinstdrivande företag, å ena sidan, och offentlig skattefinansierad verksamhet och myndighetsutövning å den andra. Detta innebär konkret att man i programmet inte heller lyckas förmedla den lika självklara grundinställningen att fult agerande inom offentlig verksamhet är helt oacceptabelt. Inte minst viktigt med tanke på de fall av korruption som uppdagats den senaste tiden.
Jag märker t.ex. att mina barn inte ser någon skillnad på olika reportage om respektive verksamhetsslag. Det gör tyvärr inte jag heller. När SVT följde upp ett avsnitt av UG i programmet Gomorron den 4 februari så ville professorn i organisationsetik, Tomas Brytting *, inte sträcka sig längre än att fult agerande kanske var "lite extra upprörande" när det rör sig om medlemspengar. "Annars är det ingen större skillnad i ett företag eller en myndighet."
Verkligen?
---
* Företagsekonom, förstås. Inte filosof.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar