Thinking: Fast and Slow

Spoiler-varning: Här följer några stenografiska anteckningar om Kahnemans bok Thinking: Fast and Slow. Du kanske vill vänta med att läsa dem tills efter du har läst boken. Men jag känner mig skyldig (både dig och mig) att dokumentera dem, då jag troligtvis inte kommer att blogga så mycket mer om boken - det finns både för mycket och för lite att säga...

Boken är indelad i fem delar. De första två fick mina nackhår att resa sig - trots och tack vare att jag sedan tidigare är välbekant med stora delar av innehållet. Här är Kahneman otroligt imponerande. Han skriver mycket effektivt, och förlitar sig på läsarens intelligens och fantasi: Inga onödiga detaljer eller utvidgningar; inga förbehåll eller kvalifikationer. Och det funkar.

På sidan 244, i del 3, kommer så en passage som får mig att tvivla på hur breda perspektiv Kahneman har på sin forskning, och på världen. Jag ser för första gången indikationer på naivitet och inskränkthet.

I andra halvan av boken upptäcker jag då och då hur texten färgas av - oftast outtalade - förutsättningar. Små detaljer i den föregivet neutrala framställningen verkar dölja värderingar och försanthållanden som inte är självklara. Det tidigare effektiva undvikandet av referenser, jämförelser och paralleller till andra områden blir nu problematiskt: Jag undrar ofta om Kahneman är medveten om den mängd uppenbart relevanta diskussioner som jag själv kommer att tänka på.

I del 4 drar Kahneman ut förhållandevis tydliga implikationer för ekonomi och politik. Han förespråkar en "libertariansk paternalism" som förvisso är ett steg framåt, men som likväl gör mig besviken.

I del 5 spårar det nästan ur ibland. Kahneman tar sig an lycka och det goda livet, utifrån en form av utilitarism (en term han inte använder själv). Här framstår han bitvis som inskränkt och självtillräcklig.

Kahneman medger själv att bokens första delar återger hans bästa tänkande. Jag funderar också på om den "theory blindness" han diskuterar förklarar mitt oreserverade gillande av denna del.

Trots mina förbehåll framstår boken som en av de bästa, viktigaste och mest intressanta böcker man över huvud taget kan läsa. Jag önskar, liksom Kahneman själv, att den vore obligatorisk läsning för både politiker och medborgare.