Mera ljus

Om man är en okunnig drömmare av förut omtalat slag, som, uppfylld av längtan efter något okänt, dväljes i en omgivning, vilken icke förstår en, men som nöjer sig med trånga vardagsförhållanden, på vilka en annan för länge sedan blivit uppledsen; - om man är en sådan person, och en vacker dag, sedan man börjat läsa, finner sig vara en själsfrände till sådana män som en Goethe, en Schiller, en Geijer eller en Tegnér - visserligen en mycket, mycket obetydlig frände, men likväl i besittning av någon gnista från den ande, vilken besjälat mänsklighetens ljusa förtrupper - så finns det säkert ingen himmel skönare än den, i vilken man då känner sig vara. Det är en upphöjelse, vilken ingen mäktar fatta, som icke erfarit den. Den kan icke beskrivas, men man får kanske en aning om den, ifall man besinnar, att den oftast skygge drömmaren lidit mycket av sin olikhet med alla andra, och att han känt en ensamhet, som berövat honom tron på sig själv.

Karl Johan Gabrielsson (1887), Mera Ljus. Några ord till arbetareklassen om självundervisning. I A. Burman, P. Sundgren (red.), Bildning, Göteborg: Daidalos, 2010.