Alternativa fakta

Wikforss Alternativa fakta mycket bra. Imponerande välstrukturerad och koncis. Fantastisk som syntes och sammanfattning av många viktiga områden. Jag ska försöka använda den i undervisningen. Några skönhetsfläckar (språkliga detaljer, Mercier & Sperber kommer undan lite väl enkelt, en viss kantighet...)

När Wikforss kritiserar skolans ”konstruktivism” så upplever jag henne lite kantig när hon diskuterar fakta, förståelse, kunskap, sanning, och begrepp:

”Tanken verkar vara den som jag kritiserade i kapitel 2, att eftersom kunskap kräver begrepp och alla begrepp är mänskliga konstruktioner finns det ingen objektiv kunskap. Vi vet nu varför detta resonemang inte håller streck: Även om vi accepterar att begrepp i någon mening är mänskliga konstruktioner (vilket inte är uppenbart) följer det inte att fakta är mänskliga konstruktioner. Vi använder våra begrepp för att kategorisera och tillskriva objekt egenskaper, men det är inte upp till oss huruvida dessa objekt verkligen har dessa egenskaper. Att valar är däggdjur och hajar inte är det, är inte fakta som på något sätt är vår konstruktion...” (s. 190-191)

Jag håller med om allt utom sista meningen.

Om Wikforss istället hade skrivit ex. ”Att valfoster skiljs från sina mödrar utan ett skyddande hölje (ägg) medan hajfoster skiljs från sina mödrar med ett sådant, är inte ... vår konstruktion” eller något liknande, så hade jag haft lättare att köpa det.

Visst bör vi utgå från en objektiv Verklighet (vilket inte är självklart) som är oberoende av både vår uppfattning av den och av våra kategoriseringar av dessa intryck. Och nog är däggdjur ett relativt ”naturligt” (ofrånkomligt, universellt) begrepp.

Men ironiskt nog är det samtidigt onödigt svårdefinierat för att tjäna som exempel just här: Är pungdjur däggdjur? Definitionsgränserna är luddiga, både psykologiskt och taxonomiskt. Och även om varje djurarts egenskaper är desamma oavsett om och hur vi uppfattar och kategoriserar dem, så är ju min konkreta biologiska ”kunskap” eller expertis avhängig de just nu vedertagna gränsdragningarna.

Detta kan till stor del handla om nödvändiga förenklingar. Syftet är ju gott, och i stort håller jag helt med om Wikforss analys och kritik av läroplanerna och deras konsekvenser.

Poängen är ju bl.a. att elever först ska lära sig att namnge och känna igen en stor mängd däggdjur och icke-däggdjur; därefter lära sig vilka de defintionsmässiga taxonomiska egenskaperna (just nu) är; och först därefter eventuellt ta del av diskussioner om eventuella problem eller alternativa gränsdragningar.

Kritiken av Sjøberg (s. 194-196) känns lite tandlös. Han har ju, i princip, rätt - även om Wikforss med rätta kritiserar hans formulering om vad som ”blir fakta”. Inte heller vederläggningen av Sapir-Whorff känns övertygande, inte minst som ett radikalt förnekande av den skulle gå på tvärs med det mesta som Wikforss själv framhåller tidigare i boken, om hur begrepp står i förhållande till varandra, hur de styr handling och förståelse, och hur viktigt ett utvecklat språk är för ett nyanserat tänkande.

Å andra sidan har Wikforss rätt i att man måste vara försiktig och noggrann när (om) man pratar om observationens teoriberoende.

Intressant att jämföra William James epistemologi (och trollkarlarnas) med Wikforss d:o.