Historieskrivning

För tre år sedan skrev jag

SVT sänder just nu två olika BBC-serier om världshistorien.

I den ena får man veta att när kineserna vägrade att handla med te-sugna britter, smugglade de senare in opium i massor för att göra kineserna beroende, och upprättade sedan en svart marknad. När kejsaren satte stopp för verksamheten, svarade britterna med att skicka sina nya flotta för att bomba de kinesiska kuststäderna sönder och samman. För att avsluta offensiven krävde de ett ofantligt "skadestånd" och tvingade bl.a. till sig Hongkong som bas för frihandel.

I den andra serien sägs det att Kina redan var ett stagnerande land, befolkat av opiumrökande oduglingar, när britterna kom och i all välmening försökte intressera dem för tekniska framsteg - utan framgång. Som av en händelse förstörde en övernitisk kinesisk tjänsteman en last av brittiskt opium, för vilken britterna krävde ersättning.

För den som är intresserad av historieskrivning i dessa globaliserade tidevarv är det fascinerande och att följa de båda serierna och häpna över de tvärsäkra svaren och förklaringarna, och av filmskaparnas oblyga torgförande av sina agendor.

"Världens historia" i SVT1 är en europeisk samproduktion som främst verkar syfta till att visa att världen alltid har varit platt. "Är västvärldens storhetstid förbi?" i Kunskapskanalen verkar, namnet till trots, än så länge vara ett apologetisk självbedrägeri.

En kommentator svarade:

The victor dictates history. Perception is everything!

Och jag skrev tillbaka:

Yeah, but these are the new stories of former victors; one desperately clinging to old truths, the other shamelessly amending them in an effort to appease the new kids on the block.