Epilog

Min vän och jag brukade träta om vem av oss två som var den störste optimisten respektive pessimisten, romantikern respektive cynikern.

Jag brukade hävda: ”Det kan gå.” Ibland, så småningom, sa jag: ”Det skulle kunna gå. Om bara...”

Han svarade: ”Människor är kackerlackor.”

Senare sa jag: ”Det hade kunnat gå.” Därefter: ”Det skulle ha kunnat gå. Det borde ha kunnat gå.”

Han kontrade: ”Människor är oförbätterliga, oavsett omständigheter.” Och lade till: ”Så länge omständigheterna är sådana att de i sig inte gör projektet ointressant.”

”Men”, kunde han sedan brista ut, ”om vi finge tillgång till fri energi så kan alla leva lyckligt i evärdelig tid.”

”Men då likväl som kackerlackor”, blev mitt svar.