Vi kan inte vilja vad vi vill

Och DÄR, på sidorna 42-44, kommer Sapolskys käftsmäll på Dennett. ”Det här är enda gången jag medvetet gör ett personangrepp.”

Sapolsky har valt ut några citat som karaktäriserar Dennetts skrivande om fri vilja under många år, bl.a. detta:

”a good runner who starts at the back of the pack, if he is really good enough to DESERVE winning, will probably have plenty of opportunity to overcome the initial disadvantage”

- vilket Sapolsky kommenterar sålunda:

”This is one step above believing that God invented poverty to punish sinners.”

—

Efter att nyss ha läst Dennetts självbiografi associerar jag direkt till en för mig tidigare oanad aristokratisk hållning hos honom. Mannen har levt ett extraordinärt och synnerligen välsignat liv. Efter att klädsamt ha konstaterat att han förstås haft en hel del tur på vägen så är han emellertid (just därför) genomgående mycket noga med att berömma sig själv över sina bedrifter.

Jag har alltid tyckt att Dennetts kompatibilism är märkligt inkongruent med hans övriga tankar. Han har utropat sig själv till ”captain of the A-team” och jag har i drygt trettio år nu stolt räknat mig som medlem i detta. Dualism är en styggelse; medvetande och subjektivitet är inte vad vi tror; syften och mål är externa beskrivningar, inte interna tillstånd som kräver någon särskild förklaring; mänsklig kognition förklaras med samma krafter som allt annat (evolution) och ligger på samma kontinuum som de enklaste organismerna.

Men på senare år har jag också tyckt att det smugit sig in ett spöklikt glapp mellan hans ”popperska” och ”gregorianska” varelser.

I backspegeln associerar jag nu till Kant och hans potentiellt universella men ledsamt ofullgångna deontologi - baserad på vad jag vill kalla ”epistemisk nödvändighet” men beskuren av politisk nödvändighet: I praktiken är det bäst att göra som överheten säger.

—

För övrigt levererar Sapolsky (hittills) exakt vad jag trodde och ville. Nej, hårklyverier om hur och huruvida medvetna beslut kan fattas eller inhiberas är inte relevanta - *vi kan inte vilja vad vi vill*. En relativt självklar grej som fortfarande genererar en massiv förnekelseindustri, à la tobaks- och fossilbolag i maskopi med bekväma och opportunistiska politiker och medborgare.