Det häftiga kravet på social rättvisa är framförallt attraktivt för medlemmar av eliter som hamnat på efterkälken, vilka välkomnar den progressiva jargongens destabiliserande effekter som en ventil för att vädra sin besvikelse över sin status.
Av strukturella och demografiska orsaker kan ett samhälle ibland genomgå en fas av överproduktion av eliter. En hel kohort av högutbildade och intellektuellt tungt beväpnade unga människor, tyngda av föräldrarnas höga förväntningar, inträder i vuxenvärlden med stor förhoppningar och lysande examensbetyg, bara för att upptäcka att ljuset i tunneln inte kommer från en kassakista utan från ett tåg som rusar emot dem. Den brutala konkurrensen i hamsterhjulet upphör aldrig, för alla andra är lika högutbildade och den outtalade försäkran om att fina examina utan vidare kan omvandlas i sexsiffriga löner visar sig vara en grov överdrift. Mängden bra arbeten med hög prestige är begränsad, och de flesta blir med nödvändighet tomhänta. Detta väcker någon gång intrycket att någonting i grunden är fel på detta samhälle. Men ”trots de bästa förutsättningar har jag inte lyckats bli så framgångsrik som jag hade hoppats, varför jag förtärs av avund och ressentiment” är ingen bra politisk slogan för att framkalla solidaritet och sympati. Därför utropar man sig hellre till förkämpe för de förtrampade, i vilkas mun man - självfallet aldrig till egen fördel - lägger omstörtande paroller som kräver en helt ny samhällsordning. Skulle man, som så att säga kollateral vinst, kunna sticka en dolk i ryggen på en konkurrent om ett begärligt arbete på en redaktion eller ett kontor för att han inte i rättan tid har uppdaterat sitt cv med önskvärda pronomen, så desto bättre. Bland välbärgade vita utmynnar det hela i ett slags psykodrama, där de inblandade parterna är de som inte alls känner sig skyldiga till de existerande sociala orättvisorna, de som helst vill ägna orättvisorna mindre uppmärksamhet och låta dem förbli obelysta och en liten grupp svarta intellektuella som ansluter sig till antingen det ena eller det andra narrativet.
Ur boken Moral av Hanno Sauer, s. 270-271. Översättning Joachim Retzlaff. Utgiven på förlaget Daidalos 2023.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar