Visst behövs ett svagare tillflöde och en större utspädning av nytillkomna för att de ska kunna integreras. Vi måste vara mer pragmatiska än vi hittills varit. Vänstern måste bli mer realistisk och mindre misstänksam. Högern måste vara hederlig och inte springa iväg åt det chauvinistiska hållet.
En tanke jag fick när jag läste/lyssnade är att författaren både går lite för långt och samtidigt inte går långt nog. (Och här skiljer vi oss kanske åt p.g.a. olika moraliska ”smaklökar”.)
Östlings liberala sida tillåter mångkultur. Hans nationalistiska sida ger de ”etablerade” medborgarna i uppgift att socialisera nytillkommande i de för närvarande rådande normerna, kulturen, kontraktet, språket etc.
Jag kan tänka mig att vrida lite på de här rattarna: Å ena sidan har jag svårt att tro på, eller ens acceptera, den typ av mångkulturalism som naivt tror att medborgare kan köra sitt eget race hemma men samtidigt vara neutrala samhällsmedborgare. Ju mindre religion och specialtraditioner desto bättre. Bara det faktum att folk uppmuntras odla eller behålla unika seder på hemmaplan underminerar den viktigaste delen av samhällskontraktet: du är inte speciell. Och det funkar inte i praktiken. (Därför är jag skeptisk till klassisk liberalism.)
Å andra sidan, varför nöja sig med en socialisering till just den enskilda nationens kontrakt? Varför inte vara ”universell” i den bemärkelse att man står för just det universella upplysningsideal som man vill att *alla* nationer ska ha som grund för sitt ”nationella” kontrakt? Julafton, folkdräkt, Strindberg... De är inte viktiga i sig, utan möjligen i egenskap av exempel på universella saker: vikten av (neutral) historisk och litterär bildning.
Om vi slår oss till ro med att ”uppfostra” invandrare i svenska värderingar, så kommer vi inte längre i vår egen uppfostran: ett fåtal intellektuella svenskar kanske förmår hålla isär det specifika och det allmänna, men det stora flertalet gör det nog inte. Även de måste ”uppfostras”. Målet måste vara att alla nationer ska närma sig varandra, genom att närma sig universella värden.
Sverige har varit världsbäst på antikorruption. Andra länder borde lära sig av detta. Nu verkar det snarare som om vi faller tillbaka till mediokritet. Sådana institutioner och normer ska inte handla om nationella särdrag, utan en strävan mot högsta universell standard.
---
Vännen Thore fällde följande tänkvärda kommentar: "behovet av nationalism är resultatet av invandringspolitiken. Om man ogillar nationalism borde man ha varit invandringsmotståndare tidigare eller idag propagera för återvandring."
Intressant.
SvaraRadera